2026-10-22, 23:37
  #1
Avstängd
Jag undrar på riktigt hur många vanliga människor i Sverige som förstår hur illa ställt det är.

Norrtelje Tidning publicerade den 22 oktober artikeln ”Larmet inifrån: Rädsla och tystnad styr socialtjänsten”.
De ska skydda barn som far illa och hjälpa människor i svåra livssituationer.

Men inne på socialtjänsten larmar anställda om en arbetsmiljö präglad av rädsla, tystnad och uppgivenhet.

– Man tappar all lust till engagemang, man orkar inte till slut, säger en anställd.

Hon gör direkt klart vad som står på spel när hon slår sig ner i det avlånga, dovt upplysta mötesrummet.

– Jag kommer att få sparken om det kommer fram att jag har pratat med dig. Men nu orkar jag inte längre. Jag behöver få ur mig hur det är och vad det gör med oss.

Hon är inte ensam.

Norrtelje Tidning har pratat med flera anställda inom socialtjänsten i Norrtälje kommun. Alla vill vara anonyma av rädsla för repressalier.

Tillsammans tecknar de en samstämmig bild av en utbredd tystnadskultur som har brutit ner medarbetare och bidragit till brister i verksamheten.

– Det finns en kultur där man inte ska prata om när något har gått fel, säger en anställd.

Vad händer om man ändå gör det?

– Man blir slagen på fingrarna.

Flera berättar att de har kallats till ”uppläxningssamtal” av chefer efter att ha lyft brister på möten eller skrivit avvikelserapporter.

– Jag känner mig rädd och otrygg varje dag, säger en medarbetare.

Enligt källorna leder tystnaden till att misstag inte fångas upp och att nya rutiner inte införs. Risken är att samma fel upprepas – vilket i förlängningen hotar rättssäkerheten.

– Det handlar om människors liv. När misstag tystas ner och oerfaren personal får för stort ansvar är det klienternas rättssäkerhet som står på spel, säger en källa.

En kollega säger att den dåliga arbetsmiljön tar kraft, energi och ork från personalen, vilket i sin tur bromsar arbetet och gör att utredningar drar ut på tiden.

– Det blir ett onödigt lidande för familjer, säger hon.

Flera riktar också kritik mot ledningen. När arbetsbelastningen är hög eller ärenden är svåra, beskriver de att stödet brister. Det gör att många känner sig ensamma i jobbet.

– Det är väldigt tyst, folk stänger in sig i sina rum. Till slut orkar man inte engagera sig, för det leder ingenstans, säger en anställd.

Hon beskriver att många känner sig uppgivna.

– Man upplever att man blir lyssnad på, men sedan händer inget. Man är inte varsam om sina medarbetare. Det är frustrerande att se att vi skulle kunna göra det här mycket bättre.

Missnöjet syns också i medarbetarundersökningarna, där resultaten länge har varit låga. I början av året gjordes därför djupintervjuer med 22 anställda på utredningsenheten.

Norrtelje Tidning har tagit del av dokumentet. Bilden som träder fram är en arbetsplats med psykologisk otrygghet, svagt ledarskap och brister i verksamheten. Hela 89 procent av de tillfrågade använder ordet tystnadskultur.

– Det är inte en glad arbetsplats. Vi var flera som kom in med glada hejarop, men möttes av: ”Det där kommer ni snart att tröttna på.” Och det gjorde vi, säger en medarbetare.

Ett förändringsarbete pågår, men källor beskriver att det fortfarande saknas en tillräckligt tydlig och kraftfull plan för att bryta tystnadskulturen. Under tiden fortsätter erfarna medarbetare att lämna verksamheten eller sjukskriva sig.

– Det sitter i väggarna. Även om ledningen byts ut, ersätts den av personer som är fostrade i samma anda. Då blir det ingen förändring, säger en källa.



