Rolling Stones - Officiell tråd

Kan man så kan man.
Stones är så stora att de lugnt hade kunnat sälja CD-skivor för 500-1000 kr till och med. Finns tillräckligt många die hard-fans som hade kunnat ge en sådan summa. För Asta Kask hade det varit svårare.

Ofantligt dyrt för en CD. Men priset går ju ner efter ett par år. 200 kr kan jag tycka är max för just en CD.

Nej, det är ett orimligt högt pris för en cd-skiva utan någonting extra! Över 200 ska de inte kosta och redan det är för mycket. Har man en streamingtjänst med hög ljudkvalitet, som Tidal, finns det heller ingen anledning att köpa skivan då ljudet är lika bra streamat. Jag har lyssnat på Stones nya några gånger, och tycker inte den är lika bra som Hackney Diamonds. För många låtar och ojämnare. Dessutom alldeles för odynamiskt och komprimerat ljud som man får ont i öronen av - och det lär inte låta bättre på cd:n!

Bill Wymans f.d. sambo Astrid Lundström avled för några veckor sedan. https://www.ljusdalsposten.se/ljusdal/minnesord-en-sarskild-formaga-att-se-det-vackra/ Hon flyttade tydligen tillbaka till Sverige för några år sedan efter att ha bott i USA i många år. Hon och Bill var tillsammans mellan 1967 och 1983, 16 år. De hade inga barn då Astrid lidit av missfall sex gånger, hon uppfostrade dock Bills son Stephen.

skivor är inte dyrare i dagens läge än vad de var förr, hur mkt man än stirrar sig blind på beloppet. det är en myt och man glömmer variabler som penningavärde och löner etc

hade skivan släppts 1995 hade den med inflation uträknat kostat 151 kr, och det var väl vad vi betalade för nya skivor för 31 år sedan

En av skivbackarnas konungar har jag nu lyssnat på... Bridges to Babylon. En av de skivorna, från större band, jag oftast ser letandes bland billigare skivor.

Är det någon av dessa låtar som satt ett djupare intryck på Stones katalog? Tveksamt, men Anybody Seen My Baby? och Saint of Me är sannolikt de mest kända och två av låtarna jag gillar mest.

På denna skiva försökte bandet (kanske mer än någonsin) göra sitt sound mer modernt. De hade kommit upp i åldern och istället för att göra en Blue & Lonesome gjorde de tvärtom.. Nästan. Låter allt bra och coolt idag? Näe, men så farligt är det inte heller. Värsta är väl att en del låtar blir mer stela än något annat.

Två låtar jag överraskade nog uppskattade mer än väntat var Richards på sång med You Don't Have to Mean It och How Can I Stop. Gubbrock, men ja.. De var gubbar redan då och de känns mer autentiska än en del annat på skivan.

Skivan är strax över en timme lång också. Behövde den vara det? Nej, men det var den eran också när extremt många band och artister körde så långa skivor de bara kunde. Detta är sannolikt en av Stones svagare album. Hackney Diamonds, A Bigger Bang och Voodoo Lounge skulle jag placera högre från bandets senare era.

Foreign Tongues!

När jag börjar lyssna på låtarna kändes det mest som AI. Rytmer man hört förut och nonsens lyrik. B-sidor från Hackney Diamonds.

Som man bör har jag givit låtarna fler chanser. Lyssnat då och då. Tycker den växer. Det kanske inte är givna Stones-hits, men skön vibe som på Black and Blue eller Emotional Rescue.

Vad tycker ni andra nu när skivan varit ute cirka två månader?

68´-72´ är klassiska Stones-år.

J J Flash är min personliga favorit...

Gillar låten med Paul McCartney väldigt mycket men stor del av skivan är rätt medioker och märkbart sämre än den innan.

Alexander Skarsgård har huvudrollen i musikvideon till "Mr. Charm". Han håller sig bra för att vara 50 år.
https://youtu.be/3e5LxvRZjVw?si=2Pq4DjZiK27Pmxjv

Tycker Hackney Diamonds klår den. Inga mästerverk nåt av dom, men föredrar deras förra.

Jumpin' Jack Flash är nog min favorit med Rolling Stones.