Citat:
Ursprungligen postat av
Denom
Istället för att leva sitt liv och fokusera på att göra tillvaron meningsfull för sig själv och andra i sin omgivning dedikerar vissa sitt liv till absurda ritualer och indoktrinering av andra som om det skulle ge någon automatisk belöning när de dött.
Varför tänker man så? Att inte leva sitt liv här och nu utan istället gå på ett vagt löfte från någon som kanske levde för tusentals år sedan låter väl en smula irrationellt?
Ah, du syftar på Jesus. Enkelt: för att Jesus var (enligt legenden) en schysst snubbe, och en enkel karma-lag som många tror på är just det där med att vara schysst; att det faktiskt lönar sig.
Så: Jesus storhet är inte alls svårt att förstå. Även om han skulle vara påhittad så är ju legenden helt genialisk: det enda viktiga är att vara schysst - OCH är man tilkräckligt schysst behöver man inte ens vara rädd för döden (efrersom den karmiska vinsten av att vara schysst långt översnrider dödens tillfälliga lidande).
Men nu undrar du varför vissa människor fastnar i ritualer
istället för att bara leva här och nu, och vara schyssta medmänniskor? Relevant fråga.
Jag tror det handlar om att livet är för svårt för många att mäkta med. Religionen blir helt enkelt en snuttefilt.
Nunnor och munkar viger hela sina liv till att be och vara i samvaro med Gud. Men de försöker
inte tvinga andra människor att tro vad de tror - de har väl bara gjort bedömningen att det är säkrare och finare att vara med Gud 24/7 än att vara här och nu. Sedan kan man invända att nunnor och munkar är
väldigt mycket här och nu, jämfört med många av oss andra.