Mitt hat till poliser gör mig psykiskt sjuk

Faktum kvarstår, och det gäller även dig, om man efter ett möte med två otrevliga tjänstemän får livet förstört, psykos och utvecklar ett hang-up-hat som påverkar livet stark - så är man ett måndagsexemplar med allt vad det innebär.

Jag vänder mig till polisen och blir besviken varje gång.

Så sant. Vem fan sa något om innan och efter? Vi pratar om en exakt händelse i första mötet med polisen.



Ja enligt papper alltså.

Lustgas var det nu vad jag minns.

Ändra om i rubriken kanske? Till: Jag är psykiskt sjuk och hatar därför poliser.

Just detta med proportioner, förlorat jobb vänner och familj pga polishat?

Tvångstankar, psykoser och vanföreställningar brukar kunna ställa till det rätt illa för folk. Hur många har inte flytt från bostad till bostad för att sedan hamna på gatan enbart pga att ALLA bostäder är avlyssnade?

Det finns ingen proportionalitet i detta, det finns hjälp att få. Den är inte optimal men sett till alternativen så är det ett rätt givet val.

Ett mer nyanserat och normalt resonemang hade varit att just de här två konstaplarna upplevdes som rövhattar, 100%, men vad har det med nästa konstapel man träffar att göra? Det är så många logiska kullerbyttor i detta. De här resonemangen uppstår inte ur tomma intet utan bottnar i en själ som fått en rejäl snuva och behöver hjälp.

Du utgår ifrån dig själv här.
Ett exempel:
Om du har barn, och polisen kliver in och plockar ungen utan att ge dig ett skäl.

Du får den inte träffa ditt barn igen på 12månader, o h du får inte heller reda på varför. När du sen försöker överklaga beslutet så läggs det ner, egentligen utan någon vidare förklaring.

Hur skulle det kännas?

Ja.

Men du befinner dig ju alltid någonstans i livet, idag. Eller hur?

Tänk att polisen hade kommit på din absolut sämsta dag du haft, som exempel.

Det är ju nåt helt annat än om du mår bra och är på en bra plats i livet.

Det skulle självklart inte KÄNNAS bra men det skulle inte ge mig, eller majoriteten av människor, en fobi för poliser, socialsekreterare eller psykos. Det skulle heller inte förstöra mitt, eller majoriteten av människors, liv.

Det du beskriver händer titt som tätt föräldrar, de som ballar ur fullständigt är också människor som har problem med sig själva, inte sällan psykiatrisk problematik och/eller beroenden. Det är så klart tufft och traumatiskt för alla men normala balanserade människor hanterar det.

Oavsett, det ts beskriver är ETT möte med två grisiga poliser, och det förstör ts hela liv. Superautistiskt.

Om du tänker ett varv till.
Alla människor (som ts, eller folk som senare hamnar ordentligt i skiten med droger, hemlöshet osv) har ju en mental utgångspunkt.
Det är ju inte så att alla mår psykiskt på topp när de utsätts för den här typen av händelser.

Det är då du som behöver tänka ett varv till. Jag har redan från början skrivit att något är avvikande med ts och faktum är att psykiatrisk problematik, beroende och kriminalitet hänger mycket tätt ihop. Ts är ett måndagsexemplar, precis som majoriteten av föräldrar som får sina barn långvarigt omhändertagna.

Problemet kvarstår fortfarande, att du blivit orättvist behandlad OCH att polis i detta fall, kommer undan med det.