Hur stor roll spelar ekonomi inför en relation?

Jag hör många säga något i stil med "pengar spelar ingen roll, det är kärleken som är viktig". Men är det inte endast folk med dålig ekonomi själva som säger detta?

Jag själv som tjänar bra har tidigare när jag var singel valt bort tjejer som förvisso är snygga, trevliga och har lite innanför pannbenet men som i bästa fall har timanställning på McDonalds och 0 ambitioner karriärsmässigt. Den personen skulle till stor del leva på min lön och de långsiktiga målen såsom t.ex husköp skulle ju ta väldigt mycket längre tid än med en person med bra och stadig inkomst.

När det går ifrån att vara casual till seriöst höjs ju såklart ribban på vem man väljer att leva med, men varför skulle man tycka att de ekonomiska förutsättningarna inte spelar roll i det?

Jag tror att enbart människor som själv har dåligt med pengar eller är riktigt oattraktiva skulle resonera "Ekonomi spelar ingen roll".

Någon som har erfarenheter?

Man måste förstå att relationer är som vilka transaktioner som helst.

Äktenskapet är den samhälleligt accepterade formen av prostitution. Du pröjsar för att få regelbundna ligg, damen släpper till för att få trygghet i tillvaron. Samhällets vinst är förökning.

I allmänhet skiter män i ekonomisk status, och den fattigaste bondbrud i Myanmar avgår med segern om hon är tillräckligt attraktiv.

Kvinnor däremot kan inte släppa den nedärvda instinkten att fånga en man med resurser, även om hon skulle ha mer resurser själv. Det är därför läkare gifter sig med sjuksystrar, medan läkarinnor adrig gifter sig med sjukbröder utan bara med överläkardocenter. Den samhälleligt acceptabla prostitutionen sitter djupt hos kvinnosläktet, medan den fria kärleken utövas exklusivt av män.

För mig spelar det inte så stor roll så länge hon kan försörja sig själv, jag är hyfsat rik och kommer aldrig bli sambo igen. Särbo där var och en sköter sin ekonomi funkar ypperligt. Någon hemlös med skulder skulle jag aldrig ta i.

Eftersom jag är hyfsat rik behöver jag ingen partner in crime när det gäller ekonomin. Knulla och ha kul, uppleva saker tillsammans är min grej. Jag kan betala resa eller hotellrum för båda om jag vill, men aldrig ett krav, och inget jag gör på regular. Då får hon söka sig en sugardaddy.

Rika käringar brukar vara för stroppiga för min smak.

Jo det spelar roll för det sliter på relationen när du ska hålla på och betala allt medan hon ”pluggar lite” osv.

Men ju mer ekonomiskt ni har ihop desto mer krångel blir det att ta isär om det händer.

Så det finns en framsida och en baksida.

Rent generellt så är skilsmässor en av de värsta händelserna som kan hända din privatekonomi så det vill man ju absolut inte behöva vara med om.

Låter som det bästa rent ärligt. Att ha sitt eget och vara fri i så hög grad som möjligt. Tänker på mina stackars päron som levt som gifta särbos i 20 år. Vilket helvete att ge sig in i och fastna i.

Därför gifter man sig inte.
Även sambo kan bli krångligt om man flyttar. osv. Flyttar de in, är det bara att flytta ut när det inte passar. Skulle man sälja och flytta till något gemensamt så är det suckerpunche direkt om man har pengar. Går skriva bort med juridiskt avtal, men det är väldigt oromantiskt tycker de flesta som inga egna pengar har.

Ja det är frågan vad man är ute efter om man surar över samboavtal och liknande. Fittan är värd halva kungariket eller?

Det beror ju på om det är ett resonemangsparti eller ett äktenskap grundat på kärlek. Har man bestämt sig för ett resonemangsparti så väger man olika faktorer mot varandra, gör upp listor på de olika kandidaternas egenskaper och omständigheter. Då spelar ekonomin också in såklart, kanske till och med mycket.

Men blir man kär så spelar ekonomin ingen roll, i alla fall inte under moderna svenska förhållanden där man alltid kan få hjälp från samhället. Men även i länder och tider där man kunde hamna på svältstadiet, så förekom det att unga människor i välbeställda hem lämnade allt, för att rymma med en person som de inte fick lov att gifta sig med. Trots att den ekonomiska framtiden var MYCKET osäker. Kärleken hade blivit starkare än självbevarelsedriften.

Sedan är det en annan sak att attraktiva män brukar kunna tjäna pengar också, det ingår liksom i det supermaskulina paketet. Framgångsrika män är attraktiva, och har lätt att väcka beundran, åtrå och förälskelse hos kvinnor. Alltså: det är lättare att bli kär i en man som är högavlönad och rik/på väg att bli rik, på grund av de egenskaper som gjort honom högavlönad och rik!

För kvinnor finns inte det sambandet - antar jag, här får män svara såklart. Men karriärkvinnor brukar allmänt inte anses vara särskilt attraktiva. Och vill man ha barn, så blir det synd om barnen om både mamma och pappa ska fokusera på karriären och vara borta långa dagar, och ibland även på resor i tjänsten i flera dagar o.s.v.. Hemmets skötsel försummas, eller alternativt så måste man ha främmande hushållshjälp.

Den bästa matchen för en framgångsrik man, är nog en kvinna som inte är intresserad av någon karriär. För den skull behöver hon inte vara dum, utan hon kan ju ha en allmänbildande utbildning i humanistiska ämnen t.ex.. Eller hon kanske har varit lärare, sjuksköterska, socialarbetare eller något annat samhällstillvänt, men är beredd att ge upp detta helt eller delvis, för att bättre ta hand om barnen och skapa ett gott hem.

Att inte kunna sköta sin ekonomi är en röd flagga, att ha taskig inkomst behöver inte vara det.

Har väl alltid haft skaplig med deg så att betala då och då för mina kärringar har aldrig bekommit mig. Dock har jag aldrig haft som mål att t.ex. köpa villa eller något annat riktigt dyrt.

Det TS däremot ska tänka på är att inte bli för närig, då jag har den uppfattningen att det är typ osexigt att vara mot sin partner.

Han kan ju ha vunnit eller ärvt pengarna, stulit dom, förskingrat.
Se oatraktiv ut men ändå ha en massa pengar.

Hur tänker du då, är han attraktiv ändå eller är det pengarna som gör honom åtråvärd?

I så fall är han troligen inte attraktiv. Vulgära White Trash som vinner pengar och blir nyrika, brukar tvärtom bete sig extremt oattraktivt. De kan inte hålla i pengarna för de har aldrig fått lära sig att förvalta pengar, de splashar ut dem på meningslösa saker och upplevelser på ett oekonomiskt sätt, vräker sig i lyx, köper dyra konstverk, möbler och prydnadssaker som inte passar ihop för de saknar smak, och skryter hela tiden... Ofta slutar de till och med som gravt skuldsatta.

När det gäller ärvda förmögenheter, så beror det på hur bra föräldrarna har uppfostrat sina barn. Om de satsat pengar på barnens utbildning, och gett dem arbetsuppgifter och ansvar tidigt, gjort dem delaktiga eller... tvärtom. Hållit dem utanför företaget/godset/whatever, inte litat på dem, inte velat delegera ansvar till dem - och så plötsligt en dag ramlar det stora arvet ner i knäet... DET blir ofta inte bra.

GAMLA välförvaltade förmögenheter är rätt sexigt... Då brukar det följa med idén att man ska verka men inte synas, och att man ska se förmögenheten som något som ska förvaltas och helst ökas tills nästa generation ska ta över den.