2026: 9,4% = 549.000 arbetslösa - 2022: 6,5% arbetslösa

Det TS inte förstår är att det är sossarna som har designat hela det samhälle vi lever i idag, med några få försök till korrigeringar av några "borgerliga" regeringar. Men i grunden är det alltså är sossarna som har ansvar för den höga arbetslösheten, för gängkriminaliteten, för skjutningarna, för sprängningarna, för den ökande korruptionen, för vårdköerna, för fattigpensionärer. I det läget tror TS att S ska kunna lösa de problem de själva skapat, med mer politik av den gamla sorten. Hur naiv är man då på en skala?

De stora svenska exportsuccéerna byggdes av en extremt lojal, skicklig och organiserad arbetarklass. Utan fackföreningarnas kamp för rimliga löner och säkra arbetsmiljöer hade tillväxten bara inneburit enorma förmögenhetskoncentrationer hos ett fåtal familjer (vilket var fallet under tidigt 1900-tal) inte ett välmående land.
Den nyliberala myten är att välfärd bara är en "utgift". I själva verket var det folkhemmets välfärdsinvesteringar som garanterade att företagen hade tillgång till friska, välutbildade arbetare, fungerande infrastruktur, bostäder och social fred (genom Saltsjöbadsavtalet 1938 som stoppade de ständiga strejkerna). Det var folkhemmet som gjorde den kapitalistiska tillväxten stabil och långsiktig istället för kortsiktig och kraschbenägen.
Sverige nådde sin historiskt högsta placering år 1970 (innan oljekrisen), då landet låg på 4:e plats i OECD:s välståndsliga. Sverige drabbades extra hårt av oljekrisen 1973 eftersom vår tunga basindustri, motorn i folkhemsbygget var extremt oljeberoende.

Det är en självklar skillnad på att integrera människor från det industrialiserade Jugoslavien med fungerande skolsystem, och det krigsdrabbade Somalia där skolinfrastrukturen legat i ruiner sedan 1991. Att svår undernäring, sjukdomar och bristande hälsovård under barndomen rent fysiskt begränsar hjärnans utveckling och sänker den kognitiva förmågan (IQ) är också vetenskapligt bevisat.

Men skillnaden ligger i hur nyliberalismen respektive folkhemmet möter dessa fakta:

Nyliberalismens svar: Man utnyttjar dessa ojämlika startpositioner som en ursäkt för att dumpa löner och skapa en permanent, underbetald tjänsteklass för gig-jobb och RUT-tjänster. Man accepterar ett djupt klassamhälle som biologiskt oundvikligt.

Folkhemmets svar: Eftersom kognitiva och utbildningsmässiga skillnader beror till stor del på materiell nöd, är det välfärdsstatens skyldighet att utjämna dem. Genom gratis näringsriktig skollunch, universell barnhälsovård, tidiga pedagogiska insatser och stenhård statlig yrkesutbildning stiger den kognitiva förmågan (Flynn-effekten som visar att när ett lands levnadsstandard, sjukvård och näring förbättras, stiger också befolkningens genomsnittliga IQ drastiskt inom loppet av en generation.) och arbetsmarknadsförmågan drastiskt inom en generation.

Uppgången (Flynneffekten) nådde sin topp och avstannade i mitten av 1990-talet i stora delar av västvärlden, däribland de skandinaviska länderna.
Studier på mönstrande unga män i Norge, Danmark och Finland visar att genomsnittliga testresultat har sjunkit med cirka 0,23 IQ-poäng per år (motsvarande drygt 2 poäng per decennium) sedan mitten av 90-talet.

Varför vände trenden nedåt?
Denna vändpunkt sammanfaller perfekt med det sena 1900-talets nyliberala systemskifte:
Under 1990-talet kommunaliserades den svenska skolan och friskolereformen infördes. Den likvärdiga skola som tidigare lyfte elever från arbetarklasshem splittrades i ett segregerat marknadssystem.
Den gemensamma välfärdens strukturella försvagning under och efter 90-talskrisen har lett till ökad ojämlikhet i barns hälsa, sömnmönster och kostvanor.
Även förändrade läsvanor och ökad skärmtid har i forskningen kopplats till sämre abstrakt och logiskt problemlösande.

Det är nyliberalismens slakt av den gemensamma skolan, privatiseringen av Arbetsförmedlingen och avvecklingen av enkla men trygga industrijobb som har gjort integrationen omöjlig

I sin kända programförklaring "Det sovande folket" (1993) beskrev Fredrik Reinfeldt svenskarna som "mentalt handikappade" och passiviserade av välfärdsstaten. Han skrev rakt ut:

"Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion... Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras."

