Liberalismens stora lögn: Hur en socialdarwinistisk ideologi klädde sig i frihetsdräk

Att använda naturen som moralisk mall, oavsett om man vill kopiera dess råhet eller "straffa" vargar med mänsklig etik är ett klassiskt naturalistiskt felslut. Människan är biologiskt ett djur, men naturen har ingen moral, socialdarwinisterna gjorde precis detta fel när de tog biologisk selektion och förvandlade den till en politisk ursäkt för att låta de svaga svälta ihjäl i samhället.

Jag förstår inte varför du är så angelägen att bråka över ordvalet i en liten mening som jag skrev som ett sidospår.

Men för att faktiskt svara på din fråga, har jag inte sagt att folk förnekar förintelsen för att de är NS, utan jag sade tvärt om. "Hade alla trott på förintelsen, hade ingen varit nazist". Med det menade jag att folk blir nazister när de har slutat att tro på förintelsen. Förintelsen är det främsta som nazisterna är ökända för. När folk slutar tror på den, börjar nazisterna framstå mer som en kraftfull motpol till invandringen, i stället för mordlystna galningar.

Du nämnde sedan muslimer. Okej, nu förstår jag. Jag tänkte ur ett svenskt perspektiv, inte internationellt.

Nja, "naturalistiskt felslut" är det inte. Jag avfärdar "naturen" som idé helt och hållet. Om man inte ser en grundlig skillnad mellan människor och djur, har man ingen anledning att behandla dem annorlunda. Sedan är "moral" ett dåligt ord att använda i det här sammanhanget. Det är rätt abstrakt, och därför ser man folk säga saker som "bara människor har moral", men i grunden är all "moral" byggd på de grundläggande känslorna "bra" och "dåligt", och det är känslor som alla medvetande djur har. Därför blir det helt godtyckligt att försöka göra skillnad mellan människans "moral" och andra djurs enklare uppfattningar, för "moral" är inget annat än enkla instinkter dolda bakom lager av abstraktioner.

Annars måste jag säga att du skriver mycket bra inlägg. Särskilt exemplet med att bo i skogen, i inlägg #19. Skulle du kalla dig själv konservativ? Det du skriver passar nämnligen mycket väl i hop med traditionell förindustriell konservatism.

Om en kapitallös människa faktiskt försöker göra exakt det du föreslår att gå ut i skogen, samla virke och bygga ett skydd för att inte frysa ihjäl, träder den liberala staten omedelbart in med sin polismakt. Du blir bortkörd, anmäld för olovligt byggande eller "trespassing", och din bostad rivs.
Det är inte "naturen" som hindrar dig från att bygga. Det är den privata äganderätten och statens våldsmonopol som aktivt förbjuder dig att överleva på egen hand.

Liberaler pratar ofta om äganderätt som en "negativ frihet" (frihet från tvång).
Men vad äganderätt till mark faktiskt innebär i praktiken är att förbjuda alla andra att använda den resursen.
När en fastighetsägare eller en kapitalist äger marken, har han inte bara frihet att använda den, han har fått statens garanterade rätt att stänga ute alla andra.
Den som föds utan kapital ställs därmed inför ett ultimat tvång: Du äger ingen mark, du får inte bygga något själv, och du får inte ta av naturens resurser utan att betala.
För att inte svälta eller frysa ihjäl tvingas du därför sälja din arbetskraft till den som redan äger kapitalet och marken, på de villkor som ägaren dikterar.
Det är här den nyliberala "friheten" spricker: Utan kapital blir den privata äganderätten inte ett skydd för din frihet, utan ett hinder för din existens.

Fastighetsägaren eller investeraren har sällan lagt en enda tegelsten eller skruvat en enda skruv. Huset byggdes av snickare, elektriker och grovarbetare. Fastighetsägaren köpte deras arbete för en lön och behöll sedan hela det framtida värdet och ägandet självt.
Markens värde uppstår nästan aldrig på grund av ägarens eget arbete. Den blir värdefull för att samhället runt omkring byggs ut, med vägar, skolor, vatten, avlopp och kollektivtrafik (allt finansierat med gemensamma skattemedel). Kapitalisten inkasserar sedan vinsten av en värdeökning som hela kollektivet har skapat.





Rasbiologi och eugenik var under tidigt 1900-tal inte en "socialdemokratisk idé", utan en rådande (och senare totalt motbevisad) internationell vetenskaplig konsensus. Det drevs lika hårt av konservativa i Storbritannien, liberaler i USA och auktoritära regimer i Europa.

Socialdarwinismen ville låta den "svage" slås ut i svält för att rensa befolkningen. Socialdemokratin (trots den tidsbundna och tragiska eugenik-avvikelsen) byggde på den exakta motsatsen: att genom statlig välfärd, folkhälsa och utjämning skydda människor från marknadens biologiska och ekonomiska utslagning.

