Jag behöver hjälp (autistisk tonåring)

Detta är problemet. Hjälpa till ska man göra från man är 3 år, efter förmåga. När man är vuxen är det då självklart att göra sin del (inte hjälpa till). Speciellt autister måste få med sig sådant från början, att du börja skälla på henne
för att hon inte fixar att sköta hushållet åt er när du inte på förhand lärt henne rätt är faktiskt taskigt då hon saknar neurologiska förutsättningar för att plötsligt göra det du kräver.

Varför har hon inte redan kontakt inom psykiatrin?

Vet du...
Hon har precis som mina övriga barn hjälpt till
Men autism
Jag gör vad jag vill och orkar
Så det handlar inte om att jag inte lärt henne
Hästarna har hon alltid haft ork till

Hon vägrar kontakt

Och jag har låsta händer för hon är myndig

Mitt barn har också högfungerande autism.

Varför har din dotter ingen kontakt med psykiatrin? Vilken anpassning har hon fått under uppväxten?

TS kan börja med att sila bort ilskan och sluta kalla sitt eget barn saker. Ilska gör att t.ex en tonåring slår bakut.

Tonåringen kan naturligtvis vara autistisk, detta är ärftligt och då är några släktingar likadana. Men kan också vara en tonåring och en del av tiden för en tonåring går ut på att provocera för att hitta gränser mot människor. Som vuxen är man smartare och ska inte gå igång på det. Hur jävla irriterande det än blir.

Den tonåringen hade blivit chockad över lite vänlighet och att bli bjuden på bio eller middag och det hade jag kallat att visa vuxenhet.

I övrigt är det inte lätt att ha barn i Sverige och tyvärr vet jag många som "lider". Man led antagligen lika mycket för 50 år sedan också, kanske mina egna föräldrar med mig, men nu är världen så perfekt att även relativt små problem blir uppblåsta.

Hejsan MichelleGreen!

Kolla vad din region kan erbjuda dig via habiliteringen. Stödet ser olila ut i landet. I regionen jag bor i skulle du ha rätt till samtalskontakt som anhörig till en person med funktionsnedsättning. Ni skulle dock endast kunna prata utifrån dig som anhörig. Eventuellt kan det finnas anhöriggrupper också . Men som sagt det ser olika ut i landet och många habiliteringar är överbelastade, framför allt när det gäller autism.

Har ni någon interaktion alls? Finns det någon del av vardagen som fungerar bättre i samspelet er emellan?

Din morsa har uppenbarligen inte lyckats få dig att förstå vad det innebär med ett ansvarstagande föräldraskap.

En ansvarstagande och bra förälder är inte sina barns hushållsslav utan lär barnen vara delaktiga i hem och hushåll i tidig ålder med utökning i takt med deras mognad.

Lika naturligt är det att hemmaboende + 18 barn bidrar ekonomiskt from att de får en inkomst.

Det enda rätta är att kasta ut henne. Du kommer aldrig lyckas lösa detta då det inte går att lösa. Du gör också bara henne en björntjänst. Du säger att du inte är fysiskt kapabel att kasta ut henne, men det är inte så det funkar. Du ska bara informera henne att hon inte får bo kvar efter 31 oktober och att hon därför behöver gå till socialen, därefter ringer du en låssmed och bokar in att få bytt låsen. Är hon hemma när de ska byta lås så ber du henne och lämna, och vägrar hon så ring polisen så kan de gripa henne för hemfridsbrott. Det kommer vara dramatiskt, men det är det enda sättet.

Förstår vad du säger men om 19-åriga barnet har en autism-diagnos, blir det då inte ett LSS-ärende enligt socialtjänstlagen?
Men vad vet jag, är inte särskilt insatt i ämnet så kan lätt ha missuppfattat det hela.

Det blir inte automatiskt
Eftersom hon är över 18 måste hon ju ansöka själv

.

Innan hon fyllde 18 sökte jag via habiliteringen
Dom tog in henne själv och frågade om det var hon som initierade detta eller jag som förälder
Sen gick vi
För hon ville inte ha stöd från dom

Hon har alltid vägrat hjälp
Förutom under sin utredning

Men så bra, då har du ju fått all hjälp här i tråden som du kan tänkas behöva för att komma vidare i att hjälpa dig själv och ditt barn.