Citat:
Ursprungligen postat av
Vekruset
Ett av de mest omdebatterade ämnena de senaste åren är just att Försäkringskassan inte fungerar längre. Väldigt sjuka människor kommer med sjukintyg, men får dem underkända. Om du läser lite på nätverket "116omdagen" så kan du få många historier från verkligheten också.
Dödssjuka i cancer med 3 månader kvar att leva, får sjukintyget underkänt för att det inte finns någon rehabiliteringsplan.
Andra allvarligt sjuka får sjukintygen underkända för att Försäkringskassan "prövar mot hela arbetsmarknaden" och föreslår att de sjuka kan söka några "vanligt förekommande arbeten" där man kan utföra jobbet liggande med benen i högläge eller där man kan gå ifrån och sova en stund när man kollapsar.
Läkare har slagit larm i flera år om situationen, och de orkar inte med FK:s pappersexercis och vågar knappt sjukskriva folk längre. D v s folk som inte t ex brutit benet och har en rehabiliteringplan om att vara i arbete igen om tre månader.
Är detta on topic? Ja. Många sjuka har hamnat hos Arbetsförmedlingen istället för att få vara sjuka, och många av dem drabbas hårt av att nu nästa trygghetssystem saboteras. Vuxna människor bor i sina pensionerade föräldrars källare. De som har pensionerade föräldrar med en källare, d v s.
Både unga och äldre diskrimineras på dagens arbetsmarknad. Att krossa trygghetssystemen som vi alla betalat skatt för, är inte rätt väg att gå. Arbetsgivaravgifterna har i smyg blivit statens kassako, när den från början var avsedd att finansiera arbetslöshet, sjukdom och pensioner. Andelen som istället går till budgetarnas svarta hål ökar hela tiden. En av de glupskaste reformerna stod Göran Perssons regering för.
Det är det onekligen. Man kan undra varför det inte finns pengar till de människor som är i behov av det mest och som jag gärna betalar skatt för, inklusive mig själv som är utbränd, men regeringen följer nu WHOs riktlinjer angående utmattningssyndrom och har tagit bort det istället som diagnos helt o hållet.
Jag killgissar på att utmattningssyndrom är det vanligaste psykiska och fysiska tillståndet som en läkare sjukskriver folk för. Tänk på vårdpersonal, all digitalisering i dagens samhälle, alla jobbstress, folk har gått in i väggen på löpande band.
Men från en dag till en annan "så finns inte diagnosen längre." Precis som att dessa personer inte kan gå in i väggen eller känna det dom känner.
Snacka om dåligt beslut. Som sagt jag fick inget sjukintyg för detta, trots diagnosen tas bort 2028.
Kände jag mig sviken? Ja, mycket. Ett hån också kände jag när vi samtidigt betalar en av de högsta skatterna i världen. Om inte ens de behövande kan få pengar och hjälp när de behöver det vem får det då?
Det är dåligt, snuskigt och ynkligt hur man kan ta beslut med en uppriktig min som ingenting har hänt och det är helt ok.
Personerna som ofta tar besluten (om inte alltid) har ju det väldigt gott ställt, mår bra, har väldigt hög lön och är i vuxen ålder där de kunnat spara undan massa me pengar när de själva får de knappert nån dag.
Alla har det inte så, vissa har svåra liv och är då i behov av den här hjälpen.
Hade jag inte haft familj så hade jag blivit hemlös också, tja jag hade kanske inte ens varit vid liv idag om jag inte hade haft någon bekant, familj osv.
Detta är i Sverige med 33 % skatt, 50 % skatt på resterande över (43 000 kr?) och skatt och avgifter på nästan vad ändå liten sak som man kan tänka sig existerar.
Vi har tydligen inte råd att hjälpa folk som faktiskt är sjuka, skadade, kroniskt sjuka osv.
Jag kom ihåg den radio intervjun med Fredrik Fittfeldt när en kvinna ringer in för en bekants räkning som har typ 10 specialister och fem läkare som skrivit att den här personen inte kan jobba.
Ändå så tar försäkringskassan beslutet att den personen skall jobba. Snacka om helt jävla upp o ner.
Så vad fan går pengarna till om vi har så hög skatt? Stoppar dom här inkompetenta jävlarna och psykopaterna upp dom i röven eller när vi inte ser? Vad är det som händer?
