Flashback fatigue

Seriöst nu, men Flashback i sin nuvarande form skulle få det svårt att växa mer
Jag tänker då på träd/tråd strukturen

Om en miljon till användare börjar skriva inlägg, hur ska denna uråldriga forum struktur kunna fungera användarmässigt.

Reddit som har ganska många fler användare då man kör internationellt och med autoö ersättningar gör att en getherde i Tora Bora kan vara med och delta i olika diskussioner.

Men jag förstår tanken med att Flashback ska ha en svensk nordisk prägel, där alla nordiska språk plus engelska är tillåtna utom det nordiska språket finska.

Reddit har en funktion när många svarar på samma citat så fliks allting ihop till en + knapp om man vill fortsätta läsa det spåret

Men också när det börjar bli OT så öppnas en ny tråd upp (vad jag tror är halvautomatiskt) så om man vill följa OT spåret är det bara att klicka, läsa, klicka tillbaka till orginalet och fortsätta

Men Flashback har en ganska stofil inställning till OT, och det raderas, varnas och tar upp massa tid för alla.
I många fall så är ju OT diskussionerna mer intressanta än orginalinläggets syfte

Det finns en gräns tror jag för användarvänlighet, antal användare och moderatorsinsatser.
Bara lite tankar och funderingar.
Skål

Jag kan relatera till detta. Tidvis känns hela den här verksamheten rätt meningslös, och man retar sig lite extra på vissa andra. Av alla Flashbacks användare är det ju inte så många man faktiskt interagerar med, med samma, samma, samma vissna åsikter och kommentarer. En "lösning" är att ge utlopp för detta genom att skriva lite extra elakt, men det är ju egentligen ungefär lika bra som pinka i brallorna för att värma sig när man fryser. Man kan bara ändra på en person och det är sig själv. Klyscha, men sann.

Men har man andra intressen kan man ju ägna mer tid åt dem. Gärna något uppbyggande och konstruktivt, men även t ex att spela Candy crush är ju bättre än att vara trött och bitter på Flashback.

Lite paus, och sen rätt som det är, så upptäcker man igen att det här ju faktiskt kan vara rätt kul med nya uppslag från andra användare om ditt och datt.

Den här veckan kan vi som svenskar iaf resa på ryggen lite extra, imho. Nobelveckan! Ta chansen att läsa på lite om de olika ämnena som t ex om årets fysikpris om makroskopisk kvantfysik. Eller varför inte om årets ungerska litteraturpristagare? Fredspriset kan nog också ge en del uppslag, som gillades av tRump (förutom att han ju helst hade fått det själv). Och så delar man sen lite reflektioner om det här!

Ja svårt att sluta när man väl börjat. Som tur är ger modsen mig semester då och då.

En post om dagen och det behövs en avpostning på någon anläggning.

Det är främst personer upp till 45 år som är på Flashback och allra flest i åldern 36–45 år. Fler användare är män, fler är stadsbor och fler bor också i ett höginkomsttagarhushåll.
Fler 26–35-åringar på Flashback än på Twitter och Linkedin

https://svenskarnaochinternet.se/rapporter/svenskarna-och-internet-2019/sociala-medier/en-tredjedel-anvander-flashback/

Du glömde:
"Det är inget forum som besöks ofta utan endast 1 procent är där på daglig basis. "

Jag kände så kring facebook. Flashback är mest en terapeutisk grej.

Flashback är som att befinna sig på en kyrkogård där jag vet att de döda lyssnar på vad jag säger.

Det finns ett före och efter i mitt liv som gör att det här är det enda sättet att kommunicera med folk jag verkligen älskade av hela mitt hjärta men som jag aldrig mer kommer se eller tala med i livet.

Läser de så läser de och vet att allt var sant, och gör de det inte så är det i alla fall ord som måste ut som lämnar mig.

Det fanns en vilja att berätta att det var hela tiden deras kärlek som bar mig och att jag för alltid älskar dem för det.

Ser ni något vidunder dansa på kyrkogården en tidig morgon kan det vara jag. Älvdans.

Det är terapi. Livet drabbar. En dag är jag borta och det ni såg var bara lite dagg som solen löste upp till ingenting.

Bäst att ha älvdans som persona på flashback.

Det låter mer romantiskt än strålningsdimma.

Jag upplever det samma. Flashback blir på ett sätt mitt sanna jag, eller mitt avskalade jag, utan förpliktelser och sociala konsekvenser. Det blir en sorts genuinitet.

Samtidigt stör jag mig på det. För det betyder att jag inte har makten eller modet att vara mig själv bortom anonymitet.

Det är märkligt att vissa upplever att de lever ut en persona på flashback medans andra vänder på det och känner att de lever ut en persona i verkligheten istället.

Jag ser dock inte meningen med att leva ut en persona på det sättet som i TS? Vill man se hur man blir bemött? Vill man förstå något ur en annan vinkel? Pröva ett annat liv?

Näe men väljer mer och mer diskussioner och vilka jag diskuterar med, jag har bättre o lägga energi på än nån som bara tjafsar o gnäller.

Liksom, i moped & motorcyklar finns det en idiot som skiter i lagboken utan hittar på egna lagar o regler, hur elektronik fungerar, vad tillverkare specificerar etcetera, varför lägga energi på sånt? bättre att diskutera med mer sansade och verklighetsförankrade människor.

Fascinerande hur snabbt gråskalan försvinner när ämnet byter forum. När någon hittar på egna lagar i mopedforum är det tydligen en idiot. När någon skriver om en lagtext innan den citeras i konspirationsforumet är det plötsligt bara en av många åsikter, och det är den som påtalar det som är en idiot.

Vetefan. Klev på 2004, det är för fan 22 år sedan. Det var väl lite roligare då. En hel del festliga individer man kunde ha kul diskussioner med nån vecka eller månad. Plus festerna som anordnades i Sthlms-området. Nog på andra ställen i Sverige också. Nån slag samhörighet som utvecklades. Men nu är jag nån slags super-boomer som tycker allt var bättre förut. Så lyssna inte för mycket på mig. Men visst, man har trots allt svårt att släppa forumet. Varje dag måste man ju in och kolla. Även om man har blivit betydligt mer selektiv beträffande ämnen man intresseras av.

Du skapade ditt konto några månader efter att jag skapade mitt, men sedan dess har du skrivit nästan exakt 40 gånger så många inlägg.