Kan man vara 100% säker på något?

Sant 👌

Nu är alltet inte absolut materia och människor ej som maskiner vilket strikt fysikalism implicerar. Därför dual-aspekt monism metafysik. Till och med du borde fatta det.

Då kan du inte vara 100% säker på att panpsykism stämmer, inte sant? Hela grejen med universellt medvetande kan vara helt felaktig.

Ok, var lite dum.

Nu är det inte exakt panpsykism med medvetande överallt. Utan istället mer nära materialism. Det vill säga duala aspekter hos materian. Vilket gör det mer logiskt också.

Det hela är något man greppar intuitivt. Absolut kunskap om existensen är osannolik.

Jag håller med dig, absolut kunskap om existensen blir troligen svår att uppnå Hur ska man i så fall veta att man har förstått hur allt hänger ihop 100% säkert. Det borde inte gå så vi får nöja oss med att inte veta säkert.

Nu kör vi snart match pojkar 😃

En bättre fråga är, kan man vara säker på att man kan vara 100% säker på något?

Kanske kan man vara 99% säker på att man kan vara 100% säker på något?

Frågorna voro många, svaren är få...

Det mest sannolika är att det enda vi kan vara säkra på är det som är gemensamt observerbart.
Efter som vi då reagerar på samma stimulus.
Men vi kan vara säkra på att vi själva upplever nuet helt själva.
Fast de flesta tror att vi delar med andra samma upplevelser, utom bedragaren som lever på att ha genomskådat det. Det är kanske er egen profet, personen som har maken över era upplevelser .
Fysikalism, panpsykism, dual-aspekt monism etc. Är detta era egna ord ni uttalar? Jag själv är säker på att det inte är det. till 100%

När man är illusionist men ändå 100 % säker på vad man observerar.

Man kan vara 100% säker på att man kommer dö 🙂

Japp

Den här tråden är filosofiskt guld.

Sokrates skulle sannolikt svara ja. Samtidigt skulle han hävda att frågan om huruvida vi någonsin kan vara hundraprocentigt säkra på någonting i sig besvarar sig själv.

Om all säkerhet alltid kan ifrågasättas, blir den enda verkliga vissheten att varje visshet rymmer ett mått av osäkerhet. Den enda säkra säkerheten är därför osäkerheten.

Men få förmår finna visshet i osäkerheten och kunskap i insikten om sin egen okunskap.

Kunskap handlar inte enbart om att förvärva förståelse i konventionell mening, utan om att successivt fördjupa insikten om det egna ovetandet.

Ju större kunskap vi förvärvar, desto tydligare framträder omfattningen av det vi ännu inte vet. I denna mening består visdom inte i anspråket på säkerhet, utan i medvetenheten om ignoransens gränslösa natur.

Jung skulle flika in här: psykologiskt kan detta förstås som en process där det omedvetna gradvis blir medvetet, eller mer precist, som utvecklingen av en medvetenhet om den egna omedvetenheten.

Först när vi inser gränserna för omedvetenheten blir verklig medvetenhet möjlig, vilket i denna mening kan kallas visdom.

Fullständig eller absolut medvetenhet är därmed ouppnåelig, eftersom omedvetenhet är grundläggande och ofrånkomlig.

Buddha skulle här flika in att insikten i sig inte är tillräcklig om begäret efter fullständig kunskap kvarstår.

Så länge det finns en strävan efter absolut förståelse, finns också lidande, likt en hungrig ande som aldrig kan bli mätt.

Säger jag att det är en lögn det jag skriver. Så är det en sanning.