Citat:
Ursprungligen postat av
triptyken
Orsaken varför saker som det här inte funkar är för att det är enormt svårt att hitta kompetent personal. Det är inte som du kan släpa in en sjuksköterska eller läkare i bygget och få dom att fixa det.
Giljotineringar, hängningar mm har alla misslyckats dom med.
Arkebuseringar däremot har aldrig, på pappret, misslyckats. Det är för att även om den ende med skarpt laddat vapen missar så fortsätter man och rapporterar inte det som "botched" i statistiken. Och delstater som Utah som har arkebusering tenderar att vara, på religiösa grunder, jättepro att det är blod som landar på marken (mormoner har en grej om det där, "blood atonement")
Att dödsstraff är dyra, svåra att genomföra, tenderar att skapa personal som mår redigt röven decennier senare, tar lång tid och inte tillför nåt är en annan femma. Att det sen också har en problematiskt effekt att döda av oskyldiga kommer på det och att dramatiken som krävs för att folk ska acceptera dödsstraff ger ytterligare ringar på vattnet är ju ett problem.
Här ett ex på folk som har avrättat och mått dåligt
https://edition.cnn.com/2026/09/27/us/florida-executions-ron-mcandrew-profile
Det här andra misslyckade avrättningen i TS i år.
Meningen var ju att dödsstraff skulle avskräcka så de var offentliga. Men man fick sluta med det. Då det gick ofta fel och publiken ofta försökte rädda mördaren. Ex sista offentliga avrättningen i Sverige 1876 på Gotland gick åt helvete. Den utdragna och klumpiga hanteringen utlöste ren skräck hos den stora publiken på plats. Flera av de hundratals åskådarna och de utkommenderade bönderna i spetsgården svimmade av den ohyggliga synen. Efter det slutade man med offentliga avrättningar i Sverige.
Sjukvårdspersonal ska ju vårda inte döda så det är ju svårt att hitta bra personal.
Det är också ren lögn att arkubuseringar alltid fungerar. Minst en gick åt helvete förra året i USA
Mikal Mahdi (USA, 2025)
Denna avrättning väckte enorm internationell debatt i modern tid efter att South Carolina återinfört arkebusering. Vid obduktionen av Mikal Mahdi visade det sig att inget av skotten träffade hans hjärta direkt. Kulorna missade måltavlan och träffade istället hans lever, diafragma och bukspottkörtel. Vittnen rapporterade att Mahdi skrek och stönade i svåra smärtor, och hans andning fortsatte i cirka 80 sekunder innan han avled. Hans advokater betecknade händelsen som ett brutalt misslyckande.
Mest kända misslyckade arkebuseringen hände i Thailand 1979
Ginggaew Lorsoungnern (Thailand, 1979)
Ginggaew Lorsoungnern avrättades den 13 januari 1979 i Bang Kwang-fängelset i Thailand genom den dåvarande thailändska metoden med kulspruta. Hon bands fast vid en träkonstruktion med händerna i böneposition och skytten riktade vapnet mot en markering där hjärtat normalt skulle sitta.
Efter den första salvan, som bestod av omkring tio skott, undersöktes hon av en läkare och förklarades död. Hon fördes därefter till bårhuset. Där upptäckte personalen att hon fortfarande levde. Hon gav ifrån sig ljud och försökte resa sig. Förklaringen var att Ginggaew hade situs inversus – hennes hjärta satt på höger sida i stället för vänster. Skotten hade därför missat hjärtat.
Det mest makabra i berättelsen är att personalen enligt senare återberättelser försökte få henne att dö genom att bland annat kväva henne, men utan resultat. Denna del av historien är dock sämre dokumenterad än själva den misslyckade skjutningen. Till slut fördes Ginggaew tillbaka till avrättningsplatsen och bands fast igen. Den andra skjutningen dödade henne.
