Citat:
Jag har inte haft koll på RT mer än att jag fått något avsnitt rekommenderat och varit inne på forumet 1-2 gånger men fastnade varken för podden eller forumet.
Vad gäller BG är jag inte heller tillräckligt insatt för att uttala mig.
Jag kan dock inte låta bli att tänka på vissa bekanta som man har i sin omgivning när man läser den här tråden.
Min erfarenhet säger mig att det näst intill maniska intresset för sparande och privatekonomi i många fall är ett sätt att fylla ett tomrum. Det skapar väl en upplevd kontroll över tillvaron och livet som man kanske egentligen inte har och som sparande och pengar aldrig kan fylla. En typ av självmedicinering.
Märk väl att jag tycker att det är bra att folk sparar och tänker långsiktigt men som med allt annat måste det finnas en balans. När nästan all ens vakna tid och tankeverksamhet går åt till det då ringer i alla fall varningsklockorna för mig.
Man måste lära sig att njuta av livet, vårda sina relationer och ha andra saker som intresserar en och gör en glad.
Om allt ska går ut på att vara produktiv och göra nytta för den egna ekonomin så blir det sällan bra och det kan bli svårt att slappna av eller att unna sig ens billiga saker.
De jag känner som har sparande och privatekonomi som enda ”hobby”, och vars hela liv verkar handla om siffror och att maximera och effektivisera vardagen på olika sätt, har i princip alla olika trauman eller djupare problem som de aldrig riktigt har tagit tag i.
Allt kretsar på ett eller annat sätt kring den egna ekonomin och det finns sällan intressen utöver det.
Givetvis skapar pengar en trygghet och kan lösa många problem men inte alla, vilket vissa verkar ha intalat sig.
När något gammalt skit gör sig påmint eller det sedan händer något svårt i dessa människors liv har de inte några verktyg för att hantera det.
Säger inte att det är så i detta fallet men bara något jag kom att tänka på.
Vad gäller BG är jag inte heller tillräckligt insatt för att uttala mig.
Jag kan dock inte låta bli att tänka på vissa bekanta som man har i sin omgivning när man läser den här tråden.
Min erfarenhet säger mig att det näst intill maniska intresset för sparande och privatekonomi i många fall är ett sätt att fylla ett tomrum. Det skapar väl en upplevd kontroll över tillvaron och livet som man kanske egentligen inte har och som sparande och pengar aldrig kan fylla. En typ av självmedicinering.
Märk väl att jag tycker att det är bra att folk sparar och tänker långsiktigt men som med allt annat måste det finnas en balans. När nästan all ens vakna tid och tankeverksamhet går åt till det då ringer i alla fall varningsklockorna för mig.
Man måste lära sig att njuta av livet, vårda sina relationer och ha andra saker som intresserar en och gör en glad.
Om allt ska går ut på att vara produktiv och göra nytta för den egna ekonomin så blir det sällan bra och det kan bli svårt att slappna av eller att unna sig ens billiga saker.
De jag känner som har sparande och privatekonomi som enda ”hobby”, och vars hela liv verkar handla om siffror och att maximera och effektivisera vardagen på olika sätt, har i princip alla olika trauman eller djupare problem som de aldrig riktigt har tagit tag i.
Allt kretsar på ett eller annat sätt kring den egna ekonomin och det finns sällan intressen utöver det.
Givetvis skapar pengar en trygghet och kan lösa många problem men inte alla, vilket vissa verkar ha intalat sig.
När något gammalt skit gör sig påmint eller det sedan händer något svårt i dessa människors liv har de inte några verktyg för att hantera det.
Säger inte att det är så i detta fallet men bara något jag kom att tänka på.
Mycket klokt inlägg. Jag kan bara hålla med.👍🏻