En hyllning till 80- och 90- talets bilar. Saknar du dom?

När bilen var en följeslagare – en hyllning till 80- och 90-talets bilar

Det finns något speciellt med äldre bilar från 80- och 90-talet. De var inte perfekta, men de hade en själ och en känsla som många moderna bilar saknar.

När du sätter dig i en klassisk Mercedes W123 möts du av en annan värld. Dörren stängs med ett tungt, tryggt ljud. Du håller i ratten, känner vägen och styr bilen själv. Det finns inga ständiga varningar, inga pip som avbryter lugnet, inga system som tar över och korrigerar varje liten rörelse.

Bilen är en förlängning av dig. Du och maskinen arbetar tillsammans. Motorn, växellådan, styrningen och vägen bildar en helhet. Efter en två timmar lång resa har du inte bara förflyttat dig – du har varit med om en färd.

Det är en speciell känsla när bilen flyter fram på landsvägen. Ingen stress. Ingen information som blinkar från instrumentpanelen. Inga plötsliga inbromsningar eller oväntade ingripanden från elektroniken. Bara du, bilen och vägen framför dig.

Många moderna bilar är tekniska underverk. De är snabbare, säkrare och effektivare. Men ibland kan all teknik också skapa ett avstånd mellan människan och maskinen. Bilen börjar fatta beslut åt dig och upplevelsen blir mer som att färdas i en avancerad dator på hjul.

I de äldre bilarna fanns en annan rytm. Du hörde motorn arbeta. Du kände när bilen tog en kurva. Du lärde känna varje ljud och varje rörelse. Det fanns en harmoni i enkelheten.

Kanske är det därför vissa fortfarande längtar tillbaka. Inte för att de gamla bilarna var bättre på allt, utan för att de gav något som är svårt att mäta: lugn, närvaro och en känsla av frihet.

Ibland handlade bilkörning inte bara om att komma fram. Ibland var själva resan det viktiga.

Saknar du dom?

Enda anledningen att jag inte saknar dem är att jag har dem kvar.
I början av bilkarriären sålde jag en del bilar jag önskar att jag haft kvar idag, men sedan ekonomin blev god nog behöll jag de flesta bilar jag köpte. Idag väljer jag ofta en gammal klassiker framför en ny bil med mångdubbla hästkrafterna, för att de är roligare att köra. En BMW från 80-talet ger mig mer körupplevelse än en Ferrari eller Lamborghini från 2020-talet.

Jag kör en 80-talare på sommarn så, underbar tidsålder för bilar.

De bästa bilarna är från den eran. Sen får vi inte glömma bort det mer humana i en lång färd, då som nu så reser du oftast tillsammans med andra människor, flera som åker samma väg och stannar på samma rastplatser längs med vägen, du lär dig känna igen dina medtrafikanter. Förr kunde man se människorna i alla de olika bilarna, idag är det små tonade rutor om det ens finns rutor och kameror i alla hörn. Nästan lite perverst, som att sitta i en papplåda och filma folk på utsidan jämfört med förr då man kunde ha ögonkontakt med sina medtrafikanter och kommunicera genom handgester.

Sen är det nog inte så konstigt att folk var mindre stressade då, bilarna var ju billiga och begagnatmarknaden hade ett stort utbud av billiga fordon, så man kunde köpa dem för pengar man har och sen gå på semester. Numera tar folk dyra lån för att köpa nåt plastigt skit från Kina och sliter som en hund på 3 olika jobb som de sen måste stressa mellan, tro fan att trafiken blir hetsig och hysterisk.

Jag har äldre bilar än så.

Trevligare att titta på än en modern bil lättare att laga men nyare bilar är mer pålitliga åker bekvämare men står på verkstad för att man inte lagar dom utefter vägen

Så det är en tolknings fråga vissa vill inte ha antika bilar som låter och luktar vissa vill ha moderna bekväma bilar men för min del gillar jag dessa gamla enkla bilar med krom plåt och former

Finns å se på random fordonsträff som tur är.

Kör pick up å där har utvecklingen gått åt rätt håll enligt mig

Egentligen har ju alla tidsperioder sin charm under bilen era, och sina för och nackdelar. Tyvärr tenderar det som upplevdes som fördelar med dem under deras tid, ofta bli mer av karaktär nackdelar idag för att så mycket med och runt bilar har ändrats så mycket ju mer tiden gått. Men de är ofta nostalgiskt charmiga oavsett.

Har själv en gammal lyxvagn i den högre divisionen från 90talet, original och i mycket bra bruksskick och ganska unik på flera punkter. Den är på sitt sätt underbar att ta en solskenstur med, och den presterar bra än idag på de flesta områden. Men tiden tar ju ut sin rätt och en vanlig modern Passat kan matcha eller t o m klå den på flera punkter trots en egentligen enklare billigare konstruktion i flera avseenden, men modernare.