Marxism är en materialistisk analys av ekonomisk klass och ägande av produktionsmedlen. Den ser samhället genom konflikter mellan kapitalägare och arbetare. "Woke" och kulturell liberal identitetspolitik fokuserar istället på individuella eller gruppbaserade identiteter (kön, etnicitet, sexuell läggning) helt frikopplat från vem som äger kapitalet.
Storbolag, banker och nyliberala politiker har inga som helst problem med att "woke-certifiera" sina varumärken med regnbågsflaggor samtidigt som de knäcker fackföreningar, sänker bolagsskatter och försämrar arbetares villkor. Woke utmanar inte kapitalismen med ett enda öre, den passar perfekt in i den nyliberala konsumtionskulturen.

Woke är en kulturell hegemoni, en rådande elitnorm som använder skam, utfrysning och företagsbyråkrati för att tvinga fram konformism. Det är inte fascism, men det är en tydlig inskränkning av det fria ordet och det öppna samtalsklimatet.
De använder identitetspolitiken för att osynliggöra klassklyftor och avväpna facklig och ekonomisk organisering. Så länge debatten handlar om ordval och symboler slipper kapitalägarna prata om vem som faktiskt äger marken, resurserna och vinsterna.

Så du förstår varken ägande eller skapande.
Om du inte har, eller kan bygga, ett hus, är din situation densamma oavsett om andra kan, eller har.
Densamma som när ingen hade hus. Men sen byggde någon ett hus, men du gjorde inte. Vad ger dig då rätt till det huset?

Från början fanns inga hus, eller hur?
Sen byggde vissa ha medan andra tog husen ifrån dem. Är det en fungerande samhällsordning?
Du äger det du skapar liksom du äger dig själv. Inget annat.

Det finns få ideologiska myter som varit så framgångsrika som påståendet att liberalismen är frihetens främsta försvarare. Vi har fått lära oss att den sätter individens självbestämmande och själsfrihet i centrum. Men skrapar man bara lite på den polerade ytan uppenbarar sig en cynisk, maktfullkomlig och i grunden socialdarwinistisk struktur. Liberalismen, och i synnerhet dess moderna form i nyliberalismen, vilar inte på frihet. Den vilar på den starkastes överlevnad, och det djupaste hyckleriet ligger i hur liberaler väljer att godtyckligt definiera vad denna styrka faktiskt innebär.

Tidiga liberala teoretiker som Herbert Spencer misstolkade Darwins evolutionsteori och skapade begreppet ”survival of the fittest”. Han applicerade biologisk evolution på mänskliga samhällen. Enligt socialdarwinismen är social ojämlikhet naturlig och nödvändig. Rika är genetiskt och moraliskt överlägsna, fattiga är svaga och bör sorteras ut. Ideologin förbjöd statlig hjälp, fattigvård och offentlig skola eftersom det ansågs störa det naturliga urvalet och försvaga den mänskliga arten.

Här blottar sig liberalismens enorma tankefel och intellektuella hyckleri. Om vi på allvar ska tillämpa naturens lag om att de bäst anpassade ska vinna, blir det obegripligt varför liberalens natur helt plötsligt stannar vid bankkonton. När en kapitalist använde sin ekonomiska makt för att tvinga sexåriga barn ner i kolgruvornas rasfarliga schakt kallas det för en fri marknad. Men om tio svältande människor går samman och använder sin fysiska överlägsenhet för att ta bröd från den rike, stämplas det omedelbart som brott och stöld.

Liberalen kräver alltså att staten ska kliva in med sin polisapparat och skydda den ekonomiskt starke, men förvägrar de svaga alla forms av kollektivt skydd. Äganderätten är ingen naturlag, utan en statlig konstruktion som upprätthålls med våld för att skydda dem som redan äger. Att påstå att detta gör individen fri är ett hån. Då är det mer rationellt att hävda att en människa bara är fri om hon ges rätt att använda våld för att lägga beslag på någon annans resurser. Liberalismens så kallade frihet är ingenting annat än kapitalets frihet att exploatera utan moral.

Det är uppenbart att nazismen och nyliberalismen delar samma ideologiska urmoder i 1800-talets rasbiologi och socialdarwinistiska rationalitet. Men medan nazismen drog den biologiska slutsatsen till sin spets genom militär erövring, eugenik och industriella folkmord, valde nyliberalismen att kanalisera exakt samma gallringslogik genom marknadskrafterna.

Varför bär inte liberalism/nyliberalismen samma tabustämpel idag som nazismen?

