Citat:
Ursprungligen postat av
popll
Tack för skrämmande info!
Vet inte vad jag ska säga det är helt h-e
Inte konsrigt folk slutar skaffa barn
Klart barnet ska erbjudas hjälp men detta byråkratiska monster måste få ett stopp!
Var kommer det ifrån, detta ska grävas i
Jag tror att det beror på att man hela tiden ändrar lagar, förordningar och regler till att handläggare får i uppdrag att scanna efter människor som är eller har varit våldsutsatta.
Systemet är galet då de generellt aldrig utreder när man gör anmälningar ifrån civilsamhället och samtidigt så har faktiskt människor ingen lust att tvingas på meningslösa samtal för att någon med akademisk examen anser att de har rätt att anmäla och kalla folk på möten där de ska öppna upp för deras mest privata förhållanden.
Systemet brister i hur de överhuvudtaget förstår saker och definitivt gällande dokumentation.
I slutändan är det ett myndighetsförtryck där de svagaste, och oftast mindre språkbegåvade människorna korsförhörs utan närvarande advokater och vilka som då kan få hela sina liv förstörda baserat på den individuella handläggarens bristande förförståelse eller andra sviktande förmågor i arbetet.
Att arbetsförmedlingen ringer upp folk slumpmässigt och frågar ut dem angående tidigare våldsutsatthet är faktiskt integritetskränkande.
Om man nu letar efter alla offer så är det anmärkningsvärt att man inte anser att en ordentlig förmåga att sammanfatta saker korrekt i dokumentation är viktigt, att man saknar alla möjligheter för behandling för människor med trauman, att man inte har särskilt mycket insatser till hjälp, att det saknas möjligheter att få hjälp med boende och flytt med omedelbar verkan, att anmälningar sällan leder till åtal osv.
Att jaga brottsoffer är bland de absolut sjukaste samhällsutvecklingar vi har fått. Arbetsförmedlingen kan istället börja fråga ut folk om de är kriminella och våldsutövande än tro att det är mer okej att tvinga människor som utsatts för t.ex sexualbrott och våld i relationer, att gå på möten med mängder anmälningar mot sig som respons på att de berättar.
https://arbetsformedlingen.se/for-arbetssokande/tips-inspiration-och-nyheter/artiklar/2023-10-23-utsatt-for-vald-fler-arbetssokande-far-fragan
Att dessa idioter till handläggare och politiker som ändrat deras arbetsmetoder, tror att det är okej att ringa folk eller överhuvudtaget börja fråga ut dem kring saker som kan vara av särskilt känslomässigt obehag att tala om, säger väldigt mycket om vad för samhälle vi har. Om en person skulle vara utsatt så vill den varken ha ett samtal där förövaren kan stå bredvid dem eller bara få sitt vardagsliv avbrutet av ett plötsligt förhör kring saker som är av allvarlig karaktär och som de bär på.
Att socialtjänsten nu jagar alla men inte förövarna är ett annat exempel. Det blir lite "Det är för ditt eget bästa vi skår på dig" resonemang. Hur stoppar det förövare att offren jagas?
Vem är skyldig i det här fallet? Socialtjänsten som inte hållit koll på förövaren, rättsväsendet och politikerna som inte heller gjort de. Det är då verkligen inte barnets familj som bär skuld eftersom de knappast bjöd in karln. Samtidigt så åker man kanske dit om man själv försöker stoppa en förövare från att ge sig på barn, publicerar deras namn och ort osv.
Vi måste sluta klandra offren för vad gärningsmännen gjort. Familjemedlemmarna i det här fallet är också brottsoffer eftersom det var i deras hem en anhörig blev utsatt. Hur man löser det i framtiden är väldigt enkelt, man kanske ska hålla sexualförbrytare inlåste eller ha fotboja på dem och kontrollera vad
de gör. Men det slutar väl med att föräldrarna riskerar att bli av med barnen eller får uppläxningar angående deras föräldraförmåga baserat på att fönstret krånglat som om samhället inte ska hålla bättre koll. Att han lyckades ta sig in i ett fönster innebär att han kan sökt igenom huset och andra hus efter möjligheter att ta sig in vilket innebär att han likaväl hade kunnat kliva in genom någons ytterdörr om de inte haft den låst. Man ska kunna ha en dörr eller ett fönster öppet utan att riskera liv och hälsa.
