Jag är konstig tror jag (2 911 tecken att läsa)

Jag vill börja med att säga att jag inte är ute efter uppmärksamhet. Jag vill ha kloka ord.

Tänkte lista upp lite saker som har med mig att göra, som eventuellt gör det lättare för er att svara.
Är i mina senare tonår, en vanlig människa på utsidan och beter mig som vem som helst. Enda skillnaden är att jag konstant känner mig bättre än alla andra på något sätt. Jag hoppade av skolan i högstadiet, närmare bestämd sent i sjunde klass. Jag ansåg att skolan var för den gråa massan och jag kände att nästan alla som pratade med mig var bara jobbiga och korkade.

Jag hade visserligen många vänner och folk gillade mig. Var lite blekfet, rolig och mystisk av mig. Folk kände sig väldigt trygga intill mig berättade dem. Mina lärare var idioter tyckte jag, att eleverna lyssnade på deras skitsnack var mest skrattretande. Mina dagar gick åt till 90% av tiden att tänka, sitta och fantisera om allt möjligt. Musik, människor, att då prova röka hasch och såna grejer. I efterhand så förstod jag att jag överanalyserade allt, jag tänkte mig alltid djupare och djupare in i saker.

I övrigt så har jag mellan 120 och 125 IQ, jag har rökt hasch, cannabis och en gång heroin. Båda mina föräldrar jobbar, jag älskar dem jättemycket. På sina sätt är de mina inspirationskällor, framförallt min pappa.

Ni undrar nog vad hela mitt problem är, jag kanske inte är så konstig som rubriken sa. Hade inte tänkt på vad jag ska skriva om angående mitt problem. Det jag kan säga är att jag har blivit väldigt deprimerad, hur det går ihop med att jag är ett fall av hybris vet jag inte.

Vissa dagar lägger jag mig och känner att jag ska göra allt jag kan hinna med dagen därpå. Jag vill träna, umgås med så mycket folk jag kan, dricka några öl med kompisar, bada och allt sånt där för att det känns som dagen som gick förbi var till ett spillo. Oftast är det på kvällen jag känner mig nedstämd och börjar tänka mycket. Dels på min framtid, dels på hur drogerna jag har tagit har gett effekt på mig och dels på min absolut livs största kärlek. En blandning av allt detta brukar då sluta i att jag ska ta nya dag "nästa dag".

JAG FÖRSTÅR OM DET ÄR RÖRIGT ATT LÄSA, MEN JAG ORKAR INTE FORMULERA MIG SÅ BRA SOM JAG KAN. FORTSÄTTER....

Ofta så drömmer jag att jag tror att jag drömmer och försöker väcka mig, men efter några försök lägger jag av med det. I andra ord så kan jag ibland inte skilja på dröm och verklighet. Skulle nästan lika gärna kunna vakna nu känner jag, inte riktigt, men det är ett sånt här tillfälle.

Vad är felet på mig? Varför går min absolut största kärlek åt helvete? Varför har jag en massa energi på kvällen, och inte på morgonen?

Återigen så ber jag om ursäkt för att allt är rörigt, men detta var väldigt oförberett. Ren impulse att jag gjorde detta, i alla fall så kändes det ganska skönt att få se allt man har skrivit framför sig. Ja, kom med kloka ord! Tack så hjärligt.

Känner typ igen det mesta du skriver, har en återkommande dröm när jag är vaken i huvudet fast kroppen är helt orörbar och jag vet att jag sover och får en sorts panik känsla över att jag inte kan röra mig.

Min ångest är för det mesta på dagen, och på natten är jag hur pigg som helst och mår för mesta delen helt okej på kvällen.

Din "återkommande dröm" är en hallucination. Kroppen befinner sig i stadiet att man ganska nyss har somnat in, fast hjärnan är fortfarande ganska så aktiv. Att väcka sig själv i din situation är omöjligt tror jag.

Nej, det är inget fel på dig, och nej, du är inte speciell.

Tycker inte du är konstig på något sätt.
Skulle tro att de flesta känner igen sig något sånär på det du listar.
Angående dina kärleksproblem så är det inte det lättaste.
Det finnes inget direkt bot mot känslor som svallar när det kommer till den punkten.
Även ifall man kan ge tipset att "sluta tänka på henne/honom" så kommer fortfarande dina känslor att bestämma om det kommer att ske eller inte.

Jag skulle vilja att du berättar mer om att du känner dig bättre än alla andra.
För det framgick inte riktigt hur, förutom att du skrev det så reflekterar inte resten av din text det.

Deprission är tyvärr väldigt vanligt bland folk, även fast man har det mesta (socialt, ekonomiskt , jobb osv) så kan det krypa på.

Om det är olidligt föreslår jag att gå och prata med någon psykolog.

Lycka till!

Yes.. appropå att jag känner mig bättre än folk:

Jag tycker att jag är smartare än alla andra. Folk säger ofta till mig: "Deger", du är så jävla smart och du förstår människor bra. jag förstår inte varför du inte gör något av det.

Känns som att jag ligger steget före alla andra ofta.

Du ÄR antagligen smartare än genomsnittsmänniskan, kanske rent av betydligt smartare? Men ensam om att vara smartare än genomsnittsmänniskan är du absolut inte. Även om man kan känna sig lite ensam när man verkar omges av idioter.
Men kom ihåg att det är oftast bara idioterna som hörs och syns, de som faktiskt har något innanför pannbenet brukar sällan göra mycket väsen av sig, allra minst uppskattas av pöbeln (vilket är en av anledningarna till att smarta människor brukar håller truten).

P&P -> Psykiska problem

/Mod

Det kallas för sömnparalys.

"Vid sömnparalys stängs muskelkontrollen av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Om man inte vet vad som har hänt får man lätt panik när tillståndet uppkommer, men det är inte farligt och går över av sig självt efter ett tag."

http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6mnparalys

Att fundera är ju bra - för man kan förstå saker, hur det ligger till.
I och med du hoppade av skolan så slapp du ju bli alltför hjärntvättad.
Det är faktiskt inte ovanligt att man i 14-årsåldern börjar sitt vuxna liv. Så har det varit här tidigare och så är det på många håll runtom i världen.
Och det är ju inte så lätt - Att ifrågasätta alla andra och deras värden - Men vad har du som fjortonåring för alternativ?
Så nu tog du ditt liv i dina egna händer - bra det, men nu vet du inte vad du ska göra av det..
Du slapp du hjärntvätten - men valde ändå en förgiftad verklighet. (droger är inte kända för att vara fundamentala grunder för verklighetsuppfattning)
Så nu omges du av människor som tror på allt som media säger åt dem att tro. (dvs de är förvirrade)
Och så du själv som inte vill ha den sortens förvirrning - men valt en annan förvirrning (den kemiska).
Men det finns visst hopp. Möjligen kommer du förstå sanningen - tycker du har förutsättningar för det. Du förstod ju att skolan är en lögnfabrik. Varifrån fick du den uppenbarelsen?
Det ger en existentiell ångest. Och för att bedöva den är det vanligt "ta till flaskan" (eller något annat gift).

Om du har en IQ på 120-125 så kunde du väl ha gjort något mer intelligent än att röka hasch, cannabis och heroin. Kan du lära dig ett nytt språk? Snabbt då, med tanke på din IQ-nivå.