Kritiken mot socialdarwinismen och nyliberalismen i dessa resonemang utgår från ett materialistiskt socialdemokratiskt perspektiv, inte från förindustriell konservatism. Där den klassiska konservatismen vill bevara traditionella hierarkier genom paternalism och överhetens välgörenhet, fokuserar den socialdemokratiska analysen istället på hur ägandet av kapital och mark skapar ett strukturellt tvång för den egendomslöse. Den lyfter att alla värden i samhället skapas kollektivt av arbetande människor, samt att den formella friheten är helt meningslös om individen saknar de reella ekonomiska resurserna som krävs för att utnyttja den.

I resonemanget om moral och biologi finns det dock en intressant koppling till förindustriell konservatism, men filosofiskt och evolutionsbiologiskt krävs en tydlig uppdelning. Man måste skilja på djurs proto-moral, som styrs av sociala instinkter och känslor, och människans normativa moral. Människan kan kliva åt sidan, reflektera över sina egna impulser och bygga abstrakta system som lagar och mänskliga rättigheter. Att förväxla hur någonting fungerar i naturen med hur ett mänskligt samhälle bör organiseras är ett klassiskt naturalistiskt felslut, även om det är helt sant att den förindustriella konservatismen ofta föredrog just invanda biologiska och traditionella mönster framför abstrakta upplysningsidéer.

En socialdemokratisk och materialistisk klassanalys köper inte idén om att moral bara är "biologiska instinkter" eller helt "frikopplade idéer". Moral utvecklas i direkt relation till de materiella och ekonomiska villkoren i ett samhälle.
Den svenska kulturen och moralen visar tydligt hur materiella villkor formar våra värderingar. Det vi ofta betraktar som ursvenska drag under Folkhemmet var i själva verket en kultur sprungen ur arbetarrörelsens kollektivism sammansmält med bondesamhällets pliktmoral. Då var Jantelagen och idealet om ”lagom” sammanhållande krafter som dämpade klassmarkörer. Att skryta med rikedom, skylta med svindyra statussymboler eller sätta sig över andra sågs som djupast omoraliskt. Hjälten i det samhället var den pålitliga och strävsamma arbetaren som gjorde sin plikt, tog ansvar i föreningslivet och konsumerade efter behov snarare än begär. Skulder betraktades med försiktighet och konflikter löstes genom samförstånd.

När marknadstänket slog igenom monterades denna kollektiva kultur ner och ersattes av hyperindividualism och konsumerism. Dagens högsta moraliska mål är inte att bidra till gemenskapen, utan att förverkliga sig själv, göra karriär och bygga sitt personliga varumärke. Konsumtion, bostadskarriär och statusmarkörer har blivit måttstocken för mänskligt värde, och skammen kring belåning har raderats ut i ett system som kräver ständig konsumtion för att snurra. Den som lyckas tillskrivs rätt driv, medan den som slås ut görs personligen ansvarig för sitt misslyckande.

Detta historiska skifte bevisar varför moral inte kan reduceras till medfödda biologiska djurinstinkter. Människans DNA har inte förändrats på några decennier, men det har spelreglerna i ekonomin. Folkhemmets moral uppstod ur en struktur som belönade solidaritet och måttfullhet. Dagens individualistiska moral är den direkta konsekvensen av att vi har förvandlats från medborgare i ett gemensamt samhällsbygge till enskilda kunder på en konkurrensutsatt marknad.

Om samhällets regler innebär att en person äger 100 hus som står tomma i spekulationssyfte, medan en annan människa svälter och fryser ihjäl på gatan utanför, har äganderätten slutat vara en belöning för skapande. Den har förvandlats till en livshotande boja som förhindrar andra från att överleva.

När valet ställs på sin spets är det inte "rättvist" eller "humant" att kräva att den frysnings- eller svälthotade ska acceptera en garanterad plågsam undergång för att respektera en pappersrättighet. Att ta del av resurserna ändå för att överleva innebär att återta sin mänskliga handlingskraft. Det ger åtminstone en chans till fortsatt liv och lindrat lidande, till skillnad från den passiva och utdragna död som det bestående systemet annars utdömer.

En samhällsordning där äganderätten sätts högre än mänskligt liv och där de som saknar resurser förväntas svälta ihjäl i tysthet är ingen "fungerande samhällsordning" det är strukturellt våld. Det mänskligaste utrymmet i ett sådant fientligt system är alltid det som garanterar överlevnad och chans till liv, framför passiv underkastelse under någon annans privatiserade resurser.

När ingångslönen är så låg att barnets inkomst krävs för att familjen inte ska svälta ihjäl på gatan är valet inte "frivilligt" det är fattigdomens och svältens absoluta tvång. Att kalla detta för "fri vilja" är som att säga att en rånad person "frivilligt" lämnar över sin plånbok för att den föredrar det framför att bli skjuten. Liberalismen förväxlar avsaknaden av statligt tvång med faktiskt handlingsutrymme.

Liberalismen förväxlar avsaknaden av statligt tvång med faktiskt handlingsutrymme.