S: JA till att sänka straffmyndighetsåldern till 14 år (juli 2026)

Angående borttagande mängdrabatten så har du blivit hellurad. Med denna byggfart hos KV kan man nog införa det tidigast 2035-2040 (troligen det senare året eller senare)

Så det är inte så konstigt S röstade NEJ. När sossarna har makten kan de rösta för att vi har 50års pensionsålder - när vi har råd.

Varför ska man göra det olagligt att rymma, när man har färre rymningar än de nordiska länder som bestraffar rymningar?

Nu med beslutet finns det risk för mer våld, KV får svårare kontrollera intagna, rättsystemet som saknar domare ska döma. Tidigare löste KV med indragen permission, försenad VF MM och uppklassning. Och det bryter mot svensk tradition. Konstigt att de mest konservativa vill förstöra svensk tradition.

Precis. Det kommer att ta tid, men samtidigt kan det avskräcka kriminella eftersom lagen väl är beslutad. Det är bättre att genomföra den redan nu än att inte göra någonting, som S föreslår.


Fel. Den enda pensionsförändring som S genomförde under åren 2014–2022 var att höja garantipensionen med 1 000 kronor sommaren 2022 för personer som aldrig hade arbetat. S har svikit pensionärerna många gånger. Tidöregeringen har redan höjt pensionerna tre gånger och dessutom infört att äldre endast behöver betala 10 procent av tandvårdskostnaden.

Jag tog med pensionen som ett exempel man kan lura pöbeln med i framtiden. Ungefär som med mängdrabatten nu. Bovar, om avskräckning fungerar, så är det upptäcksrisken som påverkar mest. Straffökningar har ofta liten effekt.

Fel. Antalet skjutningar under 2025 och 2026 ligger på rekordlåga nivåer, tack vare Tidöregeringens straffskärpningar och straffökningar.

Jan-Jun 2022 (med vänster i makten) : 196 skjutningar
Jan-Jun 2026 (med Tidö i makten) : 39 skjutningar

Nej har lite med straffen att göra utan mer att upptäcksrisken har ökat. Polisen löser fler fall. Mord gav även livstid tidigare. Polisens effektivitet sjönk kraftigt 2015/16 på grund av

1 Omorganisationen av polisen - Här hade man kunnat stoppat uppgången av brott. men polisen effektivitet gick i golvet.

2 Smartphonen - Förändrat sätt att kommunicera mellan utförare och beställare.

Du hade flera lagförändringar även under Soc dem.

Du ser en minskning även tidigare som avbryts på grund av gangsterkriget.

Tidö har hjälpt till att förbättra polisen. Det gjorde även den förra regeringen MEN det viktigaste var polisen själva. Regeringarna förbättrade kommunikationerna mellan polisen i olika länder. Flera länder, som tidigare "inte ville" samarbeta, gör det nu. Man har hittat snabbare vägar mellan polisorganisationer. Du ser samma sak i flera länder.

Det handlar inte bara om, huruvida "det hjälper" med fängelsestraff. Alla vet att unga grova brottslingar och speciellt i kriminella gäng bara utvecklar sin kriminaltet på ungdomshem och eventuellt fängelse. Det ger dessutom status så att när de kommer ut så har de vuxit i gruppen så att säga.

Fängelse är menat att avskräcka, men det beror på längden av straffet. 1-2-3-4 år tar de hur lätt som helst. 18 år är en helt annan sak.

Men andra viktiga delar av fängelsestraff är att under tiden de sitter inne så kan de inte begå nya brott, i alla fall inte utanför murarna. Ta t.ex. en en grovt kriminell person som kanske mördat, rånat, misshandlat och haft flera mordförsök. Om han åker in på 18 år så är det 18 år (nåja 3/4 av den tiden) som personen inte är ute i samhället och gör nya brott. Det är väl kanske en av de viktigaste sakerna.

Sen är det som redan tagits upp viktigt för brottsofffer att också känna att personen sitter inburad och varken kan skada dom eller andra personer under lång tid.

Jag blir så trött på den här debatten.

I Sverige har vi i dag omkring 85–120 mord per år. Samtidigt döms över 6 000 personer till fängelse varje år, och den siffran kan mycket väl öka till kanske 20 000 per år.

