Expressen åkte till Åsarna för att prata med Burman.
Citat:
Varför slutade du?
– Det var inte lika kul längre.
Dels var Jens Burman less på att bo i en resväska varje vinter. Dels hade sporten som han förälskade sig i som barn utvecklats åt ett håll han inte tyckte om.
– Tävlingarna som varit de senaste åren, med många tiokilometerslopp, blir tråkigare och tråkigare. Det passar mig inte riktigt. Sen blir man trött på att träna så mycket när det inte går som man vill. Det blir ju inte direkt roligare med åren att ge sig ut varje dag för att köra dubbelpass.
Det som blev karriärens sista säsong var inte heller en munter historia.
Efter en tung premiär i Gällivare, där han i båda loppen hamnade utanför topp 20, petades Burman från världscupen. Resultatraden från de efterföljande nationella tävlingarna i Boden och Östersund är nattsvart läsning: 47-24-15-47-65.
– Till slut kände jag att jag inte orkar hålla på att flänga runt på de här mindre tävlingarna. Tyvärr är det oftast banor som inte passar mig. Där i Boden är det ju bara platt.
Jens Burman suckar.
– När jag kom hem var det skitväder och inga vidare träningsmöjligheter, så det var svårt att hålla uppe motivationen. Det kändes som ett tydligt tecken på att det är dags att göra något annat.
Förståeligt att motivationen tryter efter en säsong som fjolårets men hade varit intressant att höra hans resonemang om varför det sket sig så totalt förra säsongen och även en egen summering av karriären.
Även ganska kul att loppen fortfarande var för korta och banorna för lätta trots resultatraden.