Citat:
Ursprungligen postat av
Veridictores
Man kan absolut misstänkas för att ha brutit mot en regel i COLREGs, även om just det i sig inte alltid är straffbart, men det kan leda till en straffbarhet genom att brottet t.ex. blir, som här, vårdslöshet i sjötrafik.
Det är brott mot reglerna i COLREGs som leder till att misstanke om brottet vårdslöshet i sjötrafik kan uppstå, och det är misstanken om vårdslöshet i sjötrafik som leder till att misstanke om vållande till annans död kan uppstå.
Det är en kedja av orsakssamband som börjar med brott mot COLREGS och slutar med vållande. Åklagaren måste knyta ihop hela den kedja och bevisa i alla steg, för att nå framgång i domstol.
Regel 13 är inte absolut, den är avhängig av sikten.
Det är inte heller bara Misje Verde som har "misslyckats" i att följa sjövägsreglerna här. Att åklagaren valt att blunda för de brott mot COLREGs som snipan begått förändrar inte detta faktum.
Du har (det har du ofta) en sorts fyrkantighet i argumentationen (renodla argument och fakta, om man så vill), och så försöker du applicera logiska slutledningar efter att ha betraktat dina bedömningar som klara fakta. Så brukar man ofta göra, inget fel i det.
I det här fallet (och, vågar jag lova, i massor av andra till sjöss) finns inte de här hårda gränserna för vad som är fel respektive acceptabelt att hitta enbart i regelverken, utan det krävs också en kontextanpassning, kännedom om
best practice och lokala sedvänjor och beteenden.
En av lotsens uppdrag är att ge kunskap om de lokala förhållandena och att hjälpa till med fartygets säkra framfart. Till skillnad från den teoretiska bilden av en rådgivare som viskar i kaptenens öra vad han skall tänka på, så är lotsens lösning på detta mycket mer rättfram: Han kör ofta båten!
Praktiskt innebär det att mellanstegen mellan (jag raljerar bara litet) att lotsen informerar befälhavaren, befälhavaren ger order till rorgängaren och båten svänger enligt var och en av dessa personers uppfattning av givna förslag (lotsen), order (kaptenen) och rorgängaren (lagom styrutslag). I stället är det ytterst vanligt att lotsen helt sonika tar styrdonet (idag sällan en ratt) och maskintelegrafen (som också är ett ställdon).
Det här fungerar vanligen precis så bra som alla kan begära. Nu kan det tänkas att det varit just så, att lotsen fört fartyget på egen hand, därför att det är så meningsfullt att göra så, både praktiskt och säkerhetsmässigt.
Har då lotsen varit den som kört båten (under befälhavarens fulla ansvar, skall sägas) är det begripligt att åklagaren meddelar misstanke även avseende lotsen. Vem har haft rollen som rorgängare, vem har bestämt hastigheten, vem har haft utkik, vem bestämmer, rent praktiskt, ombord ? Viktiga frågor, särskilt när man kör över småbåtar och dödar människor...
En sak är ganska klar: Skulle lotsen därmed få ansvar för fartygets framfart, så kommer den praktiska och vettiga praxisen att låta lotsen köra båten att upphöra. Detta kommer inte redarna heller att gilla, för då kommer det att krävas ytterligare bemanning på bryggan och det kommer att bli allmänt bökigare och jobbigare för alla. Frågan är också om vi inte kommer att hitta fler fartyg stående på stenar och grund och med fler nautiska rättsfall i så fall.
I frågan om "brott mot Colregs" (Sjövägsreglerna - De är internationella, och de är översatta till andra språk med yttersta omsorg, just för att skapa en gemensam plattform för alla fartygsbefäl oavsett språk) kan man bara kommentera att precis som med alla trafikregler och föreskrifter kan man som åklagare (och skall man som åklagare) värdera vilka regler som brutits mot, vem som brutit mot dem och om brotten mot dem haft betydelse för rekvisiten för det brott man tänker åtala för. Att "fria hellre än fälla" är en rätt vedertagen princip. Snipan har heller inte gjort något som uppenbart bryter mot sjövägsreglerna innan fartyget skapat en närsituation som aldrig skulle hänt med föreskriven uppsikt från fartyget, snarare uppträtt helt förutsägbart (rak kurs i ytterkanten av rätt sida leden).
"2 § Den som brister i gott sjömanskap till förekommande av sjöolycka döms, om inte oaktsamheten är ringa, för vårdslöshet i sjötrafik till böter eller fängelse i högst sex månader.
Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst två år."
Vill man inte gå på snipans befälhavare (oftast båtens förare) av billighetsskäl kan man ju dels (som åklagaren gjort tydligt på ett ovanligt sätt, redan i förväg) antingen jämka eller leuterera straffet. Men utan att ha rett ut fakta i målet är det ju svårt att veta att det synsättet ens är rimligt.
Det hade naturligtvis varit bättre att bedöma snipans oaktsamhet som "ringa" - vilket kan vara en uppenbar möjlighet här. Man kan också hävda att snipan inte haft någon rimlig praktisk möjlighet att undvika kollisionen med egna åtgärder när kollisionen varit uppenbar.
