Varför tillåter frikyrkor otukt?

De/vi kanske redan har fått sin lön, eller straff.

Äktenskapet är viktigt. Men folk är inte fullkomliga eller perfekta. Det är ok.
Vi får lära oss och göra bättring.

Kan ni berätta om frikyrkor medlemmarnas otukt. Jag har inte sett nåt. Varför skulle de i högre grad ta sig såna "friheter" när de är frälsta och gudfruktiga.

Har de sånt behov. Vad vet jag.

Andelen medlemmar som "växt upp" i kyrkorna har varit låg ett bra tag, därför är nya medlemmar viktigt för många frikyrkor. Eftersom dessa nya medlemmar oftast är vuxna och redan har ett liv (sambo, villa, barn, bil etc) sen innan de blev frälsta blir det svårt undervisa dem i att de lever i otukt utan att riskera att förlora dem. Man flyttar stolpen mer och mer för att vara flocken till lags. Eftersom många kommer in "utifrån" så är väl argumentet att de kommer med viss bagage och att de själva behöver åtgärda det bagaget de kan åtgärda.

De gånger jag besökt frikyrkliga gudtjänster har alla känts väldigt genuint trevliga, varav flera har jag känt igen via jobb. Jag själv som tillhör ett ganska skilt kristet samfund har blivit bemött otroligt trevligt (sen är jag iofs ganska trevlig i verkligheten jämfört med här på Flashback).

Det känns som att det är viktigt hålla uppe den positiva känslan och att kärleken till Gud väger rätt så mycket. Man vill inte ha "dålig stämning" i gruppen, då är det lättare ignorera medlemmars samboskap och hoppas de gifter sig tids nog.

Jag har inga problem med det tror jag så länge de paren inte har det. Det kan vara läskigt att gifta sig i en sån här värld. Men äktenskapet ska ju vara heligt.
Samtidigt folk gifter om sig efter tex förlorad avliden "spouse", så hur heligt är det då.

I himlen gifter man sig inte sa nån. Eller förblir gifta? Så dessa behov kommer släppa? Men vi har en svartsjuk Gud. Vi är svartsjuka som Gud. Det tar sig speciella uttryck så länge vi är splittrade.
Det var aldrig Gud som måste försonas med oss, men vi måste försonas med Gud. Som Paulus sa var alienering i människans sinne, inte i Guds sinn. Guds svar på mänsklig alienation var kärlek. Gud älskade oss till och med när vi var hans fiender.

Jag läste om detta förut rörande ordet försoning och dess ursprung i sammanhanget Jesu försoning. Han kallas ju brudgum.

Etymologi: Ordet härstammar från tyskan och betydde ursprungligen att "bilägga en strid" eller återställa frid.
Biblisk/hebreisk bakgrund: I Bibeln översätts försoning ofta från det hebreiska ordet kippér, vilket antas betyda "täcka över" eller "torka bort" (skuld/synd).
Skapandet av termen: Vissa källor anger att begreppet "försoning" (och det engelska atonement) formades och spreds genom 1500-talets bibelöversättningar, exempelvis via William Tyndale, för att beskriva återställandet av en relation.
Betydelse: Det innebär en genuin återvunnen samhörighet och fred mellan parter som tidigare varit i konflikt, ofta använt för att beskriva relationen mellan människan och Gud.


Sammanfattningsvis betyder försoning att göra gott, bilägga konflikt och återställa en trasig relation (att bli "ett" igen, från engelskans at-one-ment).

Mannen och kvinnan blir ju ett kött i ett fungerande äktenskap.

Vi ska förlåta andra. Däremot behöver vi ibland isolera oss från människor som inte vill ångra synder. Kom ihåg att "Dåligt sällskap fördärvar goda vanor" enligt Första Korintierbrevet 15:33.

Du behöver ju inte hänga med dom till Pattaya eller ens lokala puben.
Men dom kan väl få vara med på ett hörn i kyrkan.

Nja. Det står i Första Korintierbrevet att Paulus var arg på församlingen i Korinth eftersom de umgicks med människor som bedrev incest istället för att utesluta dem från församlingen. Jag tolkar det som att man inte ska umgås med människor som begår grova synd tills de har ångrat sig och genomgick en personlighetsförändring, det vill säga följer Jesus undervisning i högre utsträckning.

Ja, men där kommer man oundvikligen in på "din synd är värre än min".
Bara högmodiga människor anser sig vara bättre än andra.
Du ska inte rycka ut enskilda verser och följa det utan att också bejaka de verser som säger det motsatta.

Det är inte arrogans om man försöker följa Gud. Alla är människor och alla syndar. Dock är det viktigare att lyda Gud än människor som Petrus antydde i Apostlagärningarna.

Det gör du kanske inte när du ser andras stickor i ögonen men missar bjälken i ditt eget.
🥰❤️

Jag försöker inte att hyckla. Jesus sa att vi ska förlåta andra men det innebär inte att vi ska spendera tid med människor som utövar dåligt inflytande på oss. Jag bröt kontakten med min egen pappa, eftersom han fördärvar/förstör allt som han kan förstöra. Däremot vill jag inte hämnas eller ta revansch. Jag har förlåtit honom.

Man kan inte förlåta någon som inte har ångrat och vänt om, enligt bibliska principer. Det du pratar om är att du inte låter honom påverka dig, att du gör dig fri från honom, att du släpper taget om honom.