Citat:
Ursprungligen postat av
MichelleGreen
Hur har samhället blivit såhär totalt empatilöst?
Jag är funktionshindrad och var ute med min elscooter idag. Det blev något fel på batteriet så det dog totalt.
Jag går väldigt dåligt. Att gå 1 km tar 40 minuter för mig. Sen får jag vila 3 timmar pga smärtor.
Detta hände mitt i skogen.
Som tur var fanns det ett hus i närheten så jag lyckades köra upp den dit innan den stendog.
Jag lyckades leta reda på telefonnumret till mannen som bodde där och han var jättesnäll och lät min scooter stå kvar på hans tomt. Han var inte hemma och skulle inte komma hem på någon timme.
Jag ställde mig ute vid vägen och försökte få hjälp från bilar som åkte förbi. Jag var ca 15 minuter hemifrån om man kör bil.
Jag ser inte farlig ut. Inte konstig förutom att jag haltar.
Ingen stannade utan dom bara körde förbi och glodde.
Tillslut bröt jag ihop och började gråta.
Jag ringde alla jag kunde i telefonen under tiden men ingen fanns tillgänglig.
Jag har inte heller fått färdtjänst för det är ett års handläggningstid.
Jag har bil och kan köra den men den kördes till verkstad igår.
Sjätte bilen stannade där jag satt storgråtande på en sten i skogen.
Det är ganska mycket bilar som.åker genom denna skog.
Jag blev väldigt glad och tacksam att han stannade och tyckte att det är konstigt att ingen stannade.
Ja svarade han det har blivit så. Folk vågar ju inte.
Det kan ju faktiskt vara vem som helst som sitter där på stenen i skogen.
Är det verkligen så? Har det blivit så illa att man inte ens vågar stanna och hjälpa en gråtande handikappad tant i skogen?
Tyvärr, ja.
Jag är motsatsen till dig. Man, ca 50år, 110kg.
Jag skulle nog stanna om jag såg dig, men jag skulle verkligen va på min vakt så att inte 3snubbar hoppar fram ur buskarna och rånar mig.
Det är ju omöjligt att veta vem du är på 3sekunder när man åker förbi.
Sen vänder vi på det. Ingen skulle stanna för mig, eller kanske bil nr 153, efter 8timmars väntande.
Tragisk utveckling av samhället.