Citat:
Ursprungligen postat av
folkgemenskap
Kritiken mot den materiella devalveringen av arbetarklassens villkor är i grunden empiriskt korrekt. När energimarknaderna under det senaste decenniet drabbats av prischocker har systemet uppvisat en påtaglig asymmetri där bördan konsekvent välts över på hushåll med lägre marginaler. Detta är en direkt konsekvens av den nyliberala doktrinen som präglat EU:s marknadsmodeller. Genom att behandla grundläggande infrastruktur som elnät, kraftproduktion och bostäder som spekulativa marknadsvaror snarare än strategiska samhällsresurser har man eroderat den ekonomiska resiliensen. När externa chocker inträffar saknar de breda folklagren de skyddsnät som en aktiv statlig politik tidigare tillhandahöll, och du har därmed rätt i att den europeiska modellen har blivit sårbar och att ojämlikheten accelererar.
Det teoretiska felet uppstår dock i de kausala sambanden när du isolerar klimatprojekt och geopolitiskt stöd som primära orsakssamband till kontinentens strukturella kräftgång. Den makroekonomiska realiteten är att Europas industriella bas inte kan konkurrera med Kinas statsstyrda produktion eller USA:s protektionistiska subventioner om man fastnar i fossila strukturer. Omställningen är i stället ett försök till industriell räddningsaktion, och de initiala prisökningarna på energi berodde primärt på ett dysfunktionellt beroende av rysk fossil gas snarare än på förnybar energi.
Nedstängningen av kärnkraften har oavsett detta onekligen försvårat den europeiska energiförsörjningen och drivit upp kostnaderna för basindustrin under en redan sårbar period. Att avveckla stabil, fossilfri baskraft innan likvärdiga alternativ fanns på plats skapade en farlig sårbarhet som gjorde kontinenten extremt beroende av fossila bränslen och prisvolatila marknader. En mer pragmatisk linje som kombinerar utbyggd förnybar energi med bibehållen eller expanderad kärnkraft hade varit avgörande för att trygga både konkurrenskraften och prisstabiliteten för de breda folklagren.
De aktuella gatudemonstrationerna och upploppen i Frankrike och Spanien fungerar som ett symptom på exakt den systemiska press som diskuterats. När inflation, skenande boendekostnader och en urholkad välfärd slår mot breda skikt av befolkningen, skapas en brännbar social miljö där frustrationen snabbt kokar över i konfrontationer. Även om radikala krafter på nätforum försöker reducera dessa händelser till en renodlad kulturkrigs- eller invandringsfråga, bottnar oroligheterna i grunden i samma ekonomiska utsatthet och brist på framtidsutsikter för en hel generation oavsett demografisk bakgrund. Gatubilden speglar därmed ett djupt strukturellt samhällsmissnöje snarare än en isolerad etnisk konflikt.
Insiktsfullt men jag tycker du glömmer några viktiga saker.
USA s rädsla att förlora världsherraväldet genom ett EU med ett ekonomiskt starkt Ryssland, Kinas utveckling inom snart alla områden och en risk att Petrodollarn reduceras om/när Kina ger valutan guldstatus.
Ukraina blev USA s räddning och EU s sammanbrott pga många/flertalet totalt inkompetenta politiker inom EU som sjungit med i klimat-, globalist- och HBTQRST-kören med huvudlös invandring som lök på laxen.
Man kan undra hur det kommer sig att HBTQRST-intressen fått så stor påverkan på västvärldspolitiken?
Hur kommer detta att sluta?
Det ser onekligen ut som att EU s inkompetenta politiker vill ha igång ett storkrig.
Kommer de franska upploppen göra så Europas gräsrötter vaknar ur massmediehjärntvätten och yrvaket ger Le Pen, Farage och AFD makt ?
Intressant framtid minst sagt.