8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Nu pratade vi ju om pappan, eller hur? Då kanske du ska leta efter ett citat kring hans uppfattning av mammans agerande och inte något helt annat?

Problemet var så speciellt att socialtjänsten inte har någon hjälp att erbjuda för det. Ingen familjebehandling, inget stöd, inget utredningshem, inget som passar. Föräldrarna får lösa det själva. Men samtidigt var problemet så allvarligt att socialtjänsten behövde ta barnet med tvång, och hålla henne borta från hela familjen tills föräldrarna hade löst det. Själva. Utan hjälp. Utan att få veta vad som krävdes.

Det är som att dra in någons körkort och säga att de får tillbaka det när de kan köra, men att de inte får övningsköra, inte får gå på någon trafikskola och inte får veta vad de gjorde fel. Lycka till.

Och om socialtjänsten saknar verktyg för just den här typen av problem, kanske det säger något om vilken sorts problem det var. Om det handlade om kommunikationen mellan en familj och sjukvården, är det ett problem för sjukvården att lösa, med en ny vårdgivare, en samordnad plan eller en tredje part i mötena. Då är det inte ett problem som LVU är byggt för.

Du har nu förklarat att Ensolution hör hemma i soptunnan, att föräldrarna fick lösa problemet själva och att socialtjänsten inte har något att erbjuda. Det är faktiskt den bästa beskrivningen av varför LVU var fel verktyg som någon har gett i den här tråden. Tack.

Du har helt fel när det gäller användningsområdet på LVU. Du hittar ju bara på en massa saker. LVU är det enda som finns att ta till när barn riskerar att skadas och föräldrarna inte samtycker till insats för barnet. Detta mål är ett utmärkt exempel på detta.

Bra, då citerar vi domen om pappan.

Kammarrätten skriver så här om pappan:

"Joacim Wiking är alltjämt av uppfattningen att Victoria Thorstensson kan ta hand om [Elsa] och att hon inte brustit i omsorgen av henne. Han har tidigare frånsagt sig involvering i [Elsas] sjukvård och har litat på att han fått fullständig information från Victoria Thorstensson. Han har därmed brustit i omsorgen om [Elsa]."

Förvaltningsrätten skriver att han i huvudsak tagit emot information om vården genom Victoria, att han står bakom henne i tillnärmelsevis allt som gäller Elsa, och att han därför inte förmått skydda Elsa från de omsorgsbrister som i huvudsak härrör från Victoria.

Läs det noga. Pappans omsorgsbrist består alltså av tre saker: att han litade på Elsas mamma, att han lät henne sköta kontakten med vården, och att han fortfarande inte tycker att hon brustit i omsorgen.

Och vad sa samma domstol om mamman? Att det inte kommit fram annat än att hon agerat och agerar med Elsas bästa i åtanke. Pappan bedömdes alltså ha brustit i omsorgen för att han litade på en mamma som domstolen själv konstaterade hade Elsas bästa för ögonen.

Det är där fällan sluter sig. Om han hade sagt att mamman brustit, hade han ställt sig bakom en bild han inte delade, och som domstolen själv avvisade i misshandelsdelen. När han sa att hon inte brustit, var det beviset på att han inte kunde skydda Elsa. Och därför behövde han inte utredas.

Han hade umgänge med Elsa fyra dagar varannan vecka och ett fungerande samarbete med mamman. I orosanmälan från Uppsala beskrevs han som frånvarande, något han själv sa var direkt felaktigt. Han erbjöd sig att gå ner i arbetstid och ta större ansvar. Inget av det utreddes. Hans enda verkliga brist enligt domstolarna var att han litade på Elsas mamma.

Och när Elsa i början av 2026 fick bo hos honom, fungerade det. Samma pappa, samma förtroende för mamman. Inget hade utretts i mellantiden.

Där håller jag med dig. LVU är till för när barn riskerar att skadas och föräldrarna inte samtycker till den insats barnet behöver. Det är exakt vad jag har sagt.

Men det var inte så du beskrev syftet för några inlägg sedan. Då skrev du att umgängesbegränsningen behövdes för att få kontroll över Elsas symtombild, att mamman inte behövde ändra sig, och att man bara behövde kunskap om flickan. Det är inte att skydda ett barn från en risk. Det är att använda tvång för att skaffa kunskap. Det var det jag invände mot.

Så vilket är det? Om syftet var att skydda Elsa från en påtaglig risk, borde vården ha avslutats när risken var borta. Om syftet var att skaffa kunskap om henne, var det inte ett skäl för LVU. Det går inte att ha båda.

