Citat:
Ursprungligen postat av
andeta
Att beskylla mig för lögn och i nästa sekund klistra in det officiella engelska citatet som ord för ord bekräftar min tes är ett av de mest spektakulära självmålen i trådens historia
Du klistrade in följande från Bukarestdeklarationen:
"We agreed today that these countries will become members of NATO."
Översättningen till svenska lyder:
"Vi enades idag om att dessa länder ska bli medlemmar i NATO."
Tack för att du så pedagogiskt bevisade min poäng med ditt eget citat samtidigt som du skrek att jag hittade på.
När det gäller källor om den militära infrastrukturen före 2022:
1. US Navy Mobile Construction Battalion 1 påbörjade bygget av Maritime Operations Center i Otjakov år 2017.
2. Brittiska Operation Orbital och kanadensiska Operation Unifier utbildade över hundratusen ukrainska soldater direkt i västerländska stridstekniker.
3. Yavoriv Combat Training Center fungerade i praktiken som en västerländsk militärbas på ukrainsk mark.
Detta är öppna uppgifter från USA:s och Natos egna försvarsdepartement. Det var inte hemligt, det var officiell politik. Resonemanget om att ingen vill ockupera 140 miljoner människor avslöjar slutligen en helt föråldrad syn på krig. En stormakt behöver inte marschera in och styra en befolkning; det räcker att ringa in motståndaren, neutralisera hans avskräckningsförmåga och skära av hans geostrategiska handlingsfrihet. När din text till hälften består av skällsord är det uppenbart att de sakliga argumenten tog slut i samma ögonblick som du klistrade in citatet som motbevisade dig själv.
Citatet från Bukarest 2008 är korrekt, men du läser in betydligt mer i det än vad som faktiskt beslutades.
Nato skrev att Ukraina och Georgien ska bli medlemmar, men de fick inte ens MAP, alltså Membership Action Plan, vid mötet. Deklarationen sade att MAP var nästa steg och att de återstående frågorna först skulle behandlas genom fortsatt politisk dialog. Någon tidtabell, anslutningsdag eller automatisk process beslutades alltså inte. Ukraina fick inte heller artikel 5, Natoförband eller någon medlemsstats rättsliga skyldighet att försvara landet. Reuters sammanfattar kompromissen träffande: Nato deklarerade att länderna skulle ansluta, men gav dem ingen plan för hur de skulle komma dit.
Det korrekta påståendet är därför:
Nato uttryckte 2008 en politisk destination för Ukraina, men Ukraina stod 2022 fortfarande utan MAP, tidsplan, medlemskap och artikel 5-skydd.
Det stöder att ett framtida medlemskap var en uttalad möjlighet eller avsikt. Det bevisar inte att ett medlemskap var nära förestående, automatiskt eller beslutat till ett bestämt datum.
Dina tre exempel på militärt samarbete är också verkliga, men även där är din inramning mer långtgående än underlaget.
1. Otjakov
Ja, amerikanska Seabees inledde 2017 bygget av ett maritimt operationscenter på den ukrainska marinbasen i Otjakov. Den amerikanska flottans egen beskrivning sade att anläggningen skulle användas som planerings- och operationsnav vid framtida övningar arrangerade av Ukraina. Andra framtida projekt omfattade en underhållsanläggning för båtar och områdesskydd.
Men detta är inte samma sak som en amerikansk eller Natokontrollerad bas. En samtida redogörelse anger att ukrainska sjöstridskrafter skulle driva och underhålla centret, att ingen amerikansk marinpersonal var permanent stationerad där och att det inte fanns planer på permanent amerikansk stationering.
Det belägger militärt samarbete och västligt stöd till Ukrainas marina förmåga. Det belägger inte att USA eller Nato hade etablerat en egen marinbas i Ukraina.
2. Operation Orbital och Operation Unifier
Ja, Storbritannien och Kanada utbildade ukrainsk militär efter 2014. Det var officiellt, omfattande och syftade till att stärka Ukrainas försvarsförmåga. Men uppgiften att just Orbital och Unifier före februari 2022 tillsammans utbildade ”över hundratusen” ukrainare ser inte ut att stämma med de redovisade totalsiffrorna.
Operation Orbital anges ha utbildat drygt 22 000 ukrainare före den fullskaliga invasionen. Operation Unifier anges också ha utbildat omkring 22 000 före februari 2022. Det ger ungefär 44 000, även innan man undersöker möjlig överlappning mellan deltagare och utbildningar. Högre siffror som 37 000 eller 47 000 för Unifier inkluderar verksamhet efter februari 2022 och kan därför inte användas som belägg för infrastrukturen före invasionen.
Om du menar över hundratusen utbildningstillfällen från samtliga västländer och program måste du ange just den sammanräkningen. Den följer inte av siffrorna för Orbital och Unifier som du uttryckte det.
3. Yavoriv
Ja, västliga instruktörer verkade vid Yavoriv och tränade ukrainska förband. USA:s Joint Multinational Training Group-Ukraine bedrevs där från 2015. Men USA:s egen beskrivning kallar verksamheten en utbildningsmission för Ukrainas försvarsmakt vid Combat Training Center-Yavoriv.
Yavoriv var en utbildningsanläggning som ägdes och drevs inom den ukrainska försvarsmakten och som inrymde ett internationellt freds- och säkerhetscentrum inom Partnerskap för fred. Att västlig militär personal återkommande arbetade där gör platsen till ett nav för militärt samarbete, men inte automatiskt till en ”västerländsk militärbas”.
För att kalla något en västerländsk bas behöver du normalt visa mer än utländska instruktörer och gemensam utbildning: exempelvis västlig kontroll över anläggningen, permanent basering, eget förbandsansvar eller exklusiv operativ dispositionsrätt. Det har du inte visat.
Den korrekta sammanfattningen är alltså:
Nato uttalade 2008 att Ukraina i framtiden skulle bli medlem.
Ukraina fick inte MAP, tidsplan, medlemskap eller artikel 5.
USA, Storbritannien, Kanada och andra Natoländer hade ett omfattande och öppet militärt samarbete med Ukraina.
Västliga instruktörer utbildade ukrainska förband på ukrainska anläggningar.
USA byggde militär infrastruktur åt Ukraina i Otjakov.
Detta var en tydlig västlig orientering och kapacitetsuppbyggnad.
Det är däremot inte belägg för att Ukraina redan var en faktisk Natomedlem eller att Nato hade permanenta egna baser där.
Din grundobservation om fördjupat västligt militärt samarbete är alltså riktig. Det som inte håller är steget från samarbete, utbildning och ett framtida medlemslöfte till faktiskt medlemskap, permanenta Natobaser eller ett nära förestående militärt inringande av Ryssland.
Det är just det steget som måste beläggas, inte bara upprepas med orden ”geostrategisk handlingsfrihet”.