Slår hål på myten om värnplikt: Gör dig inte till bättre människa

Ni sossar kan inte se verkligheten. Om två grannar kommer till dig och ditt hus som brinner, vem vill du springer till brunnen med en hink, den enbente grannen eller den med två ben? Du gör det väl till klasskamp igen och låter huset brinna ner.

Mot det här kan man faktiskt påpeka att "lumpen" var ett väldokumenterat socialt projekt som återkopplades år från år med mätbara data. De som togs ut till befäl värderades efter mätbara meriter som betyg, testresultat, bedömd social kompetens och en lokal, egen utvärdering på plats. Vem pappa var eller om man bodde i ett villaområde var aldrig en fråga.

Sedan återkopplades uttagningsparametrarna med resultatet, så man fick ett konkret svar på frågan: "Valde vi rätt individ?".

Det är till för att lura unga människor att säga upp sina rättigheter så att de i händelse av krig kan användas från allt till kanonmat samt skydda politikerna som sitter nere i sina hålor och hejar på. Har du en gång gått med på att bli ett verktyg åt militärmakten har du ju sagt upp dina rättigheter och möjligheter till självbestämmande. Då är du fast. Det är en omyndighetsförklaring.

Precis. Militären var en "lärande organisation".

När jag gjorde lumpen var jag med på en övning som var oerhört illa planerad, vilket i slutändan fick som följd korruption (några värnpliktiga fick sätta upp vaktlistor självständigt och det var inte deras kompisar eller de mest populära eller de som betalade för sig som fick helgpassen...) och bristande disciplin/allmän uppgivenhet/folk slutade bry sig vilket gjorde att det dracks en hel del alkohol och konsumerades en del marijuana och tabletter.

Men den ansvarige majoren lär ha fått sina fiskar varma, inte för att det spårade ur, utan för att de yttre ramarna/planeringen tillät att det spårade ur.

Jämför det med repövningen, där befälet visserligen planerade mindre och inte pekade med hela handen utan istället var öppen för bra förslag och satsade på en trevlig stämning. En helt annan attityd bland manskapet och alla gjorde sitt absolut bästa.

Det är väl den viktigaste lärdomen för mig, är ledningen dålig slutar människor bry sig och det spårar ur. Men om den är öppen och inkluderande kan truppen uträtta saker ingen trott på innan.

Soyaöverdoserande sugrör anser givetvis att det är hemskt att ett befäl talar om för dom vad dom ska göra, det har ju ingen gjort dittils..

Där och då hatade jag systemet att man med tvång skulle göra militärtjänst.

I efterhand anser jag att det var en bra skola, ordning o reda.

Så var det väl alltid förr, att lumpen var en enda lång fylla. Och att man stal saker från försvaret och tog med hem.

Nog sant, men blev värre i situationer när allt faktiskt var helt meningslöst. Jävligheter fanns ändå, men meningsfullhet var ledningens ansvar.

Jag hade en fd kompis som tog Lumpen. Han blev ett värre drägg efter Lumpen.

Fortsätt tro det. Det räcker med att studera sin omgivning. Jag har varit på olika arbetsplatser och man märker när folk gjort värnplikten och när folk inte gjort det. Det är så klart inte 100% men tillräckligt tydligt. Ungefär som man ofta ser skillnad på någon som har barn eller ej.

Att göra värnplikten, i alla fall på den tiden det gällde att stå still, håll käften, utföra order, ta ansvar för sig själv och kamrater, inse att "need to know" är något annat än "nice to know", acceptera att vara en kugge i ett maskineri där din uppgift och att du utför den är avgörande för organisationen. Bortsett från det så att kliva upp på morgonen, bädda sängen, se till att vara klädd hel och ren och att alla fickor i kläder och väskor är stängda, att man städar logement, korridor, wc/dusch dagligen, att det är ordning och reda runt dig, att du passar tider.

Att sannolikt aktivister på FOI låtsas komma fram till att ovanstående inte gör dig till en bättre människa är bara trams.

Jag gick med i hemvärnet (nationella skyddsstyrkorna) för massa år sedan. Jag hade ej utbildning på AK4, vilket medförde att jag och några andra blev sist vid vapenvården. Utan tillsägelse eller frågor så de som var färdiga först klev fram och började hjälpa oss som var sist. Devisen att man inte är klar förrän siste man är färdig satt i väggarna. Dessutom, goa skämt, högt i tak, alla väldigt hjälpsamma. 99% svenskar och ca 95% män.

Mobbning under värnplikten har jag aldrig sett, däremot har jag sett folk under marscher bära två ryggsäckar.

Jag tyckte det var väldigt lite som var meningsfullt när jag gjorde lumpen. Allt var så slappt och på så låg nivå.
Jag gjorde lumpen på 90-talet så då var det väl lite lugnare med fylla, men det var fortfarande mycket fylla och väldigt slappt, men för dom som gjorde det på 70-talet och 80-talet var det nog ännu värre vad jag har hört. Ja g har lite svårt för dom som glorifierar lumpen och säger att det ger så mycket. För själva utbildningen var extremt slapp, det är inte mycket man lär sig direkt. Visst det är en del hård träning och liknande men av det man lär sig så är det mesta på en väldigt låg nivå. Så min fördom är att dom som säger att dom utvecklades så mycket under lumpen och att dom blev män där måste ha varit extremt slappa innan, Alltså på nivån att de inte kunde sitta stilla i skolan och lyssna. Visst man lär sig packa effektivt och bädda sängen snyggt, men det är knappast rocket science.

Jag tyckte nog att både gymnasiet innan lumpen och högskolan efter var med utvecklande på alla sätt än lumpen.

Nu gjorde jag min värnplikt när kalla kriget var över och flera försvarsbeslut var på lut om nedläggning. Dock, det var lite av en lärdomsresa i saker jag normalt inte befattar mig med, vilket på så vis var bra för mig. Övriga soldater och värnpliktiga befäl var bra och trevliga, inget som var dåligt.

Det som dock är problematiskt med det svenska värnpliktsförsvaret är att man tränar enkla moment i strid var för sig, men inte i sin helhet och man ger noll förtroende då det vid denna tid inte fanns professionella underbefäl och disciplin. Yrkesbefäl lärde och utbildade bara i ett minimum.

Då organisationen var topheavy i officerare, fick vi föga beslutsfattande, vilket till viss mån är förståeligt, men samtidigt förväntade sig befälen att vi skulle agera och ta initiativ samtidigt som de stundtals gav motsatta signaler. Det gjorde i slutändan att det var bättre att inte göra något och vänta på en uttrycklig order.

För att exemplifiera: Slottsvakt. Hur man agerar med vapen vid person som anfaller springandes med kniv. Befäl beskriver situationen och säger nada om premisserna för träningen och förväntar sig att vi ska agera och vi gör inget. Skälet är att vi inte har fått order om det och finns det inget befäl som säger att vi ska göra något så gjorde vi ej heller något, då vi fick utskällning om vi gjorde det.

Summa summarum, hur ska man förväntas agera i en skarp situation om inget befäl finns närvarande som medger handling samtidigt som man får tydliga signaler om att man inte får göra något om de inte är där.

Lärde vi oss något vid tiden i försvaret. Ja det tycker jag, både socialt, laget före jaget och att få ihop en uppgift, men dylik träning kan man få i lagidrott samt mycket praktisk lärdom ute i fält. Minns tiden väl och ångrar inte att jag gjorde den.