Detta är en tragisk parodi. Man försöker först avliva en person för att sedan sätta in livräddande insatser. Om vi i vårt samhälle är överens om den fundamentala principen att det är fel att avsiktligt beröva en annan människa livet, hur kan man då propagera för statligt dödande? Det finns ingen logik! Två fel gör inte ett rätt; man måste stå fast vid sina principer!
Tyvärr ser vi denna typ av moralisk inkonsekvens överallt i vår nutid. Vi är överens om att diskriminering baserad på kön och etnicitet är fel. Men för att råda bot på problemet inför man ny diskriminering under namnet "positiv särbehandling". På samma sätt predikar vi för unga att våld bara föder våld och att konflikter ska lösas genom dialog och medling. Samtidigt exporterar vi vapen till krigszoner och prioriterar hot och vapenskrammel framför diplomati. Det är en farlig väg att gå och bryter åter principen att man inte avsiktligt ska döda. Den bästa garantin för vårt eget lands säkerhet är att omvärlden känner sig trygg med oss, och då är diplomati ett både effektivare och billigare säkerhetspolitiskt verktyg.
Givetvis måste samhället skyddas från farliga individer, men att samhället mördar mördaren är inte rätt väg. Gärningspersonen bör i regel betraktas som i behov av psykiatrisk vård snarare än hämnd. Mördaren måste hållas avskild från andra människor fram till den dag risken för återfall bedöms som försumbar. Det finns inget övertygande stöd för att dödsstraff har en avskräckande effekt.
Vi måste sluta bekämpa felaktiga handlingar genom att upprepa dem. Om man inte håller fast vid sina egna etiska regler är man en hycklare.
Tyvärr ser vi denna typ av moralisk inkonsekvens överallt i vår nutid. Vi är överens om att diskriminering baserad på kön och etnicitet är fel. Men för att råda bot på problemet inför man ny diskriminering under namnet "positiv särbehandling". På samma sätt predikar vi för unga att våld bara föder våld och att konflikter ska lösas genom dialog och medling. Samtidigt exporterar vi vapen till krigszoner och prioriterar hot och vapenskrammel framför diplomati. Det är en farlig väg att gå och bryter åter principen att man inte avsiktligt ska döda. Den bästa garantin för vårt eget lands säkerhet är att omvärlden känner sig trygg med oss, och då är diplomati ett både effektivare och billigare säkerhetspolitiskt verktyg.
Givetvis måste samhället skyddas från farliga individer, men att samhället mördar mördaren är inte rätt väg. Gärningspersonen bör i regel betraktas som i behov av psykiatrisk vård snarare än hämnd. Mördaren måste hållas avskild från andra människor fram till den dag risken för återfall bedöms som försumbar. Det finns inget övertygande stöd för att dödsstraff har en avskräckande effekt.
Vi måste sluta bekämpa felaktiga handlingar genom att upprepa dem. Om man inte håller fast vid sina egna etiska regler är man en hycklare.
