8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Bevis tack?

Du kan avhandla så mycket du vill, men ingen av oss vet vad som är dokumenterat i journal och vad som har diskuterats mellan vården och vårdnadshavare.

Så att vara tvärsäker på ett skeende blir i närmast absurt.

​ Bevisen finns ju i kommunens egen Lex Sarah-anmälan!

​Där står det rakt ut att soc tog med två läkares spekulationer, men gömde undan att barnkirurgen friade mamman helt.

​Sluta låtsas som att det här är någon hemlighet som "ingen kan veta". Materialet är offentligt nu och soc mörkade kirurgens utlåtande för rätten. Det är ingen gissning, det är ett dokumenterat myndighetshaveri.

På vilket sätt friade kirurgen mamman? Menar du att vederbörande uttryckte att vårdnadshavaren i grund och botten ville barnet väl?

Du vantolkar Lex Sarah-anmälan och Ensolution-rapporten. Det är i allt väsentligt samma information som framkommer i domarna. Det handlingarna fokuserar på är i huvudsak processuella brister. På sidan 7 i Lex Sarah-anmälan står vidare angående uppgiften om isolering från mamman:

Uppgiften kan ha varit välgrundad, men dess omfattning och praktiska innebörd behövde konkretiseras: vilken kontakt innebar risk, på vilket sätt och under hur lång tid?

Det här är alltså inte på något sätt friande vad gäller eventuellt skyddsbehov. Det visar bara att vårdplaneringen varit bristfällig och att adekvat genomförandeplan saknats, vilket också är uppenbart av allt som framkommit och diskuterats i tråden redan från början.

Kirurgen friade mamman från själva huvudanklagelsen: misstanken om att hon skadade barnet genom onödiga operationer!

​Kirurgen sa två saker som krossar den tesen:
​1. Operationerna var medicinskt motiverade och beslutades av hela teamet.

​2. Kirurgen var aldrig orolig för att mamman skadade barnet.

​När hela LVU-fallet i grunden handlade om att mamman påstods skada barnet via sjukvården, är kirurgens ord en helt friande uppgift.

Och soc gömde undan att vårdteamet var oenigt för rätten. Det är det som är skandalen.

​Haha, lyssna på dig själv! Du kallar det alltså en "processuell brist" när socialtjänsten låser in och isolerar ett barn utan att ens kunna förklara vilken risk de skyddade mot!

​I en rättsstat kan man inte ha ett skyddsbehov baserat på gissningar och ospecificerade antaganden. Om soc inte kan konkretisera risken, så FINNS DET INGET SKYDDSBEHOV.

​Och nej, detta fanns inte i domstolen. Domstolen fick en tillrättalagd bild där soc gömde undan att barnets opererande kirurg friade mamman och bedömde alla ingrepp som medicinskt motiverade.

Sluta kalla grova rättsövergrepp för "bristfällig vårdplanering".

En annan läkare uttryckt ju i stort sett samma sak i domen och den saken är inte vad orsaken till det fortsatta omhändertagandet handlar om. Skadan behöver inte ske med avsikt.

Och försök inte tysta mig med lögnaktiga halmgubbar.

För mig handlar det här faktiskt inte om att misstänkliggöra Victoria. Det handlar inte heller om att rentvå kommunen eller vården. Det handlar om ett barn.

Ett barn har rätt till en trygg barndom, till fungerande relationer och så långt det är möjligt närhet och tillgång till båda sina föräldrar. Hon har också rätt till den vård hon behöver, men inte mer vård än hon behöver, och till att få komma till tals med en egen röst.

När det under många år funnits en komplicerad situation kring sjukdom, omfattande vårdinsatser, föräldrar och myndigheter tycker jag att man måste kunna ställa frågor om hela bilden. Det gäller vårdens agerande, socialtjänstens allvarliga brister, men också hur barnets situation såg ut i familjen och hur relationen till båda föräldrarna fungerade.

En förälder känner naturligtvis sitt barn bättre än de flesta. Men det innebär inte att en förälder alltid har tolkningsföreträde i alla frågor kring barnets vård och behov. Som förälder måste man också kunna lyssna in vården, skolan, den andra föräldern och andra professioner runt barnet och ibland vara beredd att ompröva sin egen bild.

Just det tycker jag är relevant här, eftersom svårigheter i samspelet och kommunikationen med personer runt barnet återkommer i materialet. Den externa granskningen beskriver bland annat att socialtjänsten upplevde mamman som helt fokuserad på barnets vård och medicinska status och att det var svårt att komma till tals om annat. Samtidigt kritiserar granskaren socialtjänsten för att man inte fördjupade och nyanserade den frågan. Det är en viktig skillnad.

Att ställa sådana frågor är inte att misstänkliggöra en mamma. Att låta bli att ställa dem bara för att socialtjänsten har begått allvarliga fel vore däremot att återigen göra de vuxnas konflikt och agerande till centrum.

Barnet måste få vara huvudpersonen här.

Ja det räcker ju med att lyssna på granskningen.

Jahapp så "skadan behöver inte ske med avsikt"! Du byter ju tes så fort dina argument spricker.

​Det spelar ingen roll om du pratar om avsikt eller inte. Om barnkirurgen slår fast att alla ingrepp var medicinskt motiverade och att det inte fanns någon oro för att mamman skadade barnet, så finns det INGEN skada orsakad av mamman.

Varken med eller utan avsikt!


​Och att påstå att det är en "halmgubbe" att påpeka att soc gömde kirurgens utlåtande för domstolen är bara löjligt.

Det är inte en halmgubbe, det står svart på vitt i Lex Sarah-anmälan. Du har helt enkelt slut på argument

Friar detta uttalande vårdnadshavare från att ha agerat på ett sätt som ämnade skydda barnet men oavsiktligt skapade en ogynnsam situation på sikt avseende bättring av ett sjukdomstillstånd?

Omhändertagandet handlar överhuvudtaget inte om de ingrepp som tidigare gjorts.