Artikeln:
https://www.norrteljetidning.se/norrtalje/larmet-inifran-radsla-och-tystnad-styr-socialtjansten/

Det här handlar om Norrtälje, men det är knappast någon isolerad händelse. Det finns hur många berättelser som helst om socialtjänsten från andra håll i Sverige.

För mig börjar det likna en epidemi.

Och varför har det blivit så?

Socialtjänsten har enorm makt över människors liv. De utreder barn och familjer och deras bedömningar kan förändra hela livet för en familj. Samtidigt berättar anställda i Norrtälje att de själva är rädda för att säga ifrån.

Hur ska en vanlig människa våga säga emot en sådan verksamhet om människor som arbetar inne i den själva beskriver rädsla?

Jag tror också att mycket håller på att hända nu. Olika medier granskar mer och AI gör det mycket lättare för vanliga människor att läsa stora mängder handlingar, jämföra uppgifter, hitta motsägelser och förstå sitt eget ärende bättre.

Så vad gör man åt det här?

Mycket görs redan. Människor berättar. Media granskar. Fler får möjlighet att själva gå igenom vad som skrivits och vad besluten bygger på. Det går inte lika lätt att gömma enorma mängder handlingar bakom att vanliga människor inte orkar eller klarar att läsa allt.

Jag har själv ett ärende som kan komma att gå ut i media beroende på hur kommunen agerar den närmaste tiden.

Det är också därför jag börjat fundera mer på hur stort det här är i hela Sverige.

Hur många familjer sitter med liknande erfarenheter? Hur många anställda känner igen det som beskrivs i Norrtälje?

Och om det är så utbrett som det ser ut när man börjar läsa om olika fall, varför går inte folk man ur huse?

Hur illa ska det behöva bli innan vanligt folk i Sverige börjar kräva att få veta hur socialtjänsten egentligen fungerar?
Citera
2026-10-22, 23:46
  #2
Medlem
Wajis avatar
Förmodligen bara vänstermuppar som skyddar invandrare. När personalen pekar ut invandrarna som 95% grupp för de stora problemen så duckar cheferna..


Så är Sverige uppbyggt att myndighetschefer duckar för problemen med invandrare
Citera
2026-10-22, 23:59
  #3
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av Waji
Förmodligen bara vänstermuppar som skyddar invandrare. När personalen pekar ut invandrarna som 95% grupp för de stora problemen så duckar cheferna..


Så är Sverige uppbyggt att myndighetschefer duckar för problemen med invandrare

Fast det är inte det artikeln handlar om. Det handlar om att personal inom socialtjänsten inte vågar säga ifrån när de tycker att något blivit fel eller när de tar upp brister. De berättar om rädsla för repressalier och uppläxningssamtal.

När en bild väl har satts i ett ärende, hur lätt är det då för någon inne i organisationen att säga att det blev fel och att man måste tänka om?

Invandring är en helt annan diskussion.
Citera
2026-10-23, 00:10
  #4
Medlem
Jag var med om själv för länge sedan, en konspiration mellan socialtjänst och förskola, de ville sätta dit vår familj. Allt gick så jäkla fel från start. Som tur var så spelade jag in mötet, sedan köpte jag två kassar böcker på blocket från en nyexaminerad socionom och läste på. Det dröjde inte många dagar förrän jag hade mer kunskap än socialsekreterarna. För varje fel de gjorde så blev det en anmälan till IVO och i mellan åt ett brev till socialnämnden. Det hela slutade med att vi vann målet och handläggaren samt chefen för socialtjänsten blev uppsagda.

Med det sagt så vet jag även att det finns bra människor som jobbar inom socialtjänsten. Men, det är väl lite som ett lotteri?
Citera
2026-10-23, 00:12
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Nyasalladsbladet
Fast det är inte det artikeln handlar om. Det handlar om att personal inom socialtjänsten inte vågar säga ifrån när de tycker att något blivit fel eller när de tar upp brister. De berättar om rädsla för repressalier och uppläxningssamtal.