När Alliansen tillträdde 2006 var en av deras första och mest systematiska åtgärder att kraftigt höja avgifterna till a-kassan och slopa avdragsrätten för fackföreningsavgiften. Resultatet blev att nästan en halv miljon svenskar lämnade facket och a-kassan på bara några år. Detta var en helt öppen och uttalad strategi för att försvaga fackets stridsförmåga och pressa ner ingångslönerna.
Genom att helt slopa myndighetsprövningen för arbetskraftsinvandring och ge enskilda arbetsgivare absolut makt att själva bestämma behovet av utländsk arbetskraft, öppnade Reinfeldt-regeringen dörren för systematisk lönedumpning inom bygg-, städ- och restaurangbranschen. Det var ett direkt angrepp på den svenska modellen och kollektivavtalen, precis som fackföreningarna varnade för då och som statistiken visar effekterna av idag.

Nej, så är det inte. S historia är folkhemmet och allt det fina och goda som följt av det. Sedan har vi dårar som dig, Bildt, Reinfeldt och Kristersson. Israels lakejer som springer svenskt näringslivs och timbros ärenden åt miljardärer, kapitalister och utsugare helt emot folkets bästa och vilja.

Är inte tillräckligt kunniga människor vid makten. Vi röstar och byter ut dem i valet. Sen behöver vi själva (jag och du) ta ansvar för vårat land och engagera oss politiskt. Förr hade tex socialdemokraterna 1 miljon svenskar som var medlemmar. Vi måste engagera oss för vi kommer växa som människor och vi kommer ge nästa generationer svenskar bättre förutsättningar.

Jo, jag har rätt. Nästan alla problem vi ser i dagens samhälle har sin grund i socialdemokratisk politik. Deras självbild är skadad. Sossarna tror de är mästare på social ingenjörskonst, tex. nu med sin stalinistiskt inspirerade tvångsblandning av folket. Men allt sossarna egentligen har gjort genom åren är att profitera på innovatörer och näringslivet som blomstrade under första halvan av 1900-talet, genom att kontinuerligt höja skatterna och öka bidrag/transfereringar. När det inte fungerade längre, när det började bli kontraproduktivt med fler skattehöjningar, gick allt åt h-e.

Både du och vi vet att du inte lämnar landet utan du vill bara fördärva för alla oss som jobbar och sliter. Jag vill dock inte ha det lika illa som du. Därför röstar jag inte på Tidö nästa gång. Du kanske tror det är kört för dig men det är det absolut inte.

Nyliberalt systemskifte i Norge som en möjlig orsak till Flynneffekten på 90-talet? Enligt OECD så låg man på samma nivå i välfärdsutgifter i procent av BNP som på nittiotalet. Att Sverige nådde sin ekonomiska topp 1970 berodde på ökad konkurrensutsättning från till exempel Japan samt att vi hade haft ett försprång eftersom inte våra fabriker var sönderbombade. Inte på sossepolitik även om jag är för offentligt finansierat utbildningsväsende och sjukvård.

Svara på frågan. Hur ska ökad A kassa ge folk jobb ?

Ja tack till dig för att du röstar på att köra ner sverige i ruinen.

Miljoner arbetslösa, men så här får dom hålla på. Vart är vi på väg, vart är vi på väg Karin, när vi inte längre kan lita på våra statliga företag, VART ÄR VI PÅ VÄG ?!

På semester älskling.


Med andra ord, Ta’t lugnt, ta en Toy! Det är som det är och blir som det blir.

Att mäta välfärd i "procent av BNP" är en nyliberal räknebluff
Att välfärdsutgifterna i procent av BNP ser stabila ut i Norge (eller Sverige) beror på att nyliberalismen inte handlar om att sluta spendera pengar, det handlar om vem som får dem.

Samma andel skattepengar rinner fortfarande genom systemet, men istället för att gå till att anställa behöriga lärare, bygga allmännyttiga bostäder och säkra högkvalitativ, likvärdig skolgång, slussas miljarderna nu till privata välfärdsbolag, dyra konsultarvoden, byråkratiska NPM-kontroller och friskolekoncerner.
När pengarna går till vinstuttag istället för verksamhet sjunker den faktiska, materiella kvaliteten för medborgarna drastiskt trots att "procent av BNP" förblir densamma på papperet. Det är denna urholkning av den reella välfärden och likvärdigheten som har sänkt Flynneffekten, inte bristen på budgetposter.


