Citat:
Det är bra att du har empati och känner för andra människor. Var lite försiktig bara så du inte grottar ner dig så mycket i det här känslomässigt att det går ut över ditt eget mående och fungerande i vardagen. Jag tycker mig se en del varningssignaler kring det i det du skriver. Hur tragisk den här händelsen är så är det inte DIN tragedi. Du känner inte familjen. Inget positivt kommer ut av att du oroar dig kring det här. mer eller mindre konstant som det verkar. Det kan vara bra att påminna om ett av standardråden för människor som arbetar i vård- och omsorgsyrken eller på annat sätt möter andra människors problem och lidande: Empati är bra, men det är inte lika bra att gå in i sympati.
För att t ex vara en professionell sjuksköterska på en onkologisk klinik och orka med det lidande, sjukdom och död du möter där behöver du ha en viss känslomässig distans. Om du känner med alla patienter och tycker synd om dem på ett personligt plan är risken stor att du bränner ut dig känslomässigt. Du behöver helt enkelt komma ihåg att det inte är du, din familj eller dina närmaste vänner som är sjuka, utan personer som du möter i en rent professionell roll. Du är där för att hjälpa dem, inte att bära deras lidande på dina axlar. Det kan låta hårdhudat, men oftast är det så du bäst kan hjälpa.
Det finns inget enkelt sätt att stänga Dark Web. Det är liksom inte en stor otäck server som står i nån stor hall nånstans, utan ett gyttrigt nätverk av datorer och användare som liksom är uppblandat med resten av nätet (som jag förstår det). Myndigheterna arbetar hela tiden med att t ex avslöja pedofiler, nyligen ledde en stor amerikansk utredning som bekant till att en svensk riksdagsman för SD avsade sig alla sina politiska uppdrag med omedelbar verkan. Så det händer saker. Sen kommer det tyvärr aldrig att gå att helt förebygga hemska händelser som det här mordet. Viktigt att komma ihåg är att de är extremt ovanliga i vårt land och på de flesta andra håll i världen också.
För att t ex vara en professionell sjuksköterska på en onkologisk klinik och orka med det lidande, sjukdom och död du möter där behöver du ha en viss känslomässig distans. Om du känner med alla patienter och tycker synd om dem på ett personligt plan är risken stor att du bränner ut dig känslomässigt. Du behöver helt enkelt komma ihåg att det inte är du, din familj eller dina närmaste vänner som är sjuka, utan personer som du möter i en rent professionell roll. Du är där för att hjälpa dem, inte att bära deras lidande på dina axlar. Det kan låta hårdhudat, men oftast är det så du bäst kan hjälpa.
Det finns inget enkelt sätt att stänga Dark Web. Det är liksom inte en stor otäck server som står i nån stor hall nånstans, utan ett gyttrigt nätverk av datorer och användare som liksom är uppblandat med resten av nätet (som jag förstår det). Myndigheterna arbetar hela tiden med att t ex avslöja pedofiler, nyligen ledde en stor amerikansk utredning som bekant till att en svensk riksdagsman för SD avsade sig alla sina politiska uppdrag med omedelbar verkan. Så det händer saker. Sen kommer det tyvärr aldrig att gå att helt förebygga hemska händelser som det här mordet. Viktigt att komma ihåg är att de är extremt ovanliga i vårt land och på de flesta andra håll i världen också.
Om du läste meddelandena som människor lämnade på minnessidan för My, så var det väldigt många som skrev där som inte kände henne personligen, men som ändå blev djupt berörda på ett mänskligt plan av det som hände henne. Jag blev också det.
Det spelar ingen roll att hon inte var en familjemedlem eller en personlig vän till mig. Hela poängen med att ha empati är att kunna känna med människor i allmänhet, inte bara med dem som står en nära.
Och varför skrev du något sådant till mig? Nu känner jag mig skyldig för att det här har berört mig så mycket. Det berörde mig på ett väldigt djupt plan. Och det har förändrat min syn på människor och på den här världen. Jag tänker också ofta på Lisa Holm och lilla Engla och på Sarah Everard från London. Hur skulle jag inte kunna göra det?
Om jag arbetade på en onkologavdelning som sjuksköterska skulle jag självklart känna djup medkänsla med människorna där. Och jag förstår verkligen inte varför empati inte skulle kunna övergå i sympati.
Nu får dina ord mig att känna som om jag gör något fel bara för att jag känner med andra människor, och det är redan ett problem jag har i livet, jag känner mig skyldig för nästan allt. Tack så mycket.
Någon som vet hur det går till och vill förklara lite mer?
