Brödpräster - ett vanligt fenomen?

Jag kollade nyligen på ett samtal om s:k brödpräster inom Svenska kyrkan. Alltså personer som blivit präster för lönens skull.

Det är såklart en känslig fråga när något som är ett "utlevt kall" kritiseras för att kanske inte vara ett kall, utan en drivkraft till materiellt välstånd.
Frågan är ju hur vanligt detta fenomen är, har ni andra på forumet erfarenhet av präster som helt enkelt verkar bära krage för lönens skull?
I min erfarenhet kan präster från mer konservativa sammanhang motivera sitt engagemang med att det är i Svenska kyrkan man når människor. Samma präster kan dock ogenerat tala om hur man kan ljuga under antagning om exv syn på kvinnliga präster eller samkönade äktenskap för att just kunna ta sig igenom. Vet inte hur vanligt det är heller, men jag har hört det från några präster när jag var yngre och läste teologi. Jag kanske bara haft otur, men därför blir det även intressant att få läsa andras tankar och erfarenheter.

Samtalet leds av en pastor vid namn Lars Borgström och en skribent från Samtiden vid namn Jeremiah Karlsson. Intressanta tankar helt enkelt.

https://www.youtube.com/watch?v=evMzDHZVrWo

https://samtiden.nu/2025/08/bukprastens-vag-i-svenska-kyrkan/

Av vilken annan anledning skulle man vilja jobba?
X🤔

Varför skulle man välja att bli präst bara för lönen? 5+ år av utbildning som man borde kunna lägga på annat och tjäna bättre.

För att jobba som betongarbetare kanske inte är för alla med jargongen och kulturen i dylika yrken. En präst får jobba efter eget bevåg, ganska chill. Utan någon galen arbetsledare som flåsar en runt halsen i tid och otid.

Han gråter ut i media för att han blivit refuserad av en försiktig präst. Istället för att använda kärleksbudskapet som ett argument kunde han predika det. Människor har blivit levande brända på bål av den kristendom han är besviken på.

Vet inte hur vanligt det är men vet om en bekant som skolade om sig efter många herrans år efter nån tjänst i kommunhuset. Pluggade till präst och jag blev chockad, för h*n är verkligen inte den typen och har för mig att lönen var riktigt bra. Kommer inte ihåg vad som sades hur lång utbildningen var. Men läser i tråden nån som skriver 5+ men har för mig när jag fick det berättat att det inte var så många år 😕

Tydligen ligger präster i topp gällande utbrändhet.

Jag slog upp det och det verkar stämma, särskilt bland kvinnliga präster.
Satan snärjer den troende i hans värld.

Då sade han till honom: »Låt de döda begrava sina döda; men gå du åstad och förkunna Guds rike.» — Lukas 9:60

Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete; men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.» — Lukas 22:31-32

Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro. Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.» — Matteus 11:28-30

Många kvinnor läser religionvetenskap av allmänt intresse. Men man får inga jobb på det.

Så senare upptäcker dessa kvinnor att de "tror på gud" och vem är SVK att döma?
Man skall egentligen ha en sponsor för att få bli präst men det uppehålls inte alls.

Det är inte brödpräster. Dessa två stollar förstår inte riktigt drivkraften (ja, jag såg intervjun och dåren i keps kunde inte ens beskriva vad hans artikel handlade om som gjorde att han fick sluta, trotts flera uppmaningar).


Att vara kvinnlig präst är sveriges farligaste jobb.
I den bemärkelsen att det är störst risk för långvarig sjukskrivning och förtidspension (manliga präster har inte dessa problem alls.
Orsaken är att detta yrke är en sockerbit för kvinnor som redan lider av psykisk ohälsa. De tar med sig sin psykiska ohälsa in i yrket.

Problemet är att denna psykiska ohälsa ofta skapar problem redan under utbildningen.
När det händer saker redan under utbildningen (och jag har skräckhistorier ifrån lund) så borde någon på religionsvetenskapliga institutionen förklara för denna människa att utbildningen och yrket inte passar denna individ.
Jag har även skräckhistorier från diakoni-utbildningen innan den gjordes om (för att försöka styra upp). KAn inte föreställa mig att det blivit bättre med de djupa problem institutionen har.
Men istället hjälper man dessa att klara utbildningen. Man viger folk man vet inte tillgodosett sig utbildningen och skickar dessa ut till de ont anande församlingarna.

Det finns inga gatekeepers i systemet. Det är problemet

Jag tror att det blivit en missvisande inriktning på tråden. Fenomenet brödpräster handlar nog inte i första hand om Kalle 35 år som ledsnat på att vara svetsare och sadlar om till präst trots att han inte är troende. Jag tolkar det som att det mer handlar om sådana präster där tron gradvis urholkas där de mer och mer faller in i kyrkans politiska agenda.

Som redan nämnts i tråden är utbildningen lång (minst 5 år) och det är få yrken som har så mycket obekväm arbetstid. Du får räkna med att jobba helger, kvällar samt ofta på högtider. Det ingår också ett själavårdande uppdrag där man får möta trasiga och olyckliga människor. Konfirmationsläger med stökiga ungdomar kan också ingå i tjänsten. Det är därtill ett stort minus om du är omusikalisk.

Allt som allt inget yrke man bara sadlar om till för pengarnas skull. Det måste finnas långt fler karriärvägar som känns mer logiska för den som väljer att enbart dyrka mammon.

Man hör ju på ordet att det ska vara jobbigt. Nöjen ska man helst behöva betala för i den här världen.

Den visa rabbinen Hillel ska ha sagt till skriftlärda:

För er är Lagen en tung börda, men för mig är Lagen vingar.

Nu var det för brödfödan det gällde alltså lika med lönen, sedan har även präster chefer och vad menar du med "jobba efter eget bevåg"?