Föräldrarna samtyckte inte till placering utan dem. Men de samtyckte till utredningshem med en eller båda föräldrarna, och mamman var positiv till att placeras tillsammans med Elsa. Det står i domstolens beslut. Att de inte samtyckte till just socialtjänstens lösning betyder inte att de inte samtyckte till någon insats alls.

Vård och omsorg för ett sjukt barn som Elsa är som ett litet projekt där flera aktörer måste samverka för att tillsammans ge de insatser som behövs. Alla som kan någonting om projektarbete och projektledning vet hur viktigt det är med fungerande kommunikation och styrning så att alla drar åt samma håll. Det funkar inte med frifräsare eller sådana som inte bryr sig om de rutiner som finns.

Av det som framkommit är det uppenbart att mamman valde att köra sitt eget race och hamnade då i strid med vården.

En sådan situation är ju direkt livsfarlig för ett svårt sjukt barn med stort vårdbehov.

Det borde inte vara svårt att förstå.

Till skillnad från dig och ditt anhang beskriver jag verkligheten. Du får gärna tycka att den är hemsk, men så ser det ut.

Problemet var inte ”så speciellt”. Det är din tolkning av det jag skrev. Jag tycker att vi som skattebetalare ska hjälpa de som inte har egen förmåga som går att hjälpa, men att någon som är fullt kapabel att driva ett mindre inbördeskrig mot en förvaltning ska kosta skattemedel för att få hjälp med att förstå sitt eget beteendes inverkan på en situation är jag principiellt emot.

Du förstår alltså fortfarande inte? Helt otroligt… jag har förklarat resonemanget ingående flera gånger, det får räcka nu. Det är ett helt rimligt sätt att tillämpa LVU som ofta används i denna typ av situationer.

Exakt. Då mindes jag rätt. När han uppger att han har noll problem med mammans omsorg så diskvalificeras han direkt givet situationen som var då. Fel igen av dig. Det är så LVU tillämpas, inget särskilt med detta ärende.

Ja, det måste finnas en gräns där tålamodet är slut. Föräldrarna hade frivilligt kunnat gå med på att Elsa fortsatte att bo i jourhemmet för observation. Men istället valde de strid och LVU. Det säger egentligen allt, kan man tycka.

Låt mig visa varför det inte håller, steg för steg.

Steg 1. Socialtjänsten misstänker att mamman skadar Elsa genom sjukvården.

Steg 2. Pappan säger att han inte ser några problem med mammans omsorg.

Steg 3. Det diskvalificerar honom direkt.

Steg 4. Därför behöver hans omsorgsförmåga inte utredas.

Titta på steg 3. Pappan diskvalificeras inte för något han har gjort, eller för någon brist i hans egen omsorg om Elsa. Han diskvalificeras för en åsikt. För att han inte delade socialtjänstens misstanke.

Men en förälders åsikt om den andra föräldern är inte en bedömning av hans egen föräldraförmåga. Enligt BBIC ska föräldraförmågan bedömas utifrån grundläggande omsorg, säkerhet, känslomässig tillgänglighet och stimulans och vägledning. Det är socialtjänstens egen metod. Ingenting av det prövades. Lex Sarah-rapporten säger det rakt ut: pappan utreddes inte alls, och bedömdes utifrån att han inte höll med om slutsatsen.

Och misstanken han inte delade? Förvaltningsrätten avvisade den. Domstolen fann inte att mamman misshandlat Elsa genom sjukvårdsinsatser, och konstaterade att hon agerat med Elsas bästa i åtanke. Pappan diskvalificerades alltså för att han hade samma uppfattning som domstolen sedan kom fram till i den delen.

Om det är så LVU tillämpas i allmänhet, som du säger, då är det inte ett argument för att det gick rätt till. Det är ett argument för att samma fel görs i fler ärenden. Det är just det socialtjänstens egna socialsekreterare varnar för i sin rapport: när ett synsätt en gång har intagits och inte får ifrågasättas, upprepas samma fel utan att någon ser mönstret.

Att något ofta görs, betyder inte att det är rätt. Om det finns en dom från Högsta förvaltningsdomstolen, en föreskrift eller något i förarbetena som säger att en förälder kan diskvalificeras utan utredning för att han inte delar socialtjänstens uppfattning om den andra föräldern, så visa den gärna. Då läser jag den och tar tillbaka det jag har skrivit.

Annars står det kvar som din erfarenhet av hur det brukar gå till, mot socialtjänstens egna socialsekreterare som säger att det inte borde ha gått till så. Det får läsarna avgöra.