"Jag är introvert och orkar inte med all stress och drama"

"Introvert" är lite som "narcissist", en term som folk kastar runt utan att riktigt förstå innebörden. Jag kan inte riktigt se hur vi går mot ett samhälle med fler introverta personer när man dagligen upplever människor i det offentliga dra mer och mer uppmärksamhet till sig själva - på alla andras beskostnad. Människor är snarare mer missanpassade, ensamma och samhällskontraktet har fallit. Men introverta? Nope!

Antingen har personen ingen aning vad ordet "introvert" betyder, och då menar denne:
"du skall hålla käft och lyda när jag befaller och pekar med finger"

Eller så menar personen med jag orkar inte stress/drama att just denne undviker stress/drama.

Jag tycker mig se en trend där folk uppskattar att ha det lugnt och skönt för sig själva. Framför att umgås med andra. Vilket kan innebära drama och friktioner. Gäller såklart inte alla. Men upplever att det blir mer och mer vanligt.

Gaphalsar och stresspellar dränerar min energi. Så jävla skönt att vara uppe på landet och bara pusta ut.

Snart tillbaka till margafinfabriken.

Att inte vilja vara runt stress och drama är ju inget specifikt för den introverte? Finns det någon som mår bra av det? Däremot stämmer det ju att mycket i dagens samhälle kostar mycket energi när man är introvert.

Öppna kontorslandskap, att alltid vara nåbar, ”jag”-fokus i hela samhället etc.

Så välj de personer som du vill umgås med och undvik resten. Stäng av ljudet på mobilen (jag är ex bara nåbar 24/7 för mina barn och partner, andra får vänta), och jag tränar själv (eller med barnen, men helst själv), tar långa promenader med musik som sällskap etc. När jag slutat jobbet vill jag inte prata med någon alls på minst en timme.

Att sova bredvid min partner ger mig mycket energi. Att sova själv är bara sova.

Har aldrig hört en person säga de exakta orden. Frågeställningen blir därför absurd. Vad ska diskuteras?

Jaha, så bara för att du inte har hört det , så ha det aldrig hänt? Vem fan tror du att du är?
Det enda som är absurd är din kommentar.

Vad avser du med att förvänta sig en orimlig hänsyn? För när jag säger något sånt är det ofta för att få någon extrovert vän att sluta ha en video på med högsta volym mitt emellan mig och honom medans de sitter och försöker prata med en.

Är det egoistiskt eller "översitteri" att säga "En sak i taget. Du får stänga av mobilen först om du ska prata med mig.."

Självklart har jag hört det, eller åtminstone påståendena var för sig - men vad exakt betyder orden? Vad ska diskuteras?

Eh, det låter helt over the top att säga en sådan sak för att en kompis stör dig med sin video. Varför inte bara säga att hans video stör dig eller be honom sänka volymen? Att säga att "jag orkar inte med all stress och drama det innebär att vara omkring andra människor" för att någons videotittande stör dig, ja då har du väl ganska direkt sagt att du inte vill ha den personen som kompis eller i ditt liv alls? Eftersom det är som "en annan människa" du vill slippa honom och inte att du tycker volymen är för hög.

Eh nej, jag tycker nog att du tolkar in lite för mycket i det..

Och om man redan har behövt säga liknande saker ett par gånger redan? Hur många gånger till ska man behöva påpeka att det är svårt att ha ett bra samtal när det konstant måste pågå en massa annat?
Betyder inte att man inte tycker om personen eller inte skulle vilja ha dem i ens liv alls..

Det är mer en gräns i stil med "kan du lägga undan mobilen medans vi två äter?..".
För vissa är det kanske mer naturligt att ha tio saker, händelser och samtal igång hela tiden samtidigt, medan andra vill kunna vara närvarande i stunden?

Du eller de som känner så är inte ensamma kan jag meddela. Jag arbetar som läkare i den kvinnodominerade sjukvården, och är introvert av naturen. Det mesta är skitsnack, och det gäller att överleva tyvärr. Skaffa bra hobbies, skaffa en familj du gillar och som är på din linje.