Försprånget var borta långt före 1970: Tyskland (das Wirtschaftswunder) och Japan hade helt återbyggt sina industrier och nått enorm produktionskapacitet redan under 1950-talet.
Sverige vann inte trots sin välfärdspolitik, utan tack vare den. Det var den aktiva arbetsmarknadspolitiken (Rehn-Meidner-modellen) som tvingade fram ständig rationalisering och teknisk innovation genom att inte tillåta låglönekonkurrens inom landet. En frisk och välutbildad arbetskraft, samt en enorm inhemsk köpkraft. Det var denna unika, planerade symbios mellan stat, fack och industri som skapade välståndet.

Under 1980- och 1990-talen genomförde Norge precis som Sverige djupgående reformer inspirerade av nyliberalism och New Public Management (NPM):

Under 1980-talet avreglerade högermannen Kåre Willoch finansmarknaden och bostadsmarknaden, och under 1990-talet började de norska socialdemokraterna (Arbeiderpartiet) privatisera och bolagisera statliga verk (som elmarknaden 1991, telekommunikation och post).
Skolorna och vården började styras efter marknadslogik och "styckepriser" per elev/patient. Även om Norge spenderade pengar, gick pengarna nu till att administrera en artificiell marknad med ökad byråkrati, konsulter, New Public Management-kontroller och utvärderingar. Den reella pedagogiska och sociala kvaliteten i klassrummen (den som driver Flynneffekten) späddes ut till förmån för administrativt brus.

Forskare pratar i dag om att Norge genomförde en "quiet austerity" (tyst nedskärning). Tack vare de enorma oljeinkomsterna som strömmade in i statsapparaten (och som sedermera lades i Oljefonden från 1990 och framåt) behövde staten aldrig strypa välfärdsbudgeten på det brutala sätt som gjordes i Sverige under 90-talskrisen.
Men under ytan förändrades villkoren ändå: hårdare behovsprövning, sänkta ersättningsnivåer i praktiken, privatisering av offentliga tjänster och framväxten av en otryggare arbetsmarknad. Oljemiljarderna maskerade helt enkelt den nyliberala urholkningen av det sociala kontraktet.

Flynneffekten mäter kognitiva basfunktioner. Dessa formas framför allt i skolan och i en trygg hemmiljö under de första levnadsåren.
När Norge under 1990-talet klev in i den globaliserade nyliberala ekonomin ökade kraven på flexibilitet och prestation. Samtidigt förändrades skolan i linje med nyliberala utbildningsideal där eget ansvar och digitalisering prioriterades framför strukturerad, lärarledd kunskapsförmedling och läsning.

Det är ingen slump att de norska årskullar som föddes efter det sena 1970-talet och som växte upp i det sena 80-talets och 90-talets förändrade samhällsklimat är de första som visar en avstannande och sedermera sjunkande Flynneffekt. Det var då de materiella grundpelarna i den klassiska socialdemokratiska välfärdsmodellen började ge vika för marknadens tyranni.

Flynneffektens avstannande och tillbakagång är det slutgiltiga kvittot på det nyliberala systemskiftet. Genom att privatisera skolan, skapa ekonomisk otrygghet, slakta folkbildningen och tillåta hälsoklyftor har marknadskrafterna sänkt den kollektiva kognitiva förmågan. Att återfå en positiv utveckling kräver inte genetiska mirakel, utan att vi återbygger de materiella fundamenten: en stark, statlig och likvärdig skola, ekonomisk trygghet och en giftfri, näringsrik levnadsstandard för alla.

Svepande argument med lös förankring. Här har du en förklaring;

Om man väger samman analyser från Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Finanspolitiska rådet och internationella bedömare skulle en slutsats kunna formuleras så här:

Den huvudsakliga orsaken till att arbetslösheten steg från omkring 6,5 % till omkring 9–10 % var den internationella inflations- och räntechocken.
Svenska förhållanden – särskilt den räntekänsliga bostadsmarknaden, byggsektorns betydelse och finanspolitiska prioriteringar – kan ha förstärkt nedgången och påverkat hur djup eller långvarig den blev. Det finns inte något vetenskapligt stöd för att tillskriva hela uppgången vare sig regeringens politik eller enbart omvärlden.

Om man skulle uttrycka det kvalitativt snarare än i procent skulle jag säga:

Omvärlden: den dominerande drivkraften bakom konjunkturnedgången.
Svenska strukturella förhållanden: en betydande förstärkande faktor.
Den sittande regeringens politik: sannolikt en faktor som kan ha påverkat utvecklingens omfattning i viss mån, men forskningen ger inte stöd för att den ensamt förklarar den kraftiga ökningen av arbetslösheten.

Sossarna är bättre på att dölja arbetslöshet i kostsamma och meningslösa program.