8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Jag kan ha många tankar i huvudet samtidigt. Och jag resonerar inte i termer av att ”gilla”. Jag vill förstå vad som hänt.

Påståendet att någon läkare skulle ha sagt att Elsa felbehandlats är i grunden fel. Att det påståendet är fel är objektivt sant och jag skiter fullständigt i hur mycket du gormar och skäller över det.

Du är inte frisk som fortsätter såhär. Föräldrarna kunde när som helst gå med på jourhemmet och därmed vård utanför hemmet enligt SoL.

Det Totius påstår stämmer.

Det följer av att domstolen säger något i stil med att ”nämnden har anfört att vård måste ske utanför hemmet och rätten gör ingen annan bedömning” sen konstaterar domstolen att något samtycke till sådan vård inte finns och att vård därmed måste ske med stöd av LVU.

Så, jo, de har fått möjligheten men antingen tackat nej eller så har de samtyckt men på grund av sitt agerande har samtycket inte bedömts som trovärdigt. Detta är inte faktiskt inte så svårt, men om man saknar kunskapen så ser man det inte.

Ditt resonemang är ju helt bakvänt! Du försöker använda föräldrarnas kamp för rättvisa i dag som ett retroaktivt försvar för ett beslut som visat sig vara helt felaktigt.

LVU prövas på dåtida fakta och inte framtida reaktioner: Ett tvångsomhändertagande prövas utifrån de underlag som fanns då. Det bekräftades under svuren ed i rätten att flickan felbehandlats av sjukhuset i åratal. Det är fakta. Att föräldrarna ställer ansvariga mot väggen efteråt ändrar inte det historiska tjänstefelet.

Var fanns din omsorg om integriteten under felbehandlingarna? Det var sjukvården och socialtjänsten som kränkte Elsas integritet och trygghet när de isolerade henne och felbehandlade henne. Att kalla föräldrarnas granskning av detta för "exponering" är bara ett sätt att tysta offentlig kritik mot myndighetsmissbruk.

Att påstå att man "kämpar för barnets bästa" genom att försvara det system som orsakade skadan, samtidigt som man skamstämplar offren som slår tillbaka, lurar ingen i den här tråden!

Ugglan, din logik om vad som utgör ”bevis” i en domstol är så häpnadsväckande rättsvidrig att det nästan blir tragiskt!

Låt oss testa din fantastiska bevisföring på ett konkret brottmål för att visa alla i tråden hur orimligt det blir:

Exempel i brottmål:

Åklagaren påstår att du har stulit en bil. Åklagaren har inga tekniska bevis, inga vittnen och inga övervakningsfilmer, bara sitt eget påstående. Du säger: "Nej, jag har inte stulit bilen, jag nekar till brott."

Rätten konstaterar då: "Åklagaren har anfört att stöld begåtts, och rätten gör ingen annan bedömning. Eftersom den tilltalade nekar och inte samtycker till straff, bevisar detta att han är skyldig och måste dömas!"

Ser du inte själv hur galet det blir?!

Ett påstående från en myndighetspart (socialnämnden) blir inte sant bara för att domstolen upprepar det. Att använda den anklagades/föräldrarnas nejsägande till tvång som själva intäkten och ”beviset” för att tvång krävs är skolboksexemplet på cirkelbevisning!

Att föräldrarna tackar nej till att skiljas från sitt barn på felaktiga medicinska underlag är en rättighet, det är inte ett "bevis" på olämplighet. Att du kallar denna totala avsaknad av bevisvärdering för "kunskap" säger allt om din syn på rättssäkerhet.

Det Totius sa stämmer inte. Han sa felaktigt att föräldrarna erbjudits en frivillig SoL-placering i ett jourhem som de tackade nej till. Det var en lögn.

Det som var sant var att de tackade nej till en tvångsplacering utan någon av föräldrarna och la fram domstolens och socialnämndens klockrena cirkelbevis som "bevis" istället.

Det är inte samma sak.

