Citat:
Då TS inte bifogade en sammanfattning frågar vi chatGDP (som är döv, men lyhörd)
Sjukhuset skickar till sist en orosanmälan till SOC, SOC ser till *host* barnens bästa och tycker inte föräldrarna beter sig ansvarsfullt. SOC startar dialog med föräldrana som beter sig lika illa mot SOC för att visa sin poäng.
Allt SOC har att ta till är behandling (utbildningsinsatser) eller tvångsomtagande, och här bedömmer SOC att föräldarna känns för konflikt-orienterad för att tänka på barnets bästa och väljer spår 2.
Jag har inte lyssnat på avsnittet, men vanligaste felet varför SOC får gå in och tvångsomhändertar barn är för att föräldrana beter sig som röjarralf och karen, de vräker på och vill ge sin punkt (förståligt dock enormt idiotiskt)
SOC består av kvinnor som går på magkänsla, minsta ord som inte understryker vad de vill höra: ansvar, harmoni, lösningar och kumbaja-my-lord, vrider till den magkänslan. Sen när magkänslan satt sig på tvären så är det magsyra kvar i många år innan de öppnar för att känna efter igen.
Se SOC som en kvinnlig domstol över sociala frågor som lever utanför vanliga domstolsväsendet.
En känslobaserad domstol där fakta inte spelar vikt på samma sätt utan magkänslan och känslor är vad som styr.
Man resonerar inte med den som en vanlig domstol eller vanliga möten, vilket folk inte förstår, man behöver lära sig prata deras språk.
Alla som har eller ska få kontakt med socialtjänsten rekommenderas gå en kurs först
Programmet berättar om en 8-årig flicka — för enkelhetens skull kallad “Elsa” — som på skolavslutningsdagen blir hämtad och förs till ett jourhem. Elsa har en allvarlig och mycket ovanlig mag- och tarmsjukdom. Hon är trött, orkeslös, mår illa och har ont — skolvardagen blir svår att hantera. Hennes mamma, “Viktoria”, är missnöjd med vården och vill byta sjukhus. Vad hon inte vet är att hon snart kommer att anklagas för något av det värsta en förälder kan bli anklagad för. Programmet (första delen i en serie om tre avsnitt) granskar hur det kunde bli så att en sjuk 8-åring plötsligt omhändertas och placeras i jourhem — trots sin allvarliga sjukdom. Genom intervjuer och dokumentgranskning undersöker reportrarna vilka beslut och bedömningar som gjorts av vård och socialtjänst — och om det fanns fel eller brister i processen.Jag misstänker att sjukhuset och föräldrarna hamnat i dispyt, då båda vill lägga ansvar på den andra parten.
Sjukhuset skickar till sist en orosanmälan till SOC, SOC ser till *host* barnens bästa och tycker inte föräldrarna beter sig ansvarsfullt. SOC startar dialog med föräldrana som beter sig lika illa mot SOC för att visa sin poäng.
Allt SOC har att ta till är behandling (utbildningsinsatser) eller tvångsomtagande, och här bedömmer SOC att föräldarna känns för konflikt-orienterad för att tänka på barnets bästa och väljer spår 2.
Jag har inte lyssnat på avsnittet, men vanligaste felet varför SOC får gå in och tvångsomhändertar barn är för att föräldrana beter sig som röjarralf och karen, de vräker på och vill ge sin punkt (förståligt dock enormt idiotiskt)
SOC består av kvinnor som går på magkänsla, minsta ord som inte understryker vad de vill höra: ansvar, harmoni, lösningar och kumbaja-my-lord, vrider till den magkänslan. Sen när magkänslan satt sig på tvären så är det magsyra kvar i många år innan de öppnar för att känna efter igen.
Se SOC som en kvinnlig domstol över sociala frågor som lever utanför vanliga domstolsväsendet.
En känslobaserad domstol där fakta inte spelar vikt på samma sätt utan magkänslan och känslor är vad som styr.
Man resonerar inte med den som en vanlig domstol eller vanliga möten, vilket folk inte förstår, man behöver lära sig prata deras språk.
Alla som har eller ska få kontakt med socialtjänsten rekommenderas gå en kurs först
Mycket fint fornulerat, jag fann lite tröst som förälder till ett barn där soc felbedömer, tar enbart mammans parti med systematiskt umgängessabotage.
Väldigt bra sammanfattat mer eller mindre för average barnärende hos soc med sjukhus/vård involverat med ytterligare kevin och karens.
Tack för läsningen!
