Hur kunde ordet "laglydig" få en positiv laddning?

Det är pinsamt hur ordet "laglydig" har kommit att bli en slags jävla hederstitel i Sverige. Ordet antyder att den främsta dygden en människa kan besitta är förmågan att underordna sig och rätta in sig i ledet. Det är dock ingen moralisk bedrift att följa regler – det är ett förhållningssätt som man förknippar med barn och dresserade hundar. De agerar efter yttre incitament och förväntas lyda en högre auktoritet utan att ifrågasätta varför.

En vuxen människa med självaktning och moralisk kompass kan inte och ska inte "lyda" i ordets rätta bemärkelse. Laglydnad handlar om att undvika repressalier eller följa en norm, vilket skiljer sig helt från verklig moral. En man med integritet agerar på ett visst sätt, inte för att en paragraf eller en yttre auktoritet beordrar det, utan för att han efter eget övervägande anser det vara det moraliskt rätta att göra. Hans handlingar springer ur hans egen karaktär och värderingar.

Har svenskar blivit dumma i huvudet och glömt bort att lag och moral är olika saker? Det är därför vi skiljer på begreppen. Lagen berättar vilka handlingar som staten tillåter eller förbjuder. Moralen berättar vilka handlingar som är rätt eller fel ur filosofisk synpunkt. Lagar förändras hela tiden och berättar inte vad som är rätt eller fel. De berättar bara vilka som har makten att implementera sin vilja för tillfället.

Barn och hundar lyder – Män lyder inte. Män uttrycker sin kraft och potential. Står du i vägen så blir det krig.

Lag och moral går hand i hand.
Vissa saker som är moraliskt förkastliga är full lagligt, otrohet tex.

Att följa lagen är att visa man är en del av samhället, man är "laglydig"
Att inte följa lagen är att visa att man står utanför samhället, då skall man heller aldrig få några av fördelarna som man kan få i samhället. Sjukvård, socbidrag, barnbidrag eller andra former av stöd. Har man valt att inte följa lagar har man ställt sig utanför samhället.

Vilken patetisk manosfärisk fetad text.

Nåväl, om vi nu utgår från att du har lagt undan testosprutan så kan vi försöka få ordning här:

Lydnad betyder inte enbart att man lyder som en hund gör. I den här bemärkelsen är det mer att man förhåller sig till de regler som man som samhälle kommit fram till gynnar oss alla. Att inte mörda folk till exempel. Eller att inte våldta. Går man lite lägre ner i rang pratar vi stölder och kanske vandalism. Saker som kostar oss alla resurser att åtgärda.

Jag håller med i principen att man inte ska behöva ha lagar för att vara moraliskt bra som människa (lite som att religiösa bara gör saker för att de hoppas på en belöning eller är rädda för att bli smiskade) men i vårt fall handlar det om att vi alla anser att vi inte vill göra ngt dåligt och därmed per automatik hamnar i "laglydnad" även om det inte handlar om att just lyda.

Jag vill inte och har aldrig velat våldta någon. Finns inget det ger mig. Snarare tvärtom är det hemskt och jag skulle må extremt dåligt. Nu är det också emot lagen. Jag blir därmed per default laglydig men jag avstår inte från att vålda för att lagen finns. Jag gör det för att det inte är rätt moraliskt. Alltså är det min kompass som styr mig, inte själva lagen.

Att klassas som "laglydig" är alltså egentligen en direktöversättning av "du har en bra moralisk kompass" mer än att det har med att lyda att göra. Visst är ordvalet lite dumt men så fungerar semantiken ibland.

Du får sluta fästa dig vid specifika ord och ta de i ett vakuum. Saker kan få olika betydelse beroende på hur man använder de och i vilka sammanhang de förekommer.

När hade ordet en negativ laddning?

Tomte, som att ifrågasäta varför "rumsren" skulle ha hyllats extremt i den allmänna debatten

Du bevisar min poäng. Om otrohet är omoraliskt men lagligt ser vi att lagen inte är en moralisk kompass. En man har principer för att han har självaktning – inte för att staten tvingar honom. Att dessutom hota med att dra in sjukvård för att någon bryter mot en lag är absurt. Menar du att den som kör 5 km/h för fort har "ställt sig utanför samhället"? Det är skillnad på blind underkastelse och att ta samhällsansvar.

