Citat:
Inte klassiska högerregeringar, nej. Det är extremt tydligt när man ser vilka de politiska strömningarna är i hela Europa, trots nationella variationer.
Men detsamma gäller de socialdemokratiska regeringarna, oberoende av om de har bestått av ett parti eller långvariga koalitioner.
Det beror på två saker som egentligen är samma sak: på sidornas politiska ideologier har visat sig vara dysfunktionella, och det har medfört att det kunnat uppstå nya politiska alternativ. Både på kanterna och i den politiska mitten.
Det finns alltså ingen egen majoritet att hämta, och med "sug" på båda sidor finns det dessutom bara två alternativ: samarbete "mot mitten" eller "samarbete mot kanten". Så enkelt är det, egentligen.
Men för de etablerade tidigare ledande partierna är det en svårhanterad situation. Dels har man via tidigare regeringsansvar varit tvungen att ta ställning, direkt eller indirekt, i precis alla de politiska frågor som finns nationellt. Och en del internationella, på köpet. Och dels innebär ett vägval att samtidigt som man vinner väljare så förlorar man också väljare, på sin andra kant. Om det skulle vara så enkelt att det enda man behöver göra är en nettovinst så skulle det inte vara nåt problem, men varje väljare man förlorar stärker nåt annat parti.
Men situationen gör samtidigt att både den klassiska "högern" och den klassiska "vänstern" faktiskt MÅSTE välja.
I Tyskland valde båda att regera tillsammans, både högern och vänstern för nu där en politik som är "mest höger nånsin" för vänstern, och "mest vänster nånsin" för högern. Och det går sisådär, mest beroende på att respektive parti inte internt har klarat av att acceptera den förflyttningen, och det leder till bråk mellan partierna.
I Sverige var sossarna redan på väg högerut 2022, medan moderaterna under Kristerssons ledning valde att gå "ytterut" mot kanten. Nu när valet är över och alla kan lägga bullshitten åt sidan kan man konstatera att Tidö-regeringen inte har varit nån höjdare. Moderaterna har ändå lyckats föra en politik som, rent matematiskt, har försvagat SD, stärkt M, hållit kvar det egna lydpartiet L på den politiska kartan och hindrat KD från att samarbeta med "motståndet". Den första kostnaden för den politiken ser ut att bli ett förlorat val, men de egentliga kostnaderna kommer att klarna först över tid.
För samtidigt har sossarna hela tiden marscherat längre högerut, och ätit upp en del av de väljare som M har lämnat efter sig. En del sossar gillar inte den "högerfieringen", och röstar nu istället på V, eller på MP. Att sossarna inte verkar mer upprörda över sitt rätt dålöiga valresultat beror på att samtidigt som man förlorat en del väljare så har man vunnit mark på det politiska slagfältet. Väljarförlusten är, per definition, tillfällig, men markvinsten kan permanentas om man nu kommer åt att bilda regering. Då kommer sossarna att köra sin "mest höger nånsin"-politik, vilket gör att Moderaterna antingen måste skaka tass med sossarna eller hålla sig längre högerut (och trängas med KD, L och framförallt SD). Dessutom räknar sossarna med att få flankstöd av centern, i form av "gemensam politik".
Så tillbaka till "inga fler högerregeringar". Det är helt sant, men det innebär INTE att det inte skulle bli regeringar med högerpolitik. Det är återigen Centerns grundläggande politiska tänk: att en mittenregering som kör 50% högerpolitik i varje omgång ger mer stabilitet, mer resultat och lika mycket "höger" över tid jämfört med att turvis köra "100% vänster" och "100% höger" om vartannat.
När det gäller utfallet av det här valet så ser jag ingenting dramatiskt komma på vänstersidan, efter att de potentiellt trassliga förhandlingarna är avslutade. Och jag har svårt att tro att vänstern skulle vara så extremt korkad att de inte skulle släppa fram en sån här regering, eftersom de tack vare sossarnas vandring högerut själva helt gratis har fått mer politisk mark på kuppen. Men det är V, så man vet aldrig...
Till höger kommer det däremot att göras fyra "ödesval":
- L måste avgöra om man ska få till ett helt eget väljarunderlag, eller fortsätta som "röststöttat lydparti". Om de går för "eget väljarunderlag" (vilket jag tror) så måste de ta och permanenta fast väljare framförallt från M och SD. Det innebär att de måste göra vissa problem och frågor till "sina egna" OCH tydliggöra skillnaderna mot de andra högerpartierna för väljarna. "Bråka", med andra ord.
- KD måste välja "mittensamarbete" eller "ute till höger". Det är ett svårare val än man skulle tro, och det försvåras ytterligare av väljardynamiken under valrörelsen (som förde upp KD över 8% så länge man pratade om "samarbete" och dumpade ner KD till 6% så fort man tvingades sluta).
- M måste välja om man fortsätter på Kristerssons "mot kanten"-linje eller byter om till "mot mitten". Jag skulle tro att det väger rätt jämnt inom partiet, och också där försvåras valet av att M faktiskt ökade sin %-andel. Men i hela resten av Europa klarar inget klassiskt "mittenhöger"-parti av att hålla "ytterhögern" stången, så varför skulle moderaterna fixa det i Sverige?
- SD har också val att göra. 3% förlust i riksdagsvalet i ett läge där den egna sidan ändå förlorade är inte hela världen, också om att vara "oppositionens talman" skulle ha varit en kunglig position. Att man förlorat ännu mer i många kommuner är däremot mer oroväckande, det tyder på att man inte lyckats förankra det egna budskapet, eller ännu värre att det inte biter. Det avgörande valet för SD är om man ska skaka tass med M och göra om sig till en helt acceptabel politisk partner, och tränga sig in i den "församlade borgerligheten". Trots allt snack under Tidö så släpptes man faktiskt inte in, och i valet tog man t.o.m. tydligt avstånd. Men det är nog nu den enda möjligheten att få sitta i en regering nån gång. Som ler och långhalm kan M och SD blir ett bra "tag team", den ena tar upp svagheterna för den andra och vice versa. Men risken för Sd är att M i nåt skede dumpar SD och själv tar steget in i en mittenregering. Som det just nu ser ut är det t.o.m. sannolikt, för annars riskerar M att bli ett evigt oppositionsparti. Då kan det istället lönas för SD att ta fajten mot M, och sikta på att hinna göra sig klart "störst till höger" inför valet 2030.
Och de ödesdigra invandrarna som röstar vänster? Tja, från många andra länder vet man att de börjar röra sig högerut när de väl anpassat sig. Det är vad sossarna räknar med, eftersom det i så fall är "via de nya semi-högersossarna" och där hoppas man kunna ta fast en stor del av dem. Och det lär nog lyckas om nästa steg högerut skulle vara till ett invandrarfientligt M.
__________________
Senast redigerad av Graavarg 2026-09-16 kl. 15:02.
Senast redigerad av Graavarg 2026-09-16 kl. 15:02.