Citat:
Ursprungligen postat av
farbror_barbro
Det är straffrättslig diskussion värd att ha. Vad jag säger är att om denna bevisning (DNA x 2 samt ett erkännande av MGM att han hanterat en kropp) inte räcker, då är Cold Case-utredningar meningslösa. Man kommer inte att få bättre läge än detta.
Du kan jämföra med t.ex. Helena-fallet 1992 eller varför inte MOP. Vilken bevisning skulle man kunna föreställa sig som kan fälla en nekande MGM i de fallen?
Men där tycker jag att du vänder på resonemanget.
Cold Case-verksamhetens meningsfullhet kan knappast avgöra vilket beviskrav vi ska ha.
Om man i Helena-fallet eller MOP hittar en misstänkt och bevisningen efter alla dessa år inte räcker för att styrka gärningsmannaskapet bortom rimligt tvivel, då ska personen naturligtvis inte dömas, även om vi aldrig kommer närmare en lösning.
Två DNA-spår är onekligen tungt, men DNA bevisar i första hand att JJ avsatt DNA på väskan och B.
Och att han erkänner att han hanterat en kropp är naturligtvis ytterligare en mycket besvärande omständighet.
Men om han samtidigt lämnar en alternativ förklaring är frågan fortfarande om åklagarens samlade bevisning motbevisar den förklaringen och styrker att han begått morden bortom rimligt tvivel.
Det kanske är frustrerande i ett 20 år gammalt mordfall, men alternativet vore betydligt värre att vi sänker beviskravet ju äldre och mer svårutrett brottet är.
Jag är inte heller alltid glad i vissa friande domar, även i brott som begåtts i närtid, där domstolen i princip konstaterar att den tilltalades berättelse inte är trovärdig men ändå friar eftersom åklagaren inte lyckats presentera tillräcklig bevisning.
Det är oerhört frustrerande, men en icke trovärdig berättelse är fortfarande inte samma sak som bevis för skuld bortom rimligt tvivel har jag lärt mig.
Numera försöker jag att inte involvera mig känslomässigt i sådana här fall man blir så förbannad rent av sagt.