Om det kan bevisas att du har mördat, rånat, misshandlat och begått flera mordförsök så är chansen mycket stor att du döms till livstids fängelse. Sverige dömer redan ut fler livstidsstraff än övriga Norden, och de som avtjänar livstidsstraff sitter i genomsnitt längst tid. Så var det redan innan ökningen av det dödliga våldet. De flesta som sitter i svenska fängelser är alltså inte mördare, serievåldtäktsmän eller andra extremt farliga brottslingar.

Avskräckning genom hårdare straff fungerar dessutom betydligt sämre än många tror. Varför? Därför att människor som begår brott ofta inte fattar särskilt rationella beslut. Och de som faktiskt resonerar rationellt utgår ofta från att de inte kommer att åka fast.

Deras kalkyl ser ungefär ut så här:

Risken att åka fast (R) = 0
Straffets längd (A)
Avskräckning = R × A

Om R = 0 blir avskräckningen också 0, oavsett hur högt A är.

Fängelser har under sin historia i princip i alla länder fungerat som universitet i brott, särskilt för unga. Långa fängelsestraff kan därför också öka risken för återfall, om man inte låser in människor under mycket lång tid.

Nästan alla tonåringar begår någon form av brott. De som aldrig gör det är snarare undantagen. Det som skiljer den vanliga ungdomen från den som utvecklar en kriminell livsstil är framför allt:

Hur många brott de begår.
Hur allvarliga brotten är.
Om de fortsätter sin brottsliga bana som vuxna.

Det sista är det absolut viktigaste att bryta. Självklart vill man att ungdomar inte ska begå några brott alls. Om de ändå gör det ska det inte vara allvarliga brott. Men det avgörande är att de lämnar kriminaliteten när de blir vuxna. Det gör också de flesta.

Problemet, både på Flashback och ibland hos politiker, är att diskussionen ofta handlar om en liten grupp extrema brottslingar: mördare, serievåldtäktsmän och andra som fortsätter begå grova brott även efter avtjänade straff. Den gruppen är dock inte representativ för den stora majoriteten av personer som begår brott.

Det hjälper inte heller att polisen under lång tid haft stora brister i sitt statistiska arbete. Problemen med hur brott definieras, räknas och presenteras har funnits under många år. Efter omorganisationen 2015 försämrades dessutom myndighetens operativa effektivitet kraftigt. Därför har jag lågt förtroende för hur polisen definierar och presenterar kriminalstatistik. Det är anmärkningsvärt att en myndighet som är så beroende av korrekta siffror ibland verkar ha så stora problem med grundläggande statistik.

Organiserad brottslighet är däremot ett verkligt problem. Där gäller det att komma åt huvudmännen och de mest drivande personerna. De ska straffas hårt. Men först måste de gripas och lagföras.

Samtidigt måste rekryteringen av unga stoppas. Det är där den långsiktiga lösningen finns. Frågan är om en sänkt straffmyndighetsålder till 14 år verkligen kommer att minska nyrekryteringen till kriminalitet.

Det vet jag inte.

Håller helt med dig och det är ju därför jag trycker lite extra på att även unga ska dömas hårt för grova brott som mord och mordförsök t.ex. Skulle en 14 åring också kunna få livstid så är nog hans kriminella bana över lika snabbt som den började, för sen är han så gammal att det säkert inte är aktuellt längre med kriminalitet.

Problemet det slår mot principen att den som döms ska vara rättskapabel. Och som vi vet så är inte 14 åringars hjärnor inte färdigutvecklade. Till och med romarna kände till det för 2000år+ sedan och hade straffrabatt/straffrihet för unga män (Skägglösa)

Det är därför jag vill att sådana personer ska vårdas. Och är de inte farliga längre ska de släppas ut.

"Jag har redan svarat på det där med biträde" - Nej, du svarade "vad du helst hade valt" av två alternativ jag inte ens gav dig.
Så vad anser du om att ett våldtäktsoffer tiden före, under och efter hovrättsförhandling står utan biträde? Dvs vill man deltaga under hovrättsförhandlingen så får man gå ensam, utan något målsägandebiträde som stöttar eller förklarar processen, och alltså heller inte ha någon som förklarar eller går igenom den friande/fällande domen efter avslutad förhandling?