Inte ett dugg faktiskt! Förutom ett allmänt skitfult formspråk, med Volvo 740 som det totala haveriet på designfronten, så var bilarna i de absolut flesta fall betydligt sämre på den tidsperioden. De rostade som själve fan. Skramlade i samma utsträckning när man skulle sitta och hålla motorvägsfart med en plågad och ylande drivlina med bara fyra växlar... Snackar vi bilar som faktiskt hade en femte växel så minns jag att den elektriskt knappstyrda "överväxeln" på en av mina 745or på något olustigt sätt frös fast när det var riktigt kallt så man bara hade fyra växlar lik förbannat...
Törstiga jävla as också. Jag minns första gången jag köpte en Toyota och insåg att man kunde åka på 0,6 istället för 0,8 liter milen! Vilken skillnad i bränsleekonomi!
Kommer ni ihåg den här tiden när man bytte avgasrör var tredje - fjärde år för att det rostat sönder? Och 740-seriens kylare som också kexade och började läcka som standard... Den (kylaren) var iofs extremt lättbytt jämfört med dagens moderna bilar, men ändå.
Öht var det mesta i bildesign redan förstört när 80- och 90-talet kom. Ful billig plast ersatte gamla tiders (RIKTIGT gamla tiders alltså!) vackra inredning och kromet på utsidan! Att det dessutom inte ännu var framme vid moderna tiders åtminstone LITE mer stilrena och för fotgängare och cyklister krockvänligare plastkåpor till "kofångare" gjorde ju inte saken bättre... Det sämsta av två världar snarare. Jävligt fult samtidigt som man fortfarande manglade oskyddade trafikanter vid krock.

Nog för att du överdriver och raljerar rejält, men du har några poäng med. Det är ju ofta så att folk med tiden glömmer hur det faktiskt var ”på den gamla goda tiden” och lätt målar upp ett rosenskimmer där den epokens brister kommer i skymundan..

Sant är att idag byter man i princip inte avgasrör alla på bilarna längre, om de inte skadats rent mekaniskt fysiskt. På den ”gamla goda tiden” så var det tämligen frekventa byten av typ minst halva avgassystemet p g a rost. Och även upphängningarna havererade extremt mycket oftare än vad som sker i modern tid.
Kylarna var generellt sett mer känsliga och det var inte ovanligt att ”lamellerna” spreds som konfetti i luften.

Kylarslangar var en annan sak som oftare hade kortare levetid förr än idag, liksom stötdämpare, för att inte tala om hur ofta den första tidens plastglas på strålkastarna gulnade och blev mjölkiga, och reflektorerna i strålkastarna blev ofta matta och flagnade.

I princip allt är bättre på de flesta sätt på dagens bilar, med få undantag på kanske några punkter. Men ändå så är det trevlig nostalgi och en rejäl dos charm med äldre bilar, i lagom dos.

Jag saknar att man förr i världen kunde se på långt håll vad det var för bil man mötte.
Mera personlighet på bilmärkena.
Man såg om det var en Saab eller MB eller Ford eller osv.
Nuförtiden tycker jag alla bilar snudd på ser "likadana"ut.
Mina bilar är äldre, köpt bilar jag trivs med dessutom så tror jag det är bättre för miljön och naturen att man inte behöver ha en industri som skapar nya bilar om och om igen.
Vi ska ju återanvända allt annat så varför inte vårda de bilar vi har istället för at köpa nya om och om igen.

Jag tycker att ford model A är en absolut högpunkt i bilhistorien. Utvecklingen kunde ha slutat där. Fyra hjul och ratt är allt vi behöver. Det lär finnas runt 100,000 kvar (av 4 miljoner).

En annan höjdpunkt är golf 4. Täcker 87% av befolkningens behov (fanns även som kombi). Förvånad hur många golf 4.or man fortfarande ser överallt.
Skulle någon ha 7 ungar kan man ha något under de jäktiga åren. Sedan gå tillbaka till golf 4.

Men bil handlar inte om transport. Det handlar om status och annan skit.

90-talarna var bättre än 80-talarna. Insprutningstekninken var fullbordad. Inga elboxar hade fel.

Det du beskriver har folk hävdat i alla tider, att bilar förr var lättare att känna igen, man hävdade det på 50talet, 60talet, 70talet, 80talet o s v….

Det handlar nog allra mest om att vi själva fått ändrade intressen, fler intressen etc, mot att man i yngre år helt enkelt följde med mer på varje ny bilmodeller etc som släpptes, alltså att intresset i sig var större.

För bilar inom alla ”epoker” har i mångt och mycket delat en mängd designelement, former och färger etc. Precis som vi kan se i dag.

Jag kan lova dig att dagens ungdomar, de bilintresserade, har full koll på vilka bilar de möter i trafiken. Precis som vi hade när vi var yngre. Så det är mer oss själva det hänger på att vi tycker att bilarna blivit så lika varandra, än att bilarna verkligen blivit så mycket mer lika varandra… Det grindar sig alltså högst sannolikt mycket mer om psykologi än faktisk form design färg etc.

Att klamra sig fast vid äldre bilar från säg 80-90tal skulle ha negativ inverkan på utsläppen i trafiken, statistiken över skadade och dödade etc. Det är väl inget vi vill…?