Som sagt, om det nu finns någon ny i tråden som inte läst och förstått det som alla utom ett och annat urbota fullständigt obildbart troll i tråden fortfarande inte förstått, så är det alltså som så, återigen, att
Regel 13 i sjövägsreglerna som handlar om att upphinnande fartyg väjer för upphunnet fartyg bara gäller när fartygen har varandra i sikte.
Också Åklagaren har den här kunskapen och hade eller åtminstone tillgodogjorde sig den innan han kom med sitt pressmeddelande den 2 augusti, i vilket han mycket klart och tydligt lät meddela att för det fall att
Citat:
siktförhållandena var nedsatta p.g.a. kraftigt regn så gäller inte regel 13
Åklagarens uttalande i här avsedd mening är för detta fallet korrekt, även om de inte korrekt återger vad Sjövägsreglerna de facto säger. Det avgörande är nämligen inte i sig om siktförhållandena var nedsatta, utan om fartygen var i sikte av varandra, med allt vad det innebär.
En sak förefaller helt klar - ingen av kaptenerna såg det andra fartygte.
Där ska man dock vara medveten om att den juridiska innebörden av "inte i sikte" nödvändigtvis inte är samma sak som att kaptenerna inte såg det andra fartyget, och det här kommer sannolikt att bli en springande punkt om det här går till åtal, vilket det med största sannolikhet gör, eftersom alla sakförhållandena nu är utredda och klarlagda, enligt åklagaren. Nu återstår då, underförstått, bara att utreda den sjörättsliga innebörden av dessa klarlagda sakförhållanden, innan åtal kan väckas.