Jimmie Åkesson (SD): ”Svenskhet har ingen etnisk aspekt”

Fast det handlar väl inte i första hand om att de känner sig som svenskar utan om att trycka ner åsikten att det finns något som skiljer etniska svenskar från invandrare (adopterade ej inräknat), dvs ha mage att få det till att vi finns som folk. De vill hålla den uppfattningen så politiskt inkorrekt som möjligt eftersom de som utlänningar inte har något att vinna på svensk etnonationalism.

Du har precis avslöjat att du inte kan någonting om biologi och anatomi. Snyggt jobbat.

Du kan inte bli etniskt svensk hur mycket du än vill om du kommer från en annan folkgrupp. Fyra-fem-sex generationer ner om man enbart blandar sig med svenskar kan den avkomman uppfattas som svensk eller en svensk som flyttar till Kina 4-6 generationer ner uppfattas som kines. Att en neger eller japan inte kan bli etnisk svensk är ett faktum och mer vetenskapligt sant än tex gravitationen. En dansk, tysk, britt eller fransos kommer däremot sannolikt kunna uppfattas som svensk efter en generation eller två.

Varför är det så förbannat viktigt för invandrare att få kalla sig svenskar? Skäms de över sitt etniska ursprung? Är att få vara svensk och kunna kalla sig svensk det finaste som finns. DNA:ts högsta punkt? Hade Hitler rätt? Är arier en överlägsen ras och att det är därför PK måste trycka in fyrkantiga klossar i runda hål?

Innehar en master på området, tack som frågar.

Det du pratar om nu är ras, som enbart beror av genetik. Etnicitet däremot influeras av både geografiskt ursprung rent genetiskt, och mer socialt betingade aspekter som samhälle och kultur.

Ponera en andra generationens invandrare. Född och uppvuxen in Sverige, talar i första hand svenska, utbildad i svensk skola och innehar ett vanligt hederligt jobb. Familjen är väl integrerad i det svenska samhället och firar "våra" högtider och traditioner. Har endast varit på semester i "hemlandet", och har således ingen egentlig insikt i samhället och kulturen där. Ser vi till ras är personen noll procent svensk eftersom genetiken helt saknar svenska influenser. Etniskt, däremot, finns absolut en svensk tillhörighet.

En etnicitet föds du in i. Det är inte svårare än så. SD:s definition är faktiskt väldigt bra när det gäller hur etnicitet skapas: den som av sig själv och andra uppfattas som svensk. Och vi människor identifierar de facto varandra delvis genom utseendet, och en aldrig så försvenskad neger (eller ens en halv- eller kvartsneger) kommer aldrig att uppfattas som svensk av andra. Vissa kan av ideologiska skäl låtsas att de ser honom som lika svensk som den småländska bondgrabben Gustav, men det är bara teater. Du kan inte önsketänka bort den faktorn.

Sedan är ju den sorts andra generationens invandrare du talar om allt mer sällsynt dessutom. Väldigt få av de araber och afrikaner som översvämmat vårt land har gett upp sina egna traditioner till förmån för våra och anstränger sig allt de kan för att deras barn ska bli så svenska som möjligt (inte bara integrerade och hederliga, utan kulturellt assimilerade). Det fenomenet hittar du i bästa fall hos greker, juggar och italienare vars föräldrar invandrade före 1975, då riksdagen i sin outsägliga dårskap beslutade att Sverige skulle vara mångkulturellt.

Åkesson försöker bara bortförklara varför han menar att Jomshof skulle vara svensk, medan han i själva verket är finne

.
.
Vad Jimmie Åkesson är ute efter är väl att markera att vi måste acceptera utlänningar i Sverige och inte vråla "Ausländer raus": Jfr "Ausländer raus, Ausländer raus, Deutschland den Deutschen, Ausländer raus" (Ut med utlänningarna, ut med utlänningarna, Tyskland åt tyskarna, ut med utlänningarna). Däremot tycker han att vi ska utvisa kriminella utlänningar, vilket ju är rimligt.

Fast självklart är Jimmie Åkesson medveten om den svenska etniciteten.

Det problematiska är att hans strategiskt, politiskt motiverade uttalande låter som att han inte tycker att etniciteten har någon betydelse. Men visst har den betydelse.

Att inleda ett samtal med någon som uppenbarligen är etnisk svensk är något annat än att prata med en "försvenskad" somalier eller afghan. När man pratar med en svensk är man trygg i vetskapen att vi har samma referensramar medan det inte alls gäller den försvenskade utlänningen. Det är två helt olika situationer.

Det är klart att vi måste acceptera utlänningar i Sverige men det är missvisande att kalla dem svenskar bara för att de har ett svenskt medborgarskap, jobb och kan tala bruten svenska. De ÄR inte svenskar. Det är ju så uppenbart.

En svensk kommer ur den svenska folkstammen medan somaliern eller irakiern har en helt annan bakgrund. Det är klart att det gör skillnad och har betydelse i samvaron.

Det är inte samma sak att umgås med svenskar och med folk som har afghansk eller irakisk bakgrund.

Du har sama tillhörighet och känner dig hemma med svensken men den känslan har man nog inte i allmänhet i kontakten med försvenskade utlänningar.

Jo, så ligger det säkert till, på det gruppevolutionära planet och statistiskt sett. Men på individnivå är det ändå något jag har svårt att greppa rent psykologiskt.

Jag menar, hade du någonsin flyttat till Japan, Irak eller Israel och sedan insisterat på att du minsann var lika japansk/arabisk/judisk som landets ursprungsbefolkning; att midsommar, falukorv och kristendom (eller nordisk hedendom) minsann var precis lika japanskt som Shintotempel och samurajer, lika arabiskt som falafel, böneutrop och arabiska mattor, lika judiskt som Mezuza, Menorah och kippor?

Jag hade aldrig på en miljon år ens kommit på tanken, och jag tror för min del att detsamma gäller 99 procent av alla svenskar som flyttar utomlands. Den här inställningen kanske gagnar blattarna som kollektiv, men ur vår synvinkel är det "inte riktigt klokt"; det är ett (för oss) helt onormalt beteende.

Och det är för övrigt också märkligt att inte fler svenskar reagerar emot det och ganska många tar beteendet i försvar, trots att de aldrig hade fått för sig att göra samma sak själva utomlands och hade tyckt att det var outsägligt pinsamt ifall andra svenskar gjort det.

Jag håller med om att SD har en bra definition av etnicitetsbegreppet. Vad jag och vad andra uppfattar bir ju dock en högst individuell fråga, vilket stärker mitt argument att etnicitet är ett relativt otydligt begrepp som influeras av flera faktorer (inte endast ras). Ser jag till dom flesta andra generationens invandrare som jag själv känner, så stämmer min beskrivning faktiskt väldigt bra. Jag har dock lärt känna majoriteten via högre akademiska sammanhang, vilket såklart behöver tas i beaktande. Så gott som alla av mina bekanta firar både svenska traditioner och hemlandets traditioner.

En acceptabel kompromiss? Än så länge tvångsparar man inte ihop olika etniciteter med varandra så de som vill kan hålla sig med genfränder.

Så du röstar inte baserat på kommunicerad politik utan utifrån vad du tror att de egentligen tycker?