Hälsar ni på grannarna i flerfamiljshus?

Fan ylar du om?

Ja även kvinnorna i slöja vilket alltid inte uppskattas av deras slavägare..

Tycker det är normal artighet att hälsa på grannar. Om man dessutom är lite smart pratar man lite och skapar sig en relation, man vet aldrig när man behöver hjälp.

I mitt förra boende bodde vi i 15 år och lärde känna många grannar då omsättningen på hyresgäster var låg och alla brydde sig om varandra och trivsel och miljön.
Under de senare åren har omsättningen varit mycket högre och många tvivelaktiga hyresgäster flyttade in. Dessa hälsade såklart inte, använde inte papperskorgar på gården, slängde fimpar överallt och städade inte tvättstugan.
Mycket andrahandsuthyrning, vilket gjorde att vi inte ens visste vilka grannarna var.
Detta gjorde att vi valde att flytta. Såklart inte enda anledningen att de inte hälsade, men de som hälsade var de vettiga grannarna

Hälsar alltid på mina grannar i min bostadsrättsförening. Vi bor ju under samma tak.

/AI

Kvinnor hälsar inte gärna på män (om de inte känner den väl eller kvinnan har bildat sig en positiv uppfattning om mannen) eftersom de är rädda för att han ska försöka "få henne på kroken". De är vana vid män som de knappt kan vara normalt vänliga och trevliga emot utan att männen får för sig att kvinnan vill "nåt mer". Det är iallafall så jag fått det förklarat för mig.

Korrekt. Man hälsar oavsett vem man möter. Alla i min nuvarande port hälsar tillbaka. Där jag bodde tidigare var det en som aldrig hälsade, inte ens om jag hälsade först. Hon gick som längs väggarna och mötte aldrig en blick. Psykiskt sjuk på något vis verkade det som.

Det har blivit en förändring de senare åren. Tidigare hälsade folk och presenterade sig som nyinflyttade. Men yngre människor i 25-30 årsåldern gör inte det längre på eget initiativ. Lite tråkigt kan jag tycka.

Man ska hälsa. Särskilt i en bostadsrättsförening där alla är medlemmar och det krävs ett gemensamt ansvar.

Jag har läst tråden. Men istället för att multiquota så ger jag ett mer generellt svar.
Jag hälsar alltid på mina grannar i trappuppgången och även vissa i närområdet.
Det där får man känna av.

Jag är 40 typ och man.
Och har fått en rätt bra kontakt med en familj på grannbasis. Mamman är jättefin och tonårsdottern stannar hellre till och säger hej än att undvika kontakten.

Sen finns det nån granne som knappt säger hej och så, men det väl hennes problem.
Iaf skönt att ha några jag vet som hjälper mig om det skulle strula till sig. Och dom vet att jag hjälper dom också. Grannsämja helt enkelt. 🙂

Det skulle inte förvåna, men jag tycker ändå det är något sunkigt att bara smyga förbi och låtsas att man inte har sett grannen i trappen

Jag hälsar på alla och 98% gör detsamma här i det större huset med många som flyttar in och ut. En del småpratar. I lilla huset, där vi bodde förut, hälsade och stannade alla för att prata. Det hälsas även på brevbärare och bud. Tycker att det är så på de flesta ställen. Upplever det bara annorlunda i multikulti-områden. Där vill folk inte se varandra.

Tur att man bor med egen ingång. Måste bo i ett av dom absolut bästa områden. Alla sköter sig själva. Och ser knappt mina grannar heller. Riktigt skönt. Då jag är totalt ointresserad av min omgivning och vad dom sysslar med. En del är dessutom riktigt stökiga/jobbiga. Då vill man ännu hellre ha något med dom att göra.

Manliga grannar undviker jag totalt, i dagens samhälle och med tanke på allt våld och hat som ökat emot kvinnor. Gäller det att vara på sin vakt. Ett misstag kan bli väldigt kostsamt. Dessutom har jag nog med bekantskapee som det är. Kallprat är inte min grej. Främlingar ska fortsätta vara främlingar. Vad är poängen? När det är människor jag inte umgås med i alla fall. Lägger min tid på viktigare saker. Klarar mig helt själv med. Bara svaga människor som måste klänga på andra. Sådant föraktar jag högfärdigt. Mentalt svaga människor.

Är nog mer vanligt i bostadsrätter, villa områden. Och delade trappuppgångar.