Existentiell ångest. -Tankar om döden.

Du behöver inte be om ursäkt

Jag hade två inom samma år plus en för tre år sedan
Det ena då jag födde barn och fick en kraftig blodförlust efteråt. Jag förlorade 3 liter blod efter förlossningen.
Dom tryckte på panik knappen och det kom folk från hela sjukhuset.
Jag minns att dom välte upp hela sängen.
När jag låg där så såg jag detta ljus i tunneln. Det är en lång tunnel. Sen hörde jag läkaren fråga är du kvar och så mitt namn.
Ja sa jag men jag skulle vilja ha en cola.
Sen körde dom mig ner till operation.
Läkaren har efteråt berättat att jag lämnade för en stund men sen kom tillbaka och att jag frågade om cola var att jag ville ha någon snabb energi för hjärnan.

Ca 6 månader senare så hade jag varit sjuk i en månad. Det visade sig att jag gått med brusten blindtarm under hela denna tid. Kroppen kollapsade tillslut och la av. Samma sak här. Tunneln och ljuset men dom sövde mig och jag vaknade upp senare.

Båda gångerna har jag fått bekräftat av sjukvården att jag var död men dom fick tillbaka mig

Sen hände en incident för 3 år sedan. Jag gick totalt in i den berömda väggen och försökte ta livet av mig.
Jag lyckades för jag låg tre dygn på iva intuberad och nedsövd och andades inte själv.
Just i detta såg jag ingen tunnel.
Men däremot så såg jag allt som hände fast utanför min egen kropp. Jag såg mig själv på golvet när ambulanspersonalen jobbade med mig. Jag satt uppe i hörnet av mitt sovrum och såg ned på allt.
Jag åkte jag kan inte säga flög. Men jag åkte ut från sovrummet genom vardagsrummet ut i köket där mitt yngsta barn stod med katten i famnen.
Jag har frågat senare och ja hon stod i köket med katten.
Mina barn väntade på att jag skulle dö men också denna gång tog jag mig tillbaka.

Om man tror eller inte är helt okej.
Men tänk på att vi är många med samma beskrivning som inte känner varandra från olika världsdelar.

Vilken tur du överlevt.
Din tid att lämna är inte ännu. Inte min heller tydligen. Eftersom jag dött 3 gånger men kommit tillbaka.

Kul att du delar med dig. Verkligen intressant att läsa dina olika livsöden.

Jag har fetat ett stycke som jag tycker är lite extra intressant. Just det där brukar man kunna höra om. Alltså att folk ser sig själva uppifrån och ibland kan det även låta som folk ser deras ”ande” lämnar kroppen, men snabbt återvänder eftersom personen överlever. Jag vill respektera folks upplevelser, men just sånt där är lite för magstarkt för mig. Att man liksom skulle se sig själv uppifrån när man är medvetslös trotsar all rimlighet och logik. Jag försöker ha ett öppet sinne dock.

Skulle jag gissa på troliga och mer verklighetsförankrade förklaringar, så skulle jag säga att det är någon kortslutning på hjärnan när man råkar ut för ett plötsligt trauma och allt sånt där om att se sig själv uppifrån är en blandning av vad människan läst och hört tidigare som hjärnan redan vet om + en efterhandskonstruktion som försöker bringa ordning i kaoset, efteråt. Nåt sånt. För mig att köpa att man kan se sig själv utifrån skulle ungefär vara lika tokigt som att jag trodde på spöken. Den dagen jag är med om det så kommer jag ju naturligtvis få revidera min åsikt.

Jag har inte varit med om någon förlossning - tack gudsjelov, men jag har som sagt varit med om några rejäla fysiska trauman. Men jag har aldrig fått någon spirituell upplevelse av dessa så som du beskriver det. Kan det göra skillnad på kvinnor och män?

Jag tror att kvinnor är mer benägna att luta sig mot enkla förklaringar bara ni får nåt. Ni är lite mer analyserande av naturen och lägger mer vikt vid sånt. Vi karlar bryr oss inte så mycket. Vi är nog mer lösningsorienterade i vår natur.

Skrattar lite
Jag tror inte det är manligt eller kvinnligt
Jag har varit med om när min vän som är man och är andlig släppte loss själar som satt fast i en katakomb.
Har du varit på den gamla delen på Solna kyrkogård? Haga Norra kanske den heter. Där kan man se allt möjligt spännande nere i gravrummen.
Jag vet när folk ska dö. Jag vet ofta inte vem bara att.
Jag vet när folk är gravida innan dom själva vet.
Jag är andlig och synsk och vet saker i förväg.
En okänd frågade mig en gång om jag kunde läsa av en bild hon hade.
Sagt och gjort.
Ofta tar jag med mig bilden i sömnen.
Men denna bild gav mig information direkt.
Jag ringde upp henne och sa att jag vet inte vad du förväntar dig men jag vill knappt säga vad jag såg.
Jo jag vill sa hon.
Ja han är pedofil och har utsatt dig och dina syskon för övergrepp och även andra barn. Han är din morbror och han heter Bror och han är död nu.
Jag har tack och lov lärt mig stänga av denna förmåga.
För ibland blir det för mycket.

Apropå jag såg mig själv från taket.
Ingen har berättat för mig vad som hände i mitt sovrum.

Klart att det trotsar rimlighet och logik.
Men det finns ett liv efter döden.
Så tror jag.
Eller vet jag.

Låter som du har dödsångest. Du får försöka tänka mindre på döden och vara här och nu istället.

Det tror jag faktiskt det är. Jag vågar nästan lova att om man skulle försöka forska lite och skulle våga sig på att försöka sig på att föra nån slags statistik över vilka som ”sett sig själva ovanifrån” så är det överhängande kvinnor som gjort det.

Men nu ska vi inte hänga upp oss på det. Jag respekterar dig och dina upplevelser. Personligen är jag övertygad om allt sånt där är en ren efterhandskonstruktion som människan kan göra, så till vida att man inte är galen eller har några andra mentala störningar - som i så fall skulle kunna vara boven i dramat.

Att du också menar om att du är en siare och har dylika förmågor gör inte att det du säger blir mer lätt att köpa.

Nej jag har absolut ingen dödsångest.

Det är inte alls vad det här handlar om. Döden har aldrig skrämt mig alls.

Det är tanken på att jag aldrig mer kommer existera som skrämmer mig. Tänk dig att du sover så som vi gör varje natt. -Vi är medvetslösa, men sen vaknar vi, och så finns vi igen.

Men när jag och du dör så kommer vi ju aldrig att finnas något mer. Vi kommer aldrig vakna igen eller få något medvetande.

Vet aldrig. Vi kanske återföds.

Hade du vågat satsa pengar på det?…

Låter sketchy tycker jag. För mig låter reinkarnation som en tröst som folk desperat vill tro på, därför att verkligheten är allt för skrämmande.

Inget jag tänker satsa pengar på. Men samtidigt så sitter jag inte med dessa tankar som du verkar ha heller. Vi föds, vi lever och vi dör.

Ja det vet jag också.

Det är vad som händer efter döden som är skrämmande. Eller rättare sagt vad som INTE händer. För jag tror verkligen inte det händer något.

Jag önskar att jag kunde tro annorlunda. Folk brukar säga att de finner tröst i religion och jag önskar att jag kunde det. Men jag är tyvärr inte lagd åt det det hållet. Och att fejka tro går ju inte.

Ja det är väl både spännande och skrämmande. Vissa tror att inget händer andra tror att nåt händer.

Nä vissa saker är svårt att hjärntvätta sig själv med.