När en bild väl har satts i ett ärende, hur lätt är det då för någon inne i organisationen att säga att det blev fel och att man måste tänka om?

Invandring är en helt annan diskussion.

Jag har en gammal klasskompis jag stötte på som har jobbat som socionom. Hon sa upp sig då hon hade sökt sig dit för att arbeta med barnens bästa. Hon sa att allt var toppstyrt och cheferna var endast ute efter någon form av resultat, vilket kunde leda till felbedömningar.
Citera
2026-10-23, 00:17
  #6
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av Enavoss
Jag har en gammal klasskompis jag stötte på som har jobbat som socionom. Hon sa upp sig då hon hade sökt sig dit för att arbeta med barnens bästa. Hon sa att allt var toppstyrt och cheferna var endast ute efter någon form av resultat, vilket kunde leda till felbedömningar.

Ja exakt så. Och när ett narrativ väl är satt blir det svårt för dem att ändra sig. Ju längre tid som går desto svårare blir det också. Det är så jag tror att tystnadskulturen växer fram.
Citera
2026-10-23, 04:50
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Enavoss
Jag var med om själv för länge sedan, en konspiration mellan socialtjänst och förskola, de ville sätta dit vår familj. Allt gick så jäkla fel från start. Som tur var så spelade jag in mötet, sedan köpte jag två kassar böcker på blocket från en nyexaminerad socionom och läste på. Det dröjde inte många dagar förrän jag hade mer kunskap än socialsekreterarna. För varje fel de gjorde så blev det en anmälan till IVO och i mellan åt ett brev till socialnämnden. Det hela slutade med att vi vann målet och handläggaren samt chefen för socialtjänsten blev uppsagda.

Med det sagt så vet jag även att det finns bra människor som jobbar inom socialtjänsten. Men, det är väl lite som ett lotteri?
Haha, bad ass mf! Bra jobbat.
Citera
2026-10-23, 08:31
  #8
Medlem
kurt-sunes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Enavoss
Jag har en gammal klasskompis jag stötte på som har jobbat som socionom. Hon sa upp sig då hon hade sökt sig dit för att arbeta med barnens bästa. Hon sa att allt var toppstyrt och cheferna var endast ute efter någon form av resultat, vilket kunde leda till felbedömningar.

Det kommer inte från cheferna, utan det kommer ännu högre uppifrån: Deras chefer POLITIKERNA.

Och det är grunden till socialtjänsten fungerar så vansinnigt dåligt och rättsosäkert. Inte bara i Norrtälje kommun, utan i hela landet.

Politiker ska inte vara inblandade i komplicerade barnärenden överhuvudtaget och de ska heller inte tillåtas fatta beslut på skruvat underlag som de pressar fram uppifrån.

Så fort socionomerna och politikerna kopplas bort från allt som har makt över människors liv att göra, så kommer det att bli bra. Men först då!
Citera
2026-11-03, 23:57
  #9
Medlem
Tyvärr är det så pass dåligt som det beskrivs.
Citera
2026-11-17, 10:00
  #10
Medlem
Tråkigt för alla socialarbetare som kämpar med att göra ett bra arbete. Att inte känna förtroende till chefer måste vara en påfrestande situation för alla inblandade.
Det är ju många rykten som figurerat runt några av verksamhetscheferna i Norrtälje. Gissar ju även att dessa rykten når anställda inom enheterna.
Att vara chef och i sitt förtroendeuppdrag ha till uppgift skydda samhällets mest utsatta barn. Att i sin roll stå som ansvarig för bedömningar och beslut. Utan förtroende så passar man väl knappast för uppdraget.
Hoppas att även denna interna tystnadskultur kommer till ytan. Gissar att många vet mer än man vågar ta upp för att skydda myndighetens anseende.


Hoppas några vågar bryta tystnaden innan just den monterar ner trovärdigheten
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in