Är du säker på att du har rätt i det med tanke på att din läsförståelse är så pass begränsad...det mesta som du refererar till är ju helt fel återberättat av dig..Den enda som gormar och skäller är du... precis som små hundar bara låter utan att utgöra nån egentlig fara...

Du missar fortfarande min poäng. Jag har aldrig påstått att föräldrarnas agerande i dag bevisar att LVU var rätt.

Men när vuxna beskriver ett barn som traumatiserat, med svårt att lita på andra och med väldigt stor integritet, hur kan man då samtidigt fortsätta offentliggöra hennes innersta känslor, privata brev och mående?

För mig handlar det om något väldigt grundläggande. Som vuxen måste man kunna sätta barnets behov före sin egen kamp, oavsett hur berättigad man anser att den är. Att vilja få rätt eller ställa myndigheter till svars får aldrig bli viktigare än barnets integritet och trygghet.

Elsa har redan varit med om tillräckligt. Varför ska hon dessutom behöva få sitt privatliv utlämnat inför hela Sverige? Det är väl nu, om någonsin, som de vuxna borde låta henne få vara barn.

Jag tror din tankevurpa är att du felaktigt blandar ihop denna familj med familjer med riktiga sociala problem som inte förstår att de gör fel och skadar sitt barn i sin kamp.

Det här fallet är inte likt något sådant och de här föräldrarna har haft rätt hela tiden och även till slut, efter alldeles för lång tid också fått rätt.

Men de fick hem ett trasigt barn som fördärvats helt i onödan mentalt av socialtjänsten som inte tänkte sig för innan de dundrade in tillsammans med polisen och förde bort Elsa till främlingar.

Jag tycker att föräldrarna hållit en bra balans och inte exponerat för mycket om Elsa. Bara det som de tvingats till. Varken mer eller mindre och nu för de en viktig kamp, då det finns fler föräldrar som drabbats på liknande sätt. Det måste man få prata om. För det här är ett av de största hoten vi ser mot vår demokrati i dagsläget och skadar istället för hjälper barn till mycket höga onödiga kostnader för skattebetalarna.

De fick hem ett barn med möjlighet att leva som ett vanligt barn – för första gången i hela sitt liv. Vad tycker du att de gör med den möjligheten för barnet?

Det står dig fritt att använda vilka argument du vill. Jag förklarar för de som vill ta till sig vad domskälen betyder i praktiken.

Som alla andra nog har förstått så står det domstolen fritt att skriva nästa hur långa eller korta domskäl den finner lämpligt. Låt vara att man riskerar viss kritik från överrätt om man är allt för fåordig så att resonemanget bakom domslutet blir svårförståeligt. Men i övrigt är det fritt fram. Men kan också konstatera att hela överläggningen och alla detaljer aldrig fastnat i skriven form.

Det jag i kortform återgav handlar inte om bevisning eller bevisvärdering. Det är så rätten har redogjort för sin uppfattning och beslut i en specifik fråga. Det är så det brukar se ut och är inget uppseendeväckande i just detta ärende.

Att du inte känner till begreppen och därmed hamnar helt fel allt som oftast men med hjälp av diverse bundsförvanter och AI försöker skapa en illusion av vad som är sanning och vad som egentligen är gällande rätt kan vi andra inte göra så mycket mer åt än att varje gång du ljuger, fabulerar, hittar på, gissar, konstruerar och presenterar det som fakta och sanningar bemöta detta med sakliga och objektiva argument och frågor.

Ja men det behövdes inte ett LVU för att uppnå det. De hade kunnat sätta Elsa med mamman, eller pappan på ett utredningshem med bevakning dygnet runt och faktiskt utrett föräldraförmågan.

Men varför gjorde man inte det? Jo för om vården samtidigt ändrat sin medicinska behandling och det visat sig att Elsa blev "frisk" och kunde leva normalt som du påstår. Då hade vi ju alla vetat vem som var boven.

Nu doldes det i ett dunkel med spärrade journaler med via ett totalt onödigt och rättsvidrigt LVU istället.

Det du skriver nedan finns inte så det kan inte ha hänt.