Hur påverkar feministiska lagar parbildning och barnafödande i Sverige och väst?

Det sa jag inte.... ? Såhär skrev jag:

'Jag har märkt att du ofta dömer alla kvinnor efter din white trash fru.... Inte så nyanserat från din sida."

Närvarande pappor är väldigt viktigt också.

Däremot är det kvinnans roll att prioritera ned arbete när tiden inte räcker till.

Sossarna dödade av all statistik för länge genom att räkna alla Sverigefödda blattar som helsvenska.
Ända från början.
Ingen slump.

Jag fick utstå senare delen av 70-talet och framåt med sossekommentaren "Visa statistik då!"
Rätt lågt.
´
Och väldigt S.

Vad är skillnaden mellan ditt resonemang och att säga

"Eller så går mödrar upp i arbetstid, tar mindre mammaledigt och ger män samma möjligheter till att vara hemma med barnen som de tycker de själva ska ha möjlighet till."

Varför är det kvinnans roll att "prioritera ned arbete när tiden inte räcker till"?

Är det ännu nåt som nån oseriös evolutionspsykolog hittat på sitter i kvinnans biologi eller är det nåt du själv hittat på?

Absolut! Och då är det ju också det normala att kvinnor vid en eventuell separation från barnafadern, blir boendeförälder. Pappan betalar underhåll. Så kan barnet/barnen vara hos pappan varannan helg och några dagar på loven. Och höras lite per telefon däremellan. Så som det var på 1980-talet tex.

Är du med på den tanken?


Ja, det är viktigt med närvarande pappor. Det är något feminismen verkligen höjer upp: att pappor är viktiga för sina barn!

Men är det mamman som är mest med barnet/barnen när paret är tillsammans, dvs. Mamman är den primära föräldern. Så är det också mamman som får fortsätta vara den primära föräldern vid en separation. Och därmed är det mamman som bör vara boendeförälder vid en separation. Och papoan med sin feta lön får betala underhåll. Så kan barnet/barnen vara hos pappan varannan helg och några dagar på lovet. Höras lite på telefon däremellan. Är du med på den tanken?


Vi får se vad de två svarar på min ärligt ställda fråga.

För anser man att mamman ska vara den primära föräldern om paret är tillsammans. Då ska hon ju rimligtvis även vara den primära föräldern vid en separation. Dvs. Barnet/barnen ska bo hos mamman efter en separation. Och pappan betala underhåll. Och träffa pappan varannan helg och några dagar på loven. Och höras i telefon därimellan. Så som det var innan det blev poppis med "varannan vecka".

Så långt tänker de aldrig, de har inte hjärnkapacitet nog till att dra enkla och logiska slutsatser som denna.

Sen sitter de och gnäller och skriker hysteriskt om alla kvinnor som får vårdnaden om barnen eller ännu oftare blir boendeföräldern......

Ah, du tror inte på biologi.

Det handlar mest om min åsikt om vad som är en lämplig roll och naturlig uppdelning.

För oss som tror på biologi så rimmar även könsrollerna bra med att kvinnan föder barnet, ammar det, att kvinnor är mer omhändertagande, mindre aggressiva och tar lägre risker.

Nej det håller jag inte med om.

Nähä. Så du menar att ett par som är tillsammans, ja då ska mamman ta 80-100% av ansvaret och omsorgen av de gemensamma barnen och pappan 0-20% av ansvaret och omsorgen av de gemensamma barnen. Så att barnen knappt känner sin pappa.

Men blir det en separation, så ska mamman bara få ta 50% av ansvaret och omsorgen om de gemensamma barnen och plötsligt ska pappan ta 50% av ansvaret och omsorgen av de gemensamma barnen? Är det så du tänker?

Varför I all fridens dar ska de inte dela på ansvaret för barnen, omsorgen av barnen 50/50, medans de är ett par? Så att barnen får vara lika trygga med båda sina föräldrar?

Har du något bra svar?

Nej, så långt tänker de verkligen inte. Noll barnperspektiv har de.

Skillanden är väl att man först måste prioritera att barn får sitt...och då är det bestämmande att man ska ta ut ledigheten som går före bestämmande hur mycket man ska lönearbeta.