Tabu att äta chipspåse på arbetsplatsen

Jag med. Jag brukar öppna påsen sedan dra ut chipsen på bordet.

För många år sedan gick jag en utbildning som försvaret anordnade. Lokalen städades av Samhall. Vid ett tillfälle när det knappt var någon person i lokalen såg jag hur städaren låste upp luckan till kaffemaskinen. En sådan där större pjäs från Selecta. I utrymmet innanför hade städaren en öppnad chipspåse som han tog några tuggor av. När han mumsat klart stängde han bara luckan och städade vidare.

Det kanske krävs vissa funktionshinder för att ro det där med chipspåse på jobbet i hamn utan att någon tittar snett?

Man ser mycket sällan människor sänka en chipspåse på jobbet. Ingen skäms över att gå med två decimeter Snickers i handen, kebabtallrik eller liknande skräp. Men chips - nix pix!

Jag förutsätter att de flesta riktiga personer älskar chips privat. På jobbet råder däremot fullständigt tabu. Inte på någon arbetsplats jag varit på i mitt liv har jag sett en vuxen människa med en (stor) chipspåse. Fast det är så jävla gott.

I går var jag på en uteservering med gumman och fuktade näbben i solskenet. I min periferi ser jag då bartendern i sin containervagn smyga upp en rejäl påse chirre. Skammen i hans ansikte när han försökte vara diskret skvallrade om ett socialt kodbrott. Han mosade i sig en snabb näve när han trodde att ingen såg. Men jag såg. Jag gick naturligtvis dit och berättade att jag bevittnade hans skamsna glufsande, och muntrade upp honom med lite ärlig beröm. Jag förklarade kort om det svenska chipstabut på jobbet och att såna som han och jag kastade konvention all världens och levde friare än de andra fåren.

Jag nämnde även att jag på mitt kontor har ett stort skåp med skjutdörr. Där innanför har jag ibland en chipspåse öppnad mot mig som jag går och småäter ur. Det sker inte så ofta, men det händer att kollegors barn säljer chips till klassen och sånt, och då fyller jag på förrådet med några påsar. Jag förstår att det inte ser helt professionellt ut i ett arbete där man träffar kunder - men ni andra, vad har ni för ursäkt?

Förstår du vilket tabu jag menar?
Håller du med?
Hur gömmer du ditt chipsätande för att undvika sociala sanktioner?

Folk får käka vad de vill för mig bara det inte hörs alltför mycket!

Min fd kollega (från Kina) tog en gång med sig friterade fågel fötter från duva (hela foten) var tydligen vanligt snacks i Kina så man kan ta med vad som jag funderar på att ta med lite valium till jobbet nästa gång

Det handlar väl mer om att du faktiskt är på en arbetsplats oavsett om du är på ett kontor, i en butik, lager eller vad som helst så kan du ju inte kladda med chipsfingrar hursomhelst på tangentbord eller produkter.

Du nämnde snickers och kebabrulle som exempel, båda dessa har skyddande omslag för att hindra kladd på händerna.

Tänk att du går i valfri butik och varenda vara som staplats upp på hyllan har flottiga fingeravtryck av grillchips eller chilinötter…

Lite sunt förnuft

Man ser mycket sällan människor sänka en chipspåse på jobbet. Ingen skäms över att gå med två decimeter Snickers i handen, kebabtallrik eller liknande skräp. Men chips - nix pix!

Jag förutsätter att de flesta riktiga personer älskar chips privat. På jobbet råder däremot fullständigt tabu. Inte på någon arbetsplats jag varit på i mitt liv har jag sett en vuxen människa med en (stor) chipspåse. Fast det är så jävla gott.

I går var jag på en uteservering med gumman och fuktade näbben i solskenet. I min periferi ser jag då bartendern i sin containervagn smyga upp en rejäl påse chirre. Skammen i hans ansikte när han försökte vara diskret skvallrade om ett socialt kodbrott. Han mosade i sig en snabb näve när han trodde att ingen såg. Men jag såg. Jag gick naturligtvis dit och berättade att jag bevittnade hans skamsna glufsande, och muntrade upp honom med lite ärlig beröm. Jag förklarade kort om det svenska chipstabut på jobbet och att såna som han och jag kastade konvention all världens och levde friare än de andra fåren.

Jag nämnde även att jag på mitt kontor har ett stort skåp med skjutdörr. Där innanför har jag ibland en chipspåse öppnad mot mig som jag går och småäter ur. Det sker inte så ofta, men det händer att kollegors barn säljer chips till klassen och sånt, och då fyller jag på förrådet med några påsar. Jag förstår att det inte ser helt professionellt ut i ett arbete där man träffar kunder - men ni andra, vad har ni för ursäkt?

Förstår du vilket tabu jag menar?
Håller du med?
Hur gömmer du ditt chipsätande för att undvika sociala sanktioner?