8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Droppet var det dessutom sjukhusen som slarvade med, inte Victoria.

Det är, återigen, vården som har det yttersta ansvaret över det rent medicinska. Där ligger ansvaret för att hålla koll på journalerna och uppföljning.

De hade inte den kollen och nu lägger de över deras slarv på Victoria utan mer bevis än hörsägen…

Du måste väl ha sett att Ajogens metod är att barnsligt negera allting? Ajogen har ingen aning om detta.

Sjukvården har ansvar för de medicinska instruktionerna, medan det är arbetsgivaren (föräldrarna) som enligt lag har det yttersta ansvaret för att en LSS-assistent får introduktion och vet hur det dagliga arbetet ska skötas.

Instruktionerna lämnas till förädlarna. Vården har inget tillsynsansvar över assistenter. LSS-arbetsgivaren, som i detta fall är föräldrarna, bär hela ansvaret för utförandet.

Vården har tillsynsansvar, i det medicinska parten är det ytterst ansvariga.

De skall kontrollera, följa upp och anmäla.

Det är denna brist som bl.a. tars upp i IVO-anmälningarna över sjukhusen som Victoria gjorde. De har inte gjort kontrollerna och uppföljningarna som de ska.

Om Vilma har stått utan kunskap om hur hennes medicinska arbete skall utföras faller det tyngre på vården.

Det där är bara rappakalja i sammanhanget som du fantiserar ihop.

Men på sätt och vis har du rätt utan att förstå det: När det är såhär måste vården orosanmäla.

Vet du jag träffar en del tjejer på gymet som har småbarn, detta med Elsa har kommit på tal med ett par stycken... Fram träder en bild där småbarnsföräldrar idag är livrädda för att deras barn ska bli sjuka och det är nåt man pratar om med varandra framförallt bland kvinnor... När jag ser hur denna doktor resonerar här i tråden så förstår jag deras oro, jag gör verkligen det

Vad anmälde de så sent för isåfall? Vart är de coachande samtalen? Varför kom deras anmälan efter IVO anmälan om deras brister? Vad var det en grundlös anklagelse om att Victoria var så kraftigt psykisktstörd i MbP att hon sannolikt hade kunnat mörda Elsa genom CVK och inte om att de misskötta LSS?

Bra! Nu börjar vi komma någon vart.

Den viktigaste frågan är varför inte vården orosanmälde långt tidigare. Då hade allt det här kunnat undvikas.

Det är också en sak jag inte riktigt får ihop. Mamman har beskrivit att Elsa under de senaste åren blev sämre och sämre. Men om bilden verkligen var en tydlig försämring över tid uppstår frågan varför vården då sänkte näringsdroppet redan sommaren 2024.

Man behöver förstås inte vara helt symtomfri för att kunna trappa ned, men vården bör rimligen ha haft någon grund för att bedöma att Elsa kunde klara sig med mindre dropp. Åt hon mer? Var hon mer stabil? Såg vikt, prover eller tillväxt bättre ut?

Och här tycker jag att LSS-/assistansdelen blir viktig. Om två vuxna i samma familj är heltidsanställda som barnets assistenter borde de ha en central roll i att observera vad Elsa äter, hur hon mår och hur hon reagerar på förändringar i behandlingen, och att den informationen fungerar i kontakten med vården.

Om kommunikationen mellan familjen och vården samtidigt präglas av långvarig konflikt blir det ännu viktigare att fråga hur tillförlitligt hela informationsflödet fungerade och om assistansen verkligen borde vara så starkt knuten till familjen. Det är inte samma sak som att säga att familjen gjort något fel, men det är en relevant del av helheten.

Men snälla hahahahaha!!

Den där har du harvat om i månader.

Därför vården var de som misskötte sig.
Du svarade inte på något utan bara upprepa om ytterligare ett av dina hjärnskadade harv igen.

Victoria blev utsatt av en hämndaktion för att hon anmälde deras vanvård. Det är därför de gjorde en sådan allvarlig anmälan, som var falsk.

Sedan fortsatte de med att sprida falska uppgifter för att styra LVU. De lämnade inte in någon orosamälan när socialarbetarna sa att det inte ska lämnas in uppgifter genom ryktesspridning utan skall göras i en formel orosanmälan.

Inget av vad du påstår är korrekt eller går ihop.

Ja, och särskilt eftersom han har en så auktoritär syn. En läkares ord får inte ifrågasättas. Inte heller en socialsekreterares. Men båda kan ha fel.

Det är faktiskt hela vården byggd på. Det finns Lex Maria för att läkare och vårdpersonal begår misstag som måste rapporteras och utredas. Det finns en rätt till en ny medicinsk bedömning, för att en läkares bedömning inte alltid är den enda rätta. Det finns second opinions, kollegial granskning och avvikelsehantering. Inget av det skulle behövas om läkarens ord vore slutgiltigt.

I Elsa-fallet har vi dessutom sett det i praktiken. Elsas egen läkare medgav att det stod fel i orosanmälningarna. Vården hade uppgett att droppet gav full näring, och det stämde inte. Läkarna var inte heller överens sinsemellan: oron var olika stark, och den överläkare som ledde anmälan såg inte det som barnskyddsteamet såg.

Och lägg märke till inkonsekvensen. När socialtjänstens egna socialsekreterare skrev Lex Sarah-rapporten och kritiserade utredningen, då var deras ord plötsligt inte lika mycket värda. Auktoriteten gäller alltså bara så länge den bekräftar det man redan tror.

Att ifrågasätta en läkare är inte att förakta medicinen. Det är att använda den som den är tänkt. Det är så misstag upptäcks. Den som inte tillåter frågor, skyddar inte vården. Den skyddar felen.

Det är en högst rimlig förklaring. Det vill säga en situation som var kraftigt ogynnsam för Elsa. Vården hade inte mycket möjlighet att påverka detta heller utifrån att man, enligt uppgift, fick information om att hon åt mycket lite och hade mycket symtom.

Frågan är, vad, när och hur åt hon? Kunde hon enbart äta i hemmet med stöd av VH?

Exakt. Det går att läsa både i domarna och på flera andra ställen. Ändå menar Doktorn att föräldrarna borde ha förstått att droppet inte täckte Elsas hela näringsbehov, och försöker lägga skulden på Victoria för en ordination som en specialistläkare bestämmer.

Barnkirurgen Arne Stenberg var tydlig i förvaltningsrätten: det är den behandlande läkaren som ordinerar näringsdropp, en förälder ansvarar inte för det och ska inte ändra mängden på egen hand. Victoria sa samma sak: det är sjukvården som ordinerar mängden, och hon som anhörig kan inte bestämma eller ändra den. Och socialtjänstens egen ledning skrev i sin kommentar i Ensolution-rapporten att fel information om droppet hade getts till föräldrarna.

Så föräldrarna fick felaktig information av vården, om en behandling som vården bestämde, och som de enligt vården själva inte fick ändra på. Ändå ska det vara deras fel att de inte räknade ut något annat.

Det är som att skylla på patienten för att läkaren skrev ut fel dos. Ansvaret för en ordination ligger hos den som ordinerar den. Det är grundläggande i all sjukvård, och det borde Doktorn veta bättre än någon annan.