Är personröstningen verkligen jämförbar mellan partierna?
Det är lite märkligt att se hur Åkessons stora antal personkryss används som bevis för att han skulle vara överlägset populärare än andra partiledare.
Problemet är att förutsättningarna är olika mellan partierna. SD har haft en rikslista där Åkesson kan personröstas på av väljare över hela landet, medan andra partier oftast har sina partiledare på en valkretslista. Det påverkar naturligtvis hur många väljare som över huvud taget har möjlighet att kryssa kandidaten. Man kan självklart skriva till namnet men hur många gör detta.
Därför blir det missvisande att bara ställa det totala antalet personröster bredvid varandra och säga, Titta, Åkesson fick så här många alltså är han mycket populärare än de andra.”
Liberalerna har normalt valkretslistor, men valde i Malmö att lägga fram en rikslista för att marknadsföra Simona. Man hade säkert förhoppningar om att hon skulle gå hem i invandrartäta områden. Följden blev att Lejonborg blev vald, eftersom han stod som tredjenamn på rikslistan, samtidigt som Simons blev invald i en annan valkrets.
Resultatet blev att lokala kandidater i Malmö blev utan plats. Det kan diskuteras om detta verkligen är förenligt med syftet med valkretssystemet, där tanken bland annat är att skapa en geografisk spridning av de valda representanterna.
När en rikslista används på det här sättet kan kandidater från andra delar av landet konkurrera om mandat som annars hade gått till lokala kandidater. Det väcker därför frågor om hur väl systemet faktiskt uppfyller sin funktion att ge olika delar av landet en lokal representation. Är detta rätt när olika listor används?
Det är lite märkligt att se hur Åkessons stora antal personkryss används som bevis för att han skulle vara överlägset populärare än andra partiledare.
Problemet är att förutsättningarna är olika mellan partierna. SD har haft en rikslista där Åkesson kan personröstas på av väljare över hela landet, medan andra partier oftast har sina partiledare på en valkretslista. Det påverkar naturligtvis hur många väljare som över huvud taget har möjlighet att kryssa kandidaten. Man kan självklart skriva till namnet men hur många gör detta.
Därför blir det missvisande att bara ställa det totala antalet personröster bredvid varandra och säga, Titta, Åkesson fick så här många alltså är han mycket populärare än de andra.”
Liberalerna har normalt valkretslistor, men valde i Malmö att lägga fram en rikslista för att marknadsföra Simona. Man hade säkert förhoppningar om att hon skulle gå hem i invandrartäta områden. Följden blev att Lejonborg blev vald, eftersom han stod som tredjenamn på rikslistan, samtidigt som Simons blev invald i en annan valkrets.
Resultatet blev att lokala kandidater i Malmö blev utan plats. Det kan diskuteras om detta verkligen är förenligt med syftet med valkretssystemet, där tanken bland annat är att skapa en geografisk spridning av de valda representanterna.
När en rikslista används på det här sättet kan kandidater från andra delar av landet konkurrera om mandat som annars hade gått till lokala kandidater. Det väcker därför frågor om hur väl systemet faktiskt uppfyller sin funktion att ge olika delar av landet en lokal representation. Är detta rätt när olika listor används?