Om jag avstår från att våldta och mörda av ren moral, så lyder jag ju ingen. Jag agerar självständigt. Att då ändå klistra etiketten "laglydig" på mig är som att kalla en nykterist för en "duktig alkoholkonsument som väljer att dricka noll procent". Det blir språkligt absurt att definiera min fria moral utifrån statens regelbok.

Även i dag har vi olika straff för olika brott, 5km/h för fort genererar 2000 i böter. (dragit ur röven då jag inte minns) Åker du dit fem gånger på ett år anses du olämplig förare och körkortet dras in.

Stjäl du däremot återkommande, då har du ställt dig utanför samhället och bör därför inte få nyttja dess privilegier heller. Inte så du går i andra tankar och stjäl 2kg oxfilé på Ica varje vecka av misstag. Eller du bär hem fel cykel varje vecka av misstag.

Du missar poängen: den som låter bli att stjäla oxfilé gör det för att han har en inre moralisk spärr – inte för att han är rädd för att förlora sitt barnbidrag. Det är hans karaktär som styr honom, inte en blind lydnad inför staten.

Dessutom döms återfallsförbrytare till ett straff av en domstol; vi drar inte in deras akutsjukvård. Varför? För att ett civiliserat samhälle bygger på grundläggande rättigheter, inte på ett auktoritärt poängsystem där staten kräver hundliknande underkastelse för att du ska få överleva.

Står vem som helst fritt att utvandra till något land där laglöshet råder. Sierra Leone eller Syrien kanske skulle passa?

Lydnad, har av radikala och progressiva ALLTID setts som borgerlig kadaver-disciplin.

Den progressive, lyder inte.

Han, hon lr det följer bara blint sina koryféer och lärare:

MarX, Lenin, Mao, Fidel, Che, ChaveZ och grabbarna å grabbarna säger en som med i Partiet int' emot.

On topic: Här finns fina förutsättningar för olika slags stollar finna varandra.

Helgen som var, skanderade delar av (v) i sin del av en demo att hela Malmö ogillar ordningsmakten.

Autonoma, säger ACAB och att de bashar grisarna.


Ideologisk olydnad - lr bara konstnärlig?

Det var närmast 0HLY-digt av konstnär Friherre Carl Johan de Geer skapa konstverket "Skända flaggan" år 1965, men det innebar hans genombrott på parnassen och idag ses verket som kanon i Sveriges konsthistoria. CJdeG har numer förärats finaste medaljerna av Konungen, konstnärslya på Söder och konstnärslön.

Vårt exempel här, är proof på att OLYDNAD KAN LÖNA SIG.

Folk, inklusive dig själv, är laglydiga för att undvika konsekvenserna av att bryta mot lagen. T.ex. förlora resurser, hamna utanför flocken eller hamna längst ned i rang i flocken. Man kan också säga att folk är laglydiga för att komma åt känslan av tillhörighet och att vara en god medlem i flocken. Sökandet efter just den känslan är extremt primitivt/instinktivt. Den känslan vill man åt för att det, återigen, leder till bättre förutsättningar till att få tillgång till resurser, t.ex. som att andra vill hjälpa och ta hand om en.

Så det kan vara väldigt korkat att inte vara laglydig och på så sätt sätta sitt välmående och sin överlevnad på spel. Men sen kan det ju absolut ibland vara så att i vissa situationer, kan det totalt sett ge en större fördelar att bryta mot lagen än att följa den. Men det är såklart en avvägning som får göras från situation till situation. Poängen är att man följer lagen för sitt eget bästa: vad är det du ifrågasätter med det egentligen?

Och sen vill jag också säga: Är du världens skapare? Har du större makt, kontroll och förmågor över världen än vad alla andra har? Nej det har du inte. Den dagen du skaffar dig detta, då kan du återkomma med ditt ifrågasättande om varför det skulle vara bra för dig att lyda andra som har bättre koll än du själv har.