Citat:
Ursprungligen postat av
DesktopZquares
Ja, det är en bra poäng även om jag faktiskt tror att hyllningarna inte grundar sig lika mycket på avgudandet av Holm som på hatet för Persson. Eller snarare vad han får representera i det här läget. Holms hejdukar yrar om "fjolliga, mobbande mediemän som faktiskt ska lära sig att det får konsekvenser att öppna käften". Det konstiga är att samma gäng ofta är yttradefrihetens yttersta förespråkare om någon från vänster börjar klaga på dåliga skämt (typ transdebatt osv). Dessutom är Persson verkligen ingen mobbartyp och är sällan taskig mot någon. Att offentliga personer som gillar att ta plats får stå ut med att få sitt beteende recencerat är väl bara sunt i ett välfungerande samhälle.
Om din poäng om nyliberala ideer och självförverkligande så är det rätt spännade - Lite samma som att det ofta är människor som, så att säga dragit livets nitlotter i större utsträckning vänder sig mot religion - så verkar det som att folk med låg utbildning och dåliga förutsättnignar för att faktiskt gynnas av ett rent högersamhälle förespråkar det. Samma som i USA där de fattiga och lågutbildade får för sig att en miljardär rättvist ska representera dem...
Precis som du är inne på så känns det som att denna tarvliga och tramsiga skitsak blottar något större i samhället - då menar jag inte Holm vs Persson utan reaktionerna som kommit efter. Rätt skrämmande i ärlighetens namn...
När systemet pressar ner människor i ekonomisk otrygghet aktiveras inte solidariteten, utan den primitiva kamp- eller flyktreflexen. Nyliberalismens djupaste kulturella gift är att den degraderar samhället från att se varandra som lagspelare som skapar något tillsammans till konkurrenter om smulorna, vilket i sin tur omvandlar medmänniskor till hot. För den som dragit livets nitlott i detta nyliberala nollsummespel blir idoldyrkan och den blinda tron på ikoner eller den hårdföra "starke mannen" en desperat kognitiv genväg, en falsk gemenskap och en illusion av att få låna lite av den dominansen för att kompensera för den egna totala utsattheten. När denna marknadskultur slår igenom normaliseras också våldet som ett legitimt medel för att hävda sig eller tysta meningsmotståndare, eftersom relationer enbart handlar om dominans och underkastelse. Samma mekanism driver fram den bottenlösa hycklericirkusen i svansen: ”Man måste få skämta om allt”, tills Svenska Nyheter, Soran Ismail, SVT:s Herr Talman, Viktor Klemming (under SD:s landsdagar) eller Özz Nûjen drar ett skämt. Då förvandlas de så kallade yttrandefrihetsivrarna på ett ögonblick till gråtande moralpoliser som kräver huvuden på fat. När den egna identiteten är knuten till ett enda bräckligt, auktoritärt ledarskap eller en upphöjd ikon tål man inte att fasaden spricker.