Samhällstjänst är ett otyg!

Men alltså, de flesta som blir dömda för misshandel tror jag inte gör om det.

Ja ja, du bryr dig inte, utifrån att du använder uttrycket "dömda våldsbrottslingar" och andra sätt du skriver på.

Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) återfaller generellt sett cirka 30 till 40 procent av personer som dömts till fängelse eller frivård i brott inom tre år. När det gäller grövre eller upprepade våldsbrott, särskilt bland yngre personer och unga män, är risken för återfall ofta högre.

https://www.kriminalvarden.se/om-oss/statistik/aterfall/

Fängelse eller frivård... ok.

Tråd om händelsen
(FB) Tiktokprofil dömd för misshandel i Magaluf

Personen har ju återfallit i brott och då är det väl lite sisådär med samhällstjänst tycker jag.

Ja och i frivårdsbegreppet ingår samhällstjänst.

Se ovan.

Jag tror rätt många som åker på samhällstjänst inte återfaller. Siffror på återfall för folk som dessutom hamnar i fängelse känns inte så relevant.

Jag har svårare att acceptera fotboja till rattfyllerister.

Med undantag för unga (korkade) så har i princip alla alkoholproblem.

Ett straff som gör att de kan fortsätta supa hemma i lägenheten är idioti.

Bara för att förtydliga så är det ju inte samhällstjänst som är den huvudsakliga påföljden, eller själva komplementet till ett fängelsestraff, utan det är den villkorliga domen. Denna diskussionen skall därför utgå ifrån påföljden villkorlig dom och samhällstjänst. Det var även detta Tiktok-profilen dömdes till.

När det handlar om villkorlig dom så är ju detta en oerhört effektiv påföljd för en person som t ex är tidigare ostraffad och/eller lever ett välordnat liv. En sådan dom innebär en prövotid på två år och vid återfall i brott under denna tiden så kan den villkorliga domen upphävas och inkluderas i den nya domen. En villkorlig dom blir på så sätt en skarp varning med motkrav. En villkorlig dom kan i sin tur kombineras med dagsböter eller samhällstjänst.

Jag uppfattar det som att du är emot samhällstjänst ur både lämplighetssynpunkt och i repressiv synpunkt. Beträffande lämpligheten så skall ju placering för samhällstjänsten alltid anpassas/utformas utefter vilket brott man är dömd för och hur ens livssituation ser ut. Detta för att det inte skall bli olämpliga placeringar (t ex i verksamheter där barn närvarar). Beträffande repressivitet så är ju samhällstjänsten som sagt ett tillägg till påföljderna skyddstillsyn eller villkorlig dom. Man hade alltså kunnat strunta i att helt döma ut samhällstjänst (eller istället välja dagsböter som komplement) men det är ju knappast mindre repressivare?

Din frågeställningar kring varför detta straffet dömdes ut, och hur hårdare straff omsätts i praktiken, så kan jag förklara hur systemet är uppbyggt: Låt säga att en person döms för misshandel av normalgraden. Straffskalan för misshandel är minst böter och max 2 års fängelse. Efter att rätten beaktat omständigheterna i målet och avgjort straffvärde och straffmätningsvärdet så har man kommit fram till en strafflängd. Låt säga att det i detta misshandelsfallet landade på ett värde av (omkring) 6 månaders fängelse. Då skall en påföljd bestämmas...

1. Generellt är första steget att beakta den presumtion som finns mot att döma till fängelse. Detta betyder att domstolen skall undersöka möjligheten att döma till annan påföljd än fängelse (dvs skyddstillsyn eller villkorlig dom med/utan samhällstjänst/dagsböter). Möjligheten att döma till en icke frihetsberövande påföljd går vid straffvärden som understiger 1 års fängelse. För att bryta presumtionen mot fängelse krävs skäl som t ex att det föreligger hög återfallsrisk eller att brottets art är av sådan allvarlighet (läs punkten 2 nedan). Föreligger ingenting av detta så skall inte fängelsestraff utdömas.

2. Undantaget är om brottet är ett s.k artbrott, för då infaller en presumtion för att döma till fängelse. Vid artbrott skall man alltså utgå från att döma till fängelse. Ser man just till misshandel så är detta ett artbrott. Det betyder att punkten 1 och 2 byter plats i prövningen om påföljdsbestämning. Enda sättet att bryta presumtionen för fängelse är att det finns starka skäl. Sådana skäl kan t ex vara att man är tidigare ostraffad, lever ett välordnat liv där det inte finns anledning att tro att vederbörande återfaller i brott eller att man genomgår någon annan slags behandling/rehabilitering. Finns inte sådana starka skäl så skall fängelse dömas ut. Givetvis måste även här straffvärdet understiga 1 års fängelse för att det ö.h.t skall vara möjligt att bryta presumtionen för fängelse.

Ser man då till fallet med Tiktok-profilen så kan man konstatera att det rör sig om ett artbrott, samt att personen är tidigare dömd för liknande brottslighet. Man kan då konstatera att det krävs en hel del för att inte dömas till fängelse. Jag vet ingenting om fallet som sådant, men om jag skulle gissa vilka omständigheter som påverkat att man valt att inte döma till fängelse så skulle jag säga: Att det rör sig om en relativt ung person, som i övrigt lever ett välordnat liv med arbete. Att personen, trots att hon visserligen är tidigare straffad, inte lever något kriminellt leverne eller på annat sätt är kopplad till kriminell verksamhet. Att hennes tidigare dom varit längre bak i tiden. Att händelsen hon nu dömts för skedde för över 1 år sedan, vilket kan betyda att hon under denna tiden sökt professionell hjälp för t ex problem med alkohol eller aggressioner/impulser. Slutligen så kan givetvis brottets straffvärde spela roll i påföljdsvalet. För har det rört sig om ett kortare straffvärde så kan det ju vara så att ett fängelsestraff anses verkningslöst, eftersom att detta straffet blir ännu kortare med avdrag för villkorlig frigivning och ev. frihetsberövande.

Bara för att förtydliga så är inte fotboja ett enskilt straff/påföljd. Fotboja är endast en omvandling av ett fängelsestraff som understiger 1,5 års fängelse. Rattfyllerister med fotboja är alltså personer som dömts till ett fängelsestraff och sedan ansökt till Kriminalvården om att istället få avtjäna straffet med fotboja. För att få avtjäna ett fängelsestraff genom fotboja i hemmet krävs att man har arbete eller sysselsättning, fast bostad och inte har någon missbruksproblematik. Så din farhåga har man redan tagit höjd för när fotboja beviljas.

Hänvisar till mitt tidigare svar: (FB) Samhällstjänst är ett otyg!

Inte nödvändigtvis, eftersom detta går under universell jurisdiktion. Det betyder att så länge gärningen är straffbelagd, i både Sverige och Spanien, så kan svensk åklagare väcka åtal för gärningen.

Supa med fotboja tror jag inte fungerar så bra, jag har åtminstone fått bilden av att man får hembesök och lämna prover rätt så ofta

Ingen dokumenterad missbruksproblematik,

Alla över 25 som åker för rattfylla har missbruksproblematik.

Jag vet en missbrukare som fick fotboja och fortsatte supa i köket med sina fyllekompisar.

Det är precis anledningen till att det inte fungerar, är idiotiskt.

Ditt svar är lika fyrkantigt som myndigheternas resonemang. Och är just världsfrånvänt.