Över en halv miljon är överskuldsatta och 5% har skulder hos kronofogden.

Om tillgångarna är koncentrerade är inte behovet av att köpa lika stort. Problemet idag är att unga både saknar tillgångar och har skulder. Du lever i en lalavärld som vanligt.

Det är för övrigt inte dom som har sparat som har massa tillgångar, utan dom som köpte tillgångar innan den extrema inflationen inträffade. Någon som maxbelånade sig för att köpa ett hus 1980 har gjort en bra affär oavsett hur oansvarigt det var då därför statens groteska nollräntepolitik har gynnat kapitalet på ett helt befängt sätt.

Vad kan politiker göra åt människans ekonomi, menar du? Ekonomi: demografi, innovation, intelligens, utveckling, produktion, konsumtion, industrialisering, effektivisering, analys, planering, investering etc, etc...

Du får se det som ett spel oavsett regering så skapas regler eller regleringar av olika sätt att beskatta folket, Man ger med en hand och plockar med bägge händerna, de rika hittar luckor i systemet och utnyttjar dessa luckor långt före Svenssons hittar den...när stora massan har apat efter görs regleringar att hindra folket att få det för bra! ISK är ett exempel finns massa fler framförallt när det kommer till bilindustrin, eller energi man lockar folk investera genom att "ge" bidrag/subvationer för att sen när tillräckligt många 'normala hoppat på tåget höjs skatter direkt eller indirekt eller tas fördelarna bort. Exempelvis att sälja sin energi från solenergi. De rika kunde installera solenergi när priserna blev humana och Svenssons kunde installera solenergi blev det plötsligt en kostnad att sälja sin energi...Ja du fattar ta valfritt diesel eller vad som helst så ser du mönstret.

Sverige har utvecklats som andra länder av ett fåtal enskilda entrepenörer antingen genom tur, misstag eller intelligens. Detta har skapat arbete till stora massan att köpa en handväska för 35000:- på lån utvexklar varken folket eller landet.

Vad menar du med det?

Man får sluta ta pengar från fattiga och ge dom till transferiatet.
Sänk skatterna rejält.

Att ens subventionerna elbilar och utbildning som inte behövs. Bidragsentreprenörer, hundratusentals statsanställda och kommunanställda som inte behövs.

Jävla massa latmaskar och företag som lever på skattepengar. Klart folk blir fattiga.

Frågan är om vi ska låta vuxna människor vara just vuxna människor eller om vi ska behandla alla som hjälplösa små barn med pappa statens goda minne?

Gäsp. Ännu en gång stadfästes faktumet att en viss del av populationen är fattigare än övriga. Jag har ett scoop för er: i andra änden av populationen finns de 5% som har det bäst.

Orsaker: tur/otur, ärvda pengar, driv, lättja, flit, låg eller hög intelligens, osv.

Populationen av biologiska varelser(dit Homo Sapiens tillhör) är normalfördelad vad gäller livsbetingelser.

Okej, svansarna verkar öka på den här fördelningen. För Sveriges del har vi ju valt att importera bidragshjon, vilket är bidragande till utvecklingen. En annan faktor är de senare decenniernas enorma kredittillväxt, som tenderar att ansamla spekulativt tillgångskapital i den "främre svansen".

Så vad gör vi åt det? Ingenting är mitt svar. Laissez faire. Inom kort kommer en "reversal to the mean", och det blir sämre för alla. Då kommer de lägsta 5% att närma sig de högsta 5%, även om alla får det sämre ekonomiskt totalt sett.

Det fungerar inte i dagens samhälle där staten pungslår arbetare och skänker pengarna till en stor grupp bidragstagare

Främst räntaavdraget men jag misstänker att som "storkund" hos din bank kommer de klura ut mer än ett sätt att hålla kvar dig genom t ex förslag om renoveringar eller solceller på villataket.

" Så mycket får du dra av för dina räntekostnader:

30 % på belopp som understiger 100 000 kronor.
21 % på belopp som överstiger 100 000 kronor.
Storleken på ditt ränteavdrag beror på bolånets storlek och din ränta.

Bra att veta
Om du har löst ett lån i förtid och betalat ränteskillnadsersättning så räknas det som en räntekostnad som du får göra avdrag för. "

https://www.skandia.se/lana/bolan/bolanerantor/ranteavdrag-for-bolan/?s_kwcid=AL!13689!3!810431457789!p!!g!!dra%20av%20 r%C3%A4nta&cmpid=ps-:Bolan_SEM:na:google.se:na:G-EXA-Bolan-Ranteavdrag:dra%20av%20r%C3%A4nta&gad_source=1&gad _campaignid=22346276619&gbraid=0AAAAADxMrLv2WfgtL6 4z_x1VyDnkWq4Vs

Jag känner mycket väl till kommunism. Kommunism och socialism är just de som talar i termer av behov. "åt var och en efter behov". Det är tanken att det är behov som styr.
På samma sätt som du gör. Du talar på samma sätt i termer av "behov".

Du klarar inte ens av att acceptera tanken på att det inte handlar om behov, utan bara att folk gillar att göra/köpa något.


Säg inte det. Sovjet, Nordkorea och sådana ställen har väl fungerat ungefär som iaf Lenin tänkt sig. Marx tänkte sig kanske lite mindre inflytande av ett högsta råd. Men annars är det väl som tänkt. Att levnadsstandarden skulle öka med kommunism finns det väl aldrig någon som säger. Iaf inte Marx. Han var nog helt på det klara med att det skulle bli permanent stagnation. Som i Nordkorea. Med Marx läror går det inte ha tillväxt. Utan kapital kan man inte finansiera produktivitetsökning. Och arbetsvärdesteorin förhindrar kapitalackumulation.

Att över en halv miljon svenskar är överskuldsatta och att hela 5 procent av befolkningen har skulder hos Kronofogden är alarmerande. Det är lätt att avfärda detta som individuella misslyckanden och bristande privatekonomiskt ansvar. Men i själva verket är det resultatet av ett samhälle och ett ekonomiskt system som aktivt driver människor i skuldsättning.

Vi lever i en tid där unga människor från tidig ålder indoktrineras i att materiell konsumtion är lika med lycka. Genom reklam och sociala medier skapas konstlade behov där vi uppfostras till att aldrig vara nöjda, utan ständigt sträva efter mer. Hela vårt ekonomiska system bygger på denna onödiga produktion och konsumtion. Näringsliv, banker och politiker upprätthåller strukturen eftersom den genererar kortsiktiga vinster, ränteinkomster och skatteintäkter. Men jakten på denna materialistiska lycka blir ett ekorrhjul som nöter ut oss som människor och priset betalas inte bara i mänskligt lidande, utan också av Moder Natur genom utarmade naturresurser och förstörd miljö.

Problemet stannar inte vid kultur och reklam; det är inbyggt i det finansiella ramverket. Vårt lånebaserade monetära system har under lång tid med låga räntor och negativ realränta belönat belåning och straffat sparande. När mark- och bostadspriser tillåts skjuta i höjden tvingas unga människor i våra storstäder att ta miljonlån bara för att få ett tak över huvudet. De blir skuldslavar för livet, inte för att de velat leva över sina tillgångar, utan för att systemet inte erbjuder något alternativ.

För att vända utvecklingen måste vi omdefiniera vad som är värdefullt. Det mest värdefulla i livet som kärlek, hälsa, vänskap och barn är gåvor som inte kan köpas för pengar. Vi måste återupprätta en kultur som uppmuntrar sparande, långsiktighet och förnöjsamhet med det enkla. Vi måste gå från ett skulddrivet konsumtionssamhälle till en hållbar ekonomi som sätter mänsklig trygghet, sparande och livskvalitet framför bankvinst och överkonsumtion.

Svaret på marknadens misslyckanden är inte att "ta från de rika och ge till de fattiga". Kommunismens utopiska motto "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" fungerar dåligt i praktiken eftersom människor uppmuntras i ett sådant system minimera sin förmåga och maximera sina behov. Historien visar att sådana system i slutändan kräver angiveri, hård kontroll och ideologisk uppfostran för att hållas ihop, där makteliten blir de enda vinnarna.

Vi behöver varken hänsynslös konsumtionskapitalism eller auktoritär socialism. En betydligt bättre vägledning hittar vi i den socialliberala filosofen John Rawls tankar om differensprincipen. Rawls menar att ett rättvist samhälle ska utformas under en ”slöja av okunnighet” det vill säga att vi bygger samhällssystemet utifrån att vi inte vet om vi kommer att födas rika eller fattiga, friska eller sjuka, starka eller svaga. Ur den principen härleder han att inkomstskillnaderna ska vara tillräckligt stora för att optimera tillvaron för de minst lyckligt lottade. Vissa skillnader i inkomst och kapital är nödvändiga för att uppmuntra alla i samhället att göra sitt bästa.