Mohamed Abdukardir Ali (V) kryssades in i riksdagen 2026 - Åklagare utreder misstänkt valfusk

Sverige har de senaste decennierna tagit emot hundratusentals invandrare från Mellanöstern, Nordafrika och Asien. Människor från regioner där välfungerande demokratier är lätt räknade – mer eller mindre obefintliga som de är. Att det med denna invandring också följt den demokratisyn som varit förhärskande i dessa länder, liksom de medel och metoder som där används för att tillskansa sig politisk makt, kan tas för givet. Konstigt vore det annars.

När skandalen kring Lundin Oil briserade restes krav på att Carl Bildt, som suttit i bolagets styrelse, skulle ta en timeout. V ansåg det vara fjösigt. De krävde hans avgång. När Aftonbladet avslöjade fusk med ersättningar bland politiker, där en L-ledamot åkte dit och därefter tog ut arvode utan att jobba, var V hårdast av alla.

”I riksdagen finns inget som heter time-out. Om en riksdagsledamot av något skäl behöver vara ledig ska hen ansöka om det hos riksdagens talman eller riksdagen enligt riksdagens interna regler”, skrev partiet till tidningen.

Inte heller stora livshändelser som giftermål anser Vänsterpartiet vara skäl till att vara borta från riksdagsarbetet. När dåvarande SD-ledamoten Paula Bieler ville åka på bröllopsresa röstade Vänsterpartiets ledamöter, liksom de flesta andra, nej.

Men när det är vänsterpartister själva som hamnat i blåsväder gäller helt andra principer. Ali är ett exempel. Lorena Delgado Varas, som fick kritik efter att ha delat ett antisemitiskt inlägg på sociala medier, är ett annat. Hon tog en ”paus” och blev senare vilde. Och apropå vildar, när den tidigare V-ledamoten Amineh Kakabaveh gjorde något liknande – hon delade en nazistisk film, enligt egen utsago av misstag – uppmanade V-ledningen henne till… just det, en timeout.

Vanliga knegare kan bli avstängda utan lön eller till och med få sparken för att de snott dasspapper på jobbet.

I Folkets hus träffar vi förstagångsväljaren Hannah, 18, vars föräldrar är födda i Somalia.

– Min pappa har en vän som heter Ilyas och mina föräldrar tyckte att jag borde rösta på honom. Jag känner att jag gjorde rätt val, jag känner mig representerad av honom, som somalier från Rinkeby. Det finns en ”disconnection” hos andra politiker tycker jag, många som kanske sympatiserar med oss men de kan inte relatera.

Därför gick hennes röst till pappans vän, Ilyas Hassan.

– En vanlig Anders är inte riktigt på vår sida och jag känner inte att han kan representera mig. Rinkeby är redan segregerat som det är, det blir inte representativt att ha en Anders då.

Brandtal om jobb
Hon är inte ensam om känslan av att Ilyas Hassan är en vän till någon och att förtroendet därför byggts. En kille i Hannahs ålder på biblioteket i Folkets hus berättar att han träffade ”pappas vän” på Lidl på torget i Rinkeby. Och Ilyas Hassans spontana brandtal om jobb till unga vid mejerivarorna fick honom att lägga en röst på honom.

Hannah säger att hon känner en stark gemenskap i Rinkeby utifrån att så många där ser ut som hon.

– Om jag går på gatorna på Södermalm känner jag ångest. Ju längre från Rinkeby jag åker desto mer ångest får jag. De ser inte ut som jag och jag är rädd att någon ska kasta ur sig något för att jag bär sjal.