2026-08-09, 11:17
  #1
Medlem
Bur-q-ua12s avatar
Jag tog del av dokumentären Äventyraren Göran Kropp och dödsklättringen och blev djupt berörd. Kände sedan tidigare till hans öde och har kanske lyssnat på den dokumentären förut.

I allafall, så tycks bergsklättring innebära en inbyggd självmotsägelse, åtminstone när det gäller höjder som 8 000 meter över havet, med eller utan hjälpmedel, såsom stegar eller syrgastuber:
  1. säkerheten framför allt, inkl. rep, karbinhakar, kilar, ishackor, förberedelser, träning, m.m.
  2. förståelsen av livsfara, som dock söks upp, vilket kan ses som en sorts dödsförakt
.

I programmet talas t.ex. om att bergsguden var arg, när det blev dåligt väder, varvid jag fick känslan av att bergsklättrare är vidskepliga och ödestroende. Religiösa, helt enkelt. Det talades även om skyddsänglar och om att Göran lär ha sagt att om man får mer än ett liv så är det en bonus och han tyckte sig kunna tala med berg.

Vidare nämnde Görans sambo Renata Chlumska att han avled i USA, p.g.a. att hon inte var där och därmed inte behövde fundera över vad hon hade kunnat göra annorlunda. Väldigt kryptiskt uttalande! Hon nämnde att han hade förverkat sina skyddsänglar.

Frågan väcks: är bergsbestigare lite smått galna?

Alldeles oavsett: hur kunde Göran, med kropp och allt, bestiga berget K2 och Mount Evererest efter tredje försöket och sedan ännu en gång, tillsammans med Renata Chlumska, för att sedan hastigt dö, i samband med en till synes simpel klättring i kanske Seattle, USA?

Enligt Wikipedia:
Citat:
Död
Göran Kropp omkom 30 september 2002 i en klättringsolycka nära Vantage i Washington, i nordvästra USA. Olyckan skedde i en klättringsled vid namn Air Guitar, en relativt lätt klättringsled som i den amerikanska skalan har svårighet 5.10a, vilket motsvarar 6 i det svenska bedömningssystemet.[8] Trots att leden består av porös tuffsten valde Kropp och hans replagskamrat Erden Eruc att säkra sig på traditionellt sätt med kilar som placeras i sprickor och håligheter i berget av klättrarna själva, istället för att använda ledens sportklättringsbultar.

Av en skaderapport från Eruc framgår att Kropp föll vid en klätterhöjd av 20 meter och att tre av totalt minst fyra utplacerade kamkilar släppte vid fallet.[4] Den sista säkerhetskilen räckte inte för att bromsa i tid och Kropp landade på en klipphylla och avled. Erden Eruc, som hade till uppgift att säkra repet från klipphyllan när olyckan skedde, skadades lindrigt när han försökte hejda Kropps fall genom att dra åt repet och låsa det med sin arm. Han gav sedan Kropp hjärt- och lungräddning med sin kvarvarande arm, men utan framgång.[4]
.

Till saken hör även att inte mindre än åtta klättrare, varav två guider, som jag förstod det, hade avlidit på Mount Everest, kort innan Görans tredje toppförsök. Varför ringde ingen varningsklocka redan där?

Uppgiften att han inte hade någon följebil, under sin cykling från Stockholm till Nepal, tar jag med en skopa salt.

Summa summarum:
är bergsklättring, på relativt hög höjd, med eller utan hjälpmedel, en säker sport att ägna sig åt eller tvärtom ett självvalt kamikaze-projekt?

Tips och kanske sensmoral: lita inte på erfarna bergsklättrare, självpåtagna experter, sherpas, et al.
Förlita dig på magkänslan.

Ang. ett senare projekt: kunde han ens segla? Oklart.
__________________
Senast redigerad av Bur-q-ua12 2026-08-09 kl. 12:01.
Citera
2026-08-09, 12:08
  #2
Medlem
Zaedrewss avatar
Jo undrat om detta också. Jag menar de dör ju i mängder unga. Man läser om en som beklagat någons död. Sedan googlar man denna och visst dog också några år senare. Det är inte många av dessa som överlever till pension.

Tyckte ändå det var lite fint. Detta när denna tidigare idrottsstjärna dog på ett berg. Att hon ville innan att ingen skulle ens försöka rädda henne. För hon visste hur djävla farligt det var och det riskerade att folk skulle dö bara för att rädda henne. Hon visste innan att om skit händer är hon död.

Sådana som gör det. Ja svårt att fatta för en annan. Men de är väl extrema S-människor. Vill leva precis i gränsen. Jag menar. När man hör dom berätta om detta. Det är inte som de är självmordsbenägna. Rentav tvärtom. De är väldigt på vad detta farliga kan leda till. Men det är ju detta att ligga på gränsen som lockar. De känner att de faktiskt lever då hänga där på en avsats. Det får ju bli ok då.
__________________
Senast redigerad av Zaedrews 2026-08-09 kl. 13:04.
Citera
2026-08-09, 12:36
  #3
Medlem
Riksreptilens avatar
Liknande figurer som grottdykare som dock lär ha än högre dödssiffror per timma.

De som gillar sportmotorcyklar och inte bara fartar på rejämt när det är bandag Utan även på E4 har nog liknande risk-personlighetsdrag.
Citera
2026-08-09, 15:44
  #4
Medlem
Kanske lite dumt att använda Göran som exempel för att dra någon slutsats.
Göran saknade säkerhetstänk och det var därför han dog.

Var det inte Göran som hade med sig en magnum 44 (?) o sköt en isbjörn?
Har för mig att han stod o siktade så länge att han förfrös en massa fingrar.

En del bergsklättrare har dock säkerhetstänk o de lever fortfarande.
Citera
2026-08-09, 15:45
  #5
Medlem
Som en som klättrar kan jag bara säga från mitt perspektiv: När man känner till säkerheten och vet hur absolut redundant allting är samt gör de kontroller man ska finns det inget som känns osäkert. Det viktiga är at man alltid respekterar det dock. Finns, i alla branscher, folk som tänker att de varit med så länge och så börjar man slacka med kontroller eller dubbelkoll. Då kan det lätt bli problem och varje fallolycka i klättring dokumenteras därför också noggrant. Hr hänt några på klättergym och alla finns tillgängliga att läsa om. Sett rutinerade klättrare som i en kombination av fel lyckats orsaka skador.

Sen kommer material in i bilden och slitage. Det är ytterligare ngt man bör ha koll på. Det finns en generaliserad regel som säger att allt mjukt material ska pensioneras om det är 10år gammalt eller mer. Då räknar man alltså "garderobsålder". DVS: Från tillverkningsdatum 10 år framåt även om det legat i garderoben helt oanvänt.

Det SKA inte vara ngn fara men man använder den regeln bara för att. Så man inte hamnar i problematiska sitsar. Sen kan man absolut slänga saker som är yngre om de är slitna. Sunt förnuft råder i det fallet. Detsamma gäller hårda material som metall. Det slits inte på samma sätt men karbiner och quickdraws kan absolut nätas av rep och märker man att det slitits får man agera därefter.

Nu har inte jag sett just det klippet men ska absolut kolla. Vill bara tillägga att MBS för material är otroligt redundant. Rep är vanligtvis på 18+ kN, bultar på 25+, karbiner 22+, etc. För referens så lär du bryta ryggen vid kansk 7-8kN och ett vanligt fall genererar ty 1-2kN och riktigt svåra fall runt 4. Inget i närheten av vad materialet är gjort för.

Bara så folk förstår att när det är rätt gjort finns det inget att vara orolig över men det kräver att man respekterar säkerhet till hundra. Viktigast av allt!

EDIT: Började lyssna på dokumentären och de nämner att han hade kamkilar och dylikt och skulle klättra längs en spricka. När det gäller tradklättring så är det ytterligare en faktor som kommer med: Egen bedömning. Du använder inte quickdraws som du hakar på bultar (bultar som kan ta 25kN innan de lossnar om de är satta korrekt) utan du använder verktyg som kilas in i sprickor och rycker i de så du försäkrar dig om att det är "bra nog". Det är en mycket mer riskfylld typ av klättring och kräver kunskap såväl som erfarenhet. Stor skillnad på att rycka lite i något och att falla några meter med hela din kroppsvikt när det gäller krafter. Sen får tilläggas att OM en bult/kil eller något lossnar, kanske även nästa gör det pga ackumulerande krafter. Detta hände i Kalymnos för knappt ett halvår sedan tror jag? Då hade några klättrade tagit sig till en mer avlägsen led, som var bultad, där klättraren var klar och skulle hissas ner. På vägen ner rensar han sina quickdraws (tar av de en och en) och när han tagit de två översta och är på väg til lden tredje så lossnar ankaret. Detta medför ett bra stort fall och gör att även tredje quickdrawn rycks loss 8vet ej om det var den eller bulten, osäker). Resultatet är ett markfall oavsett. Han var vid medvetande med brutet ben men pga andra faktorer (som seg respons etc) så dog han flera timmar senare av inre blödningar.

Poängen är bara att just tradklättring är så mycket mer riskfylld. Ska lyssna vidare iaf men tänkte att jag slänger in denna redigering innan det låser sig.
__________________
Senast redigerad av Anthraxious 2026-08-09 kl. 16:06.
Citera
2026-08-09, 18:50
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Bur-q-ua12
Jag tog del av dokumentären Äventyraren Göran Kropp och dödsklättringen och blev djupt berörd. Kände sedan tidigare till hans öde och har kanske lyssnat på den dokumentären förut.

I allafall, så tycks bergsklättring innebära en inbyggd självmotsägelse, åtminstone när det gäller höjder som 8 000 meter över havet, med eller utan hjälpmedel, såsom stegar eller syrgastuber:
  1. säkerheten framför allt, inkl. rep, karbinhakar, kilar, ishackor, förberedelser, träning, m.m.
  2. förståelsen av livsfara, som dock söks upp, vilket kan ses som en sorts dödsförakt
.

I programmet talas t.ex. om att bergsguden var arg, när det blev dåligt väder, varvid jag fick känslan av att bergsklättrare är vidskepliga och ödestroende. Religiösa, helt enkelt. Det talades även om skyddsänglar och om att Göran lär ha sagt att om man får mer än ett liv så är det en bonus och han tyckte sig kunna tala med berg.

Vidare nämnde Görans sambo Renata Chlumska att han avled i USA, p.g.a. att hon inte var där och därmed inte behövde fundera över vad hon hade kunnat göra annorlunda. Väldigt kryptiskt uttalande! Hon nämnde att han hade förverkat sina skyddsänglar.

Frågan väcks: är bergsbestigare lite smått galna?

Alldeles oavsett: hur kunde Göran, med kropp och allt, bestiga berget K2 och Mount Evererest efter tredje försöket och sedan ännu en gång, tillsammans med Renata Chlumska, för att sedan hastigt dö, i samband med en till synes simpel klättring i kanske Seattle, USA?

Enligt Wikipedia:
.

Till saken hör även att inte mindre än åtta klättrare, varav två guider, som jag förstod det, hade avlidit på Mount Everest, kort innan Görans tredje toppförsök. Varför ringde ingen varningsklocka redan där?

Uppgiften att han inte hade någon följebil, under sin cykling från Stockholm till Nepal, tar jag med en skopa salt.

Summa summarum:
är bergsklättring, på relativt hög höjd, med eller utan hjälpmedel, en säker sport att ägna sig åt eller tvärtom ett självvalt kamikaze-projekt?

Tips och kanske sensmoral: lita inte på erfarna bergsklättrare, självpåtagna experter, sherpas, et al.
Förlita dig på magkänslan.

Ang. ett senare projekt: kunde han ens segla? Oklart.

Det är väl klart att det är farligt, det är väl en stor del av tjusningen för de som fastnar för det. Det gäller väl alla extremsporter. Sen försöker de ju ha kontroll, minska alla risker etc, och gör det väl oftast väldigt väl. Men så räcker det med en gång, en felräkning, för att konsekvenserna ska bli så allvarliga.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in