Som jag påtalat ända från start i den här tråden finns på sjön så gott som alltid ett delat ansvar när två fartyg krockar. Så är det också i det här fallet.
Man kan i det här fallet givet det skedda dessutom gå så långt att men på goda sakliga grunder kan påstå att det är snipapappan som är den som initialt vållar olyckan.
Detta faller tillbaka på de lagar och regler som råder, sjövägsreglern.
Enligt dessa är det initialt snipan som ska väja för Misje Verde, då MV framförs i en trång farled och snipan får inte under några omständigheter hindra MV i den trånga farleden.
Snipan var således den som gjorde initialt fel. Därtill kan läggas att bägge fartygen borde ha haft bättre utkik. Skillnaden här är att MV åtminstone ansåg sig ha tillbörlig utkik och faktiskt arbetade aktivt med radar. Snipan däremot har medvetet struntat i att hålla utkik, detta har snipapappan berättat både i förhör under utredningen där han sa att det inte var prio att titta bakåt, samt under rättegången där han sa att han hade kunnat titta bakåt om han hade velat. Det handlade alltså inte om oförstånd, okunskap eller glömska, det handlade om vilja. Han hade kunnat titta bakåt om han hade velat, sa han. Han ville alltså inte.
Även om det finns en klart allvarligare grad av oaktsamhet i snipans underlåtelse av utkik genom att prioritera bort det pga ovilja så är det ändå så att båda fartygen har missat här. Även snipan.
När snipan nu inte följer regel 9 och inget av fartygen följer regel 5 och MV närmar sig snipan är MV skyldig att hålla undan enligt regel 13 eftersom snipan redan har brutit emot regel 9. Men MV ser inte snipan, precis som snipan inte sett MV, och då är snipan och MV båda skyldiga att väja för att undvika kollison, men ingen ser den andre och olyckan är ett faktum. Men återigen står inte snipan utan ansvar, utan bryter här mot regel 17.
Till detta ska läggas det faktum att åklagaren inte har bevisat att fartygen faktiskt var i sikte av varandra, något som rätten omvänt bevisbördan kring i sin dom. Ett riktigt klavertramp av såväl åklagare som domstol, IMO, men även från försvarets sida som inte tryckte på detta nämnvärt under rättegången och som inte tog upp den tillgängliga bevisning som fanns till försvar.
Jag vet att många menar att det inte var nedsatt sikt, och jag köper det, men varken åklagare, rätt eller försvarare ska bry sig om vad andra tycker, de ska bry sig om vad som kan, ska, bevisas, vad som är bevisat bortom rimligt tvivel, respektive skapa rimligt tvivel. På denna punkt har alla tre parter klantat sig och det har slutat med några mycket märkliga uttalanden från rätten i den delen av domen.
Icke desto mindre, här finns utan tvekan ett delat ansvar från de inblandade fartygen och snipan var tveklöst den som initialt orsakade olyckan genom att inte följa regel 9.
Att snipan bröt mot reglerna 2,5,7,8,9 och 17 förstår alla som läst utredningen och dessutom kan sjövägsreglerna. Men visst, jag vet att det är en försvinnande liten andel av skribenterna i tråden