"Jag skiter i ålder och bryr mig bara om gärning och konsekvens" - Exakt, nu börjar vi närma oss någon form av sanning. Du bryr dig BARA om gärning och konsekvens. Det är ju det jag sagt hela tiden att det du tycker/förespråkar inte är ett brottsofferperspektiv på riktigt. Nu har vi ju fått höra direkt från hästens mun att det endast är gärning och konsekvens (=straff) som är det centrala. Du gör nog bäst i att inte nämna brottsofferperspektivet mer, för din trovärdighet är noll när det gäller den saken!

"Jag är inte Tidö" - Nej, du är inte Tidö. Men det passar att säga det nu efter alla jämförelser du gjort med S/V/MP?

Inlägget jag hänvisade till var en diskussion om straffmyndighetsålder, samt även ungdomsfängelsers vara eller icke vara. Min åsikt i frågan är ju i första hand att straffmyndighetsåldern inte skall sänkas, och i andra hand att straffmyndighetsåldern endast skall sänkas till 14 år (och absolut inte 13 år som var förslaget då). Min åsikt är också att barn inte skall sitta i fängelse/Kriminalvården, utan skall tillhandahållas av en myndighet som är mer kompetens när det gäller barn och ungdomar.

Ovan nämnda är/var alltså anledningen till att jag ville stycka upp, och framförallt renodla, ansvariga myndigheter. Det kan knappast anses anmärkningsvärt att särskilja på LVU/LVM, som alltså är vård/tvångslagar, och LSU som alltså är en straffrättslig frihetsberövande påföljd. GIVETVIS skall/kan dessa särskiljas och GIVETVIS skall/kan man angripa problembilderna och arbeta på olika sätt, beroende på vilken målgrupp/lag man jobbar efter. Håller du inte med?

Att straffet ska stå i proportion brottets allvar, samt att straffet ska vara avskräckande både i allmänhet och för personen, anser jag beaktas idag. Vår rättsordning säger nämligen att utgångspunkten är att en minderårig vid sådan brottslighet skall dömas till ungdomspåföljden sluten ungdomsvård (inom kort ungdomsfängelse) men om synnerliga skäl föreligger så kan fängelsestraff dömas ut. Maxstraffet för detta ligger på 10-14 år, vilket får anses som väldigt lång tid i en 15-17-årings liv. Att du själv i övrigt anser att det enbart fokuseras på rehabilitering här är ju en annan sak. Men om du fortsätter tycka detta trots det jag nyss skrivit så kan du ju fundera över om inte just rehabilitering är en relevant fokuspunkt att ha när man pratar 14-17-åringar? Jag tycker det är både rimligt och ansvarsfullt (utan att för den sakens skull tycka att man borde bortse från de andra faktorerna).

"Fängelse är menat att avskräcka, men det beror på längden av straffet. 1-2-3-4 år tar de hur lätt som helst" - Jag uppfattar det som att du inte har koll på hur detta fungerar. För vår rättsordning säger nämligen att utgångspunkten är att en minderårig vid sådan brottslighet skall dömas till ungdomspåföljden sluten ungdomsvård (inom kort ungdomsfängelse), vilket har maxstraffet 4 år precis som du är inne på. Men vid synnerliga skäl kan man döma till fängelse, där maxstraffet är 10-14 år. Just fängelsestraff har ju i princip blivit praxis vid gängmord av unga, så detta är ju inte längre någon "udda fågel". Tänker du att en 15-17-åring "hur lätt som helst" tar 10-14 år på kåken? En annan sak som du borde veta är att Tidö-regeringens ursprungsförslag, vid sänkt straffbarhetsålder, var att en 13-åring skulle kunna dömas till max 2 års fängelse och en 14-åring till max 4 år. Det är långt ifrån 18 år....

"Men andra viktiga delar av fängelsestraff är att under tiden de sitter inne så kan de inte begå nya brott, i alla fall inte utanför murarna" - Det kan inte (eller i vart fall skall inte kunna) en LSU-dömd person göra heller.