Det finns få ideologiska myter som varit så framgångsrika som påståendet att liberalismen är frihetens främsta försvarare. Vi har fått lära oss att den sätter individens självbestämmande och själsfrihet i centrum. Men skrapar man bara lite på den polerade ytan uppenbarar sig en cynisk, maktfullkomlig och i grunden socialdarwinistisk struktur. Liberalismen, och i synnerhet dess moderna form i nyliberalismen, vilar inte på frihet. Den vilar på den starkastes överlevnad, och det djupaste hyckleriet ligger i hur liberaler väljer att godtyckligt definiera vad denna styrka faktiskt innebär.
Tidiga liberala teoretiker som Herbert Spencer misstolkade Darwins evolutionsteori och skapade begreppet ”survival of the fittest”. Han applicerade biologisk evolution på mänskliga samhällen. Enligt socialdarwinismen är social ojämlikhet naturlig och nödvändig. Rika är genetiskt och moraliskt överlägsna, fattiga är svaga och bör sorteras ut. Ideologin förbjöd statlig hjälp, fattigvård och offentlig skola eftersom det ansågs störa det naturliga urvalet och försvaga den mänskliga arten.
Här blottar sig liberalismens enorma tankefel och intellektuella hyckleri. Om vi på allvar ska tillämpa naturens lag om att de bäst anpassade ska vinna, blir det obegripligt varför liberalens natur helt plötsligt stannar vid bankkonton. När en kapitalist använde sin ekonomiska makt för att tvinga sexåriga barn ner i kolgruvornas rasfarliga schakt kallas det för en fri marknad. Men om tio svältande människor går samman och använder sin fysiska överlägsenhet för att ta bröd från den rike, stämplas det omedelbart som brott och stöld.
Liberalen kräver alltså att staten ska kliva in med sin polisapparat och skydda den ekonomiskt starke, men förvägrar de svaga alla forms av kollektivt skydd. Äganderätten är ingen naturlag, utan en statlig konstruktion som upprätthålls med våld för att skydda dem som redan äger. Att påstå att detta gör individen fri är ett hån. Då är det mer rationellt att hävda att en människa bara är fri om hon ges rätt att använda våld för att lägga beslag på någon annans resurser. Liberalismens så kallade frihet är ingenting annat än kapitalets frihet att exploatera utan moral.
Det är uppenbart att nazismen och nyliberalismen delar samma ideologiska urmoder i 1800-talets rasbiologi och socialdarwinistiska rationalitet. Men medan nazismen drog den biologiska slutsatsen till sin spets genom militär erövring, eugenik och industriella folkmord, valde nyliberalismen att kanalisera exakt samma gallringslogik genom marknadskrafterna.
Varför bär inte liberalism/nyliberalismen samma tabustämpel idag som nazismen?
Tidiga liberala teoretiker som Herbert Spencer misstolkade Darwins evolutionsteori och skapade begreppet ”survival of the fittest”. Han applicerade biologisk evolution på mänskliga samhällen. Enligt socialdarwinismen är social ojämlikhet naturlig och nödvändig. Rika är genetiskt och moraliskt överlägsna, fattiga är svaga och bör sorteras ut. Ideologin förbjöd statlig hjälp, fattigvård och offentlig skola eftersom det ansågs störa det naturliga urvalet och försvaga den mänskliga arten.
Här blottar sig liberalismens enorma tankefel och intellektuella hyckleri. Om vi på allvar ska tillämpa naturens lag om att de bäst anpassade ska vinna, blir det obegripligt varför liberalens natur helt plötsligt stannar vid bankkonton. När en kapitalist använde sin ekonomiska makt för att tvinga sexåriga barn ner i kolgruvornas rasfarliga schakt kallas det för en fri marknad. Men om tio svältande människor går samman och använder sin fysiska överlägsenhet för att ta bröd från den rike, stämplas det omedelbart som brott och stöld.
Liberalen kräver alltså att staten ska kliva in med sin polisapparat och skydda den ekonomiskt starke, men förvägrar de svaga alla forms av kollektivt skydd. Äganderätten är ingen naturlag, utan en statlig konstruktion som upprätthålls med våld för att skydda dem som redan äger. Att påstå att detta gör individen fri är ett hån. Då är det mer rationellt att hävda att en människa bara är fri om hon ges rätt att använda våld för att lägga beslag på någon annans resurser. Liberalismens så kallade frihet är ingenting annat än kapitalets frihet att exploatera utan moral.
Det är uppenbart att nazismen och nyliberalismen delar samma ideologiska urmoder i 1800-talets rasbiologi och socialdarwinistiska rationalitet. Men medan nazismen drog den biologiska slutsatsen till sin spets genom militär erövring, eugenik och industriella folkmord, valde nyliberalismen att kanalisera exakt samma gallringslogik genom marknadskrafterna.
Varför bär inte liberalism/nyliberalismen samma tabustämpel idag som nazismen?
__________________
Senast redigerad av folkgemenskap 2026-07-20 kl. 15:13.
Senast redigerad av folkgemenskap 2026-07-20 